18 sep 2013 14:48

Forskare varnar för amerikansk pensionskris: ”Frivilliga individuella pensionssystem fungerar inte”

– Se det här som ett brev från Amerika till resten av världen. Gör inte som vi gjort när det gäller pensioner. Vi har 25 års erfarenhet av frivilliga premiebestämda pensioner och kan slå fast att de inte fungerar.
Så drastiskt uttryckte sig Theresa Ghilarducci, professor i socialt arbete och amerikansk pensionsexpert vid ett seminarium med rubriken ”The coming american pension crisis”.

Hennes budskap gick inte att ta fel på och hennes kritik handlar inte bara om att premiebestämda lösningar övervältrar risk för lång levnad och finansiellt utfall på individer eller att frivilligheten i systemet gör att många sparar för lite eller inte alls.
Premiebestämda system får dessutom stora makroekonomiska effekter, något som man tydligt kunnat notera under finanskrisen, förklarade hon.

– När människor kunde se att deras pensionssparande tappade i värde blev de mer försiktiga och drog ned på sin konsumtion. Det skapade en procyklikalitet som bidrog till att förvärra krisen ytterligare.
För dem som hade förmånsbestämda pensioner såg vi inte samma effekt.
Hennes uppfattning backades upp av kollegan Professor Richard McGahey, som tidigare arbetade med pensionsfrågorna under Clintonadministrationen och som tillsammans med Ghilarducci är verksam vid den liberala tankesmedjan Schwartz Center for Economic Policy Analysis.

Båda två är tydliga företrädare för ”big government” eller välfärdsstater och ser Sverige som en förebild, inte minst vårt pensionssystem – med ett undantag:
– Ni gjorde inte resten av världen en tjänst genom att införa ett system med val mellan 800 fonder för pensionssparande.
Det tycker ingen pensionsexpert i världen är en vettig modell, säger Theresa Ghilarducci.

Nu är det svenska premiepensionssystemet på väg att reformeras och det är ännu för tidigt att säga om de 800 fonderna blir färre.
Men effekterna av 30 år med gör-det-själv-pensioner i USA gör att man varnar för den individualiserade väg som USA valt.

– Vi har haft modellen med gör-det-själv-pensioner under lång tid och kan säga att det inte fungerar, säger Theresa Ghilarducci.

Systemet med tjänstepensionen 401 k, som fick sitt namn i en jätteproposition som blev lag 1978, var ursprungligen inte tänkt som en heltäckande tjänstepension. Den var snarare ett avdragsgillt extra pensionssparande, vid sidan av de då vanligt förekommande förmånsbestämda pensionsplanerna. De planerna sattes dock under stark press på grund av nya redovisningsregler som förutsatte marknadsvärdering av tillgångar och skulder vilket gjorde att det blev lätt att se att det fanns stora underskott, något som blev tydligt i fallet med Enron eller General Motors pensionsplaner.
Följden har blivit att de förmånsbestämda planerna lagts i run off, många gånger med följden att anställda tvingats acceptera kraftiga minskningar av sitt pensionskapital.

Enligt McGahey och Ghilarducci har det lett till att de premiebestämda 401 k-planerna har kommit att ersätta de tidigare förmånsbestämda planerna. Och täckningsgraden för tjänstepensionerna är låg, åtminstone sett med svenska ögon.

– 1978 hade nästan 30 procent av de anställda i den privata industrin en förmånsbestämd pensionsplan. 7 procent hade någon typ av premiebestämd och ytterligare 10 procent hade både och.
Idag är den totala täckningsgraden densamma vilket innebär att hälften av den amerikanska arbetskraften saknar privat pensionslösning vid sidan av den obligatoriska socialförsäkringen, berättade Rick McGahey.

Det kan ställas i relation till läget i Sverige där vi brukar säga att 90 procent av arbetskraften omfattas av någon av de kollektivavtalade planerna.
Effekten av bytet från förmåns- till premiebestämda pensioner blev tydlig under finanskrisen, något som inte minst framgår av 100-tals skämtteckningar som drivit med företeelsen. (Testa att googla på ”401 k cartoons”)

– Det största problemet för 401 k systemet är finanskrisen. Den kom att få förödande effekter på människor i medelklassen som räknade med sitt sparande i 401 k och som på kort tid förlorade uppemot 40 procent av värdet av sina pensionsbehållningar, säger Richard McGahey.

Just i USA förstärktes förmögenhetsförlusterna på pensionskontona av bolånekrisen, som sänkte fastighetsvärdena, något som fick människor att känna sig ännu fattigare och hålla ännu hårdare i plånboken.

– Effekten har blivit att människor i 70-årsåldern tvingas ta jobb som annars skulle ha gått till ungdomar. Nu kan du se äldre människor, som borde haft rätt till pension, servera kaffe eller sopa gatorna, helt enkelt för att de inte har råd att leva som pensionärer, säger Theresa Ghilarducci.

Hon har länge argumenterat för att man i USA måste skapa ett ytterligare pensionssystem som är obligatoriskt och heltäckande, där alla måste spara 5 procent av sin inkomst i vad hon kallar GRA, Guaranteed Retirement Account.
I botten på detta ska det finnas en garanti för insatta premier, ungefär som i moderna svenska traditionella försäkringar.
Utbetalningarna ska alltid vara livsvariga för att förhindra att människor gör förtida uttag och lever upp sin pension i förväg.

– Det är mycket vanligt att människor som går i pension tar ut en stor del av sin tjänstepension som en klumpsumma för att köpa sig den bil de alltid drömt om, något som vi brukar kalla ”the red truck effect”, förklarar Theresa Ghilarducci.

Avsättningarna till det obligatoriska pay-as-you go-systemet Social Security uppgår till 12,4 procent av inkomsten och beräknas ge omkring 40 procent av slutlönen i genomsnitt. Med ett tillskott på fem procentenheter skulle man nå upp till 17,4 procent. Då har man fortfarande kvar en bra bit till den svenska nivån på 18,5 procent och Theresa Ghilarducci ser därför den femprocentiga nivån som ett golv och rekommenderar det dubbla, vilket skulle göra att man närmar sig den svenska nivån inklusive kollektivavtalad tjänstepension.

Att bara tala om den typen av statliga och obligatoriska system är tufft i ett land där tilliten till staten många gånger är låg, för att inte säga obefintlig. Det gör att man har svårt att enas om stora välfärdsreformer på federal nivå. Både McGahey och Ghilarducci är dock optimistiska och tror att det kan gå.

– Vi fick igenom sjukvårdsreformen Obamacare. Och president Obama blev omvald. Det talar för att det går att förändra USA, säger Theresa Ghilarducci, som med ordet ”vi” i inledningen av citatet visar vilket läger hon tillhör i amerikansk politik.

Även om kongressen är låst, finns en viss politisk insikt om att 401 k-systemet är bristfälligt, både när det gäller täckningsgrad och utfall. Och ett par senatorer har på senare tid efterlyst ett bättre och standardiserat federalt system. Än större är intresset ute på delstatsnivå där problemen ofta är mer uppenbara.

– Borgmästare och guvernörer runt om i landet ser effekterna tydligt. De måste betala ut mer pengar i socialhjälp till människor med dåliga pensioner och det gör att det finns ett stort intresse för frågan i många delstater, säger Theresa Ghilarducci.

Hon berättar att Kalifornien redan fattat beslut om att införa Guaranteed Retirement Accounts och att flera andra delstater är på gång. Bland dessa nämner hon Nevada, Oregon, Nebraska och Maryland.

– Förändringar kommer ofta underifrån i U.S.A. 1932-1933 infördes de nuvarande Social Security i omkring hälften av Amerikas delstater.
Det initiativet kom att följas av nationell lagstiftning av systemet 1935, under president Roosevelt, säger hon för att visa exempel på hur välfärdsreformer kan komma underifrån.

De femprocentiga avsättningarna som väntas komma från Kaliforniens skattebetalare ska administreras och upphandlas centralt och det blir alltså inte någon öppen inbjudan till finansindustrin att sälja sina tjänster direkt till individer eller företag.

– Den som nu ligger bäst till för att få uppdraget i Kalifornien är delstatens egen pensionsfond som täcker de anställda i staten.
Detta eftersom man där kan använda sig av fondens storlek och kunskap för att få billiga och bra förvaltningsinitiativ.
Pengarna ska då inte samförvaltas med pensionsfondens utan kommer att förvaltas i egna fack.
Nu är den här typen av initiativ inte väl sedda överallt i USA.
För finansindustrin är de på sikt ett hot mot den lukrativa 401 k-marknaden.
Och Theresa Ghilarducci säger att hon fått en ”stalker” på sig från fondlobbyn; en man som följer allt hon säger och skriver i frågan och industrin har även finansierat och publicerat en motskrift med rent falska budskap. Men långt ifrån alla är lika negativa till utökade pensioner.

Rick McGahey förklarar att de offentliganställdas fackföreningar är uppe på vagnen, men inte bara av omsorg om det amerikanska folkets pensioner. Snarare handlar det om att de inte vill få kritik för att offentliganställda har kvar sina generösa förmånsbestämda tjänstepensionsplaner, och inte vill ha kritik för att de kommer undan – när andra lider. Det är för övrigt något som gäller snart sagt alla i försvarsindustrin och läkemedelsindustrin, två sektorer som haft ”råd” att lämna sina förmånsbestämda planer intakta.

Ett visst intresse för offentliga eller delvis offentliga jättefonder har man också noterat ifrån de stora kapitalförvaltningsjättarna, som ser en framtida marknad för förvaltningstjänster.
Även småföretagare som tröttnat på att träffa försäkringssäljare som vill erbjuda 401 k-planer kan vilja hantera pensionsproblemet med det obligatoriska sparandet.

Men president Obama har inte köpt det system som Ghilarducci och McGahey lobbat för i åratal. Han har istället lanserat det man kallar IRAs, Investment Retirement Accounts.
Det är ett system som bygger på frivillighet och som inte kräver att arbetsgivarna skjuter till något, vilket är ett krav i 401 k-systemet.

Med IRAs sätter man hoppet till forskningen om ”behavioural economics” där man sett resultat genom att man ”knuffar” människor i rätt riktning genom att utforma alternativen på ett sätt som gör det lättare att gå med och stanna kvar.

Varken McGahey eller Ghilarducci tror att det kommer att vara tillräckligt för att avhjälpa den amerikanska pensionskrisen. Inte heller tror de på att det går att utbilda människor för att bete sig mer rationellt när det gäller det långsiktiga pensionssparandet. McGahey menade att forskningen tvärtom visar att utbildning i ekonomi och finansiella frågor ofta får motsatt effekt.

– Det har visat sig att de som fått utbildning i genomsnitt fattar sämre placeringsbeslut än de som inte gjort det. Det finns alltså ett negativt samband mellan utbildning och förvaltningsförmåga, berättade han.

Och Theresa Ghilarducci tror inte att det är tillräckligt att vägleda människor på frivillig väg, det som kallas för knuffande eller ”nudge” bland forskarna inom behavioural finance.

– Glöm knuffandet. Jag föredrar skyfflande. (Forget about nudge. I´m in favour of shove.)
Frivilliga system kommer aldrig någonsin att fungera. Det är något som vi lärt oss den hårda vägen i USA, säger Theresa Ghilarducci.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 7, 2013