18 jul 2013 14:18

Gerillaledaren tar strid mot Solvens II

Con Keating är motvalls. Han driver vad som skulle kunna kallas en gerillarörelse mot världens sätt att betrakta pensioner och pensionssystem, särskilt när det gäller hur de redovisas.
I skottgluggen finns marknadsvärderingen av tillgångar och skulder som förstört det som i hans värld är skapelsens krona – skuldförda, förmånsbestämda och kreditförsäkrade pensioner. Och snart öppnar han en kopia av svenska PRI Pensionsgaranti i Storbritannien.

Con Keating är inte bara motvalls. Han är rik också. Så rik så att de pengar han en gång fick i bonus när han jobbade som kapitalförvaltare på 80-talet kommer att räcka både till hans återstående liv och säkert ytterligare 10 eller 15 liv till. Trots det har han inga planer på att sluta arbeta. Han fortsätter att resa världen runt för att försöka få beslutsfattare att inse hur missriktade regleringar eroderar värdet av våra framtida pensioner. Och många – men absolut inte alla – tror och lyssnar på honom.

– Jag har nu varit i Sydkorea, ett land som har de absolut värsta demografiska förutsättningarna du kan tänka dig. Där har vi nu satt upp en livräntebaserad pensionsplan för egenföretagare där man på kort tid fått in 400 000 medlemmar. Ett liknande arbete pågår i Kina. Så många av de idéer som vi haft omsätts i praktiken, säger han, som svar på Pensionsnyheternas fråga om vilka resultat han uppnått med sitt envisa arbete för en bättre pensionsvärld.

Basen för hans verksamhet är kreditförsäkringsbolaget Blackrock, där han är forskningschef. Efter att ha sett honom och hört honom tala om hur världen ser ut, borde se ut och vart vi är på väg är ”försäkringstjänsteman” knappast det första man tänker på.

I en karriär som spänner över mer än fyrtio år har Con fungerat som en finansiär av infrastrukturprojekt, företagsdoktor, kapitalförvaltare och analytiker i Europa, Asien och USA.
Under våren har han samarbetat med Pensionsmyndighetens Ole Settergren, mest känd som mannen som skapat det svenska pensionssystemets balansräkning och uppfinnaren av bromsen eller balanseringen.
Tillsammans har de skrivit en uppsats om hur redovisningen av pensioner kan förbättras, med inspiration från Pensionsmyndighetens Orange Rapport.
Spjutspetsen riktas – som vanligt när Con Keating är inblandad – mot marknadsvärdering av tillgångar och skulder.

– Om man tror att det är rätt metod att värdera en pensionsplan så måste man också förklara hur man skulle kunna avyttra alla tillgångar i en plan på en dag utan att det får konsekvenser för priserna. Det går ju inte ens att sälja tillgångar för 100 miljoner pund innan priserna går ned, förklarade han på ett seminarium i Stockholm nyligen.

Hans metod bygger istället på att arbeta med diskonterade nuvärden av flöden in och ut, ungefär som i inkomstpensionssystemet.
Att fundera över hur tillgångarna tryggas i olika instrument är ointressant. De tillgångarna som finns där är bara en brygga för finansieringen, de instrumenten ska inte säljas för att ge pensioner.

– Du har en inkomstström som genererar premier till utgående pensioner i ena änden och en inkomstström som ger pensioner i den andra änden. Om det är ett företag som skuldför sina löften till anställda är det bara att diskontera värdena för inflödet och värdena för utflödet med hänsyn till exempel taget till förväntad livslängd, så får du den verkliga ställningen för pensionsplanen. Och den kan vara smärtsam att visa upp för att det är ett korrekt ställningsvärde. Det är inte ett värde som påverkas av de tillgångar som hålls som säkerheter för pensionslöftena, förklarar han.

För att omsätta det till svenska förhållanden kan man tänka sig inkomstpensionssystemet och beräkningen av omloppstiden, alltså hur länge en krona förräntas i systemet innan det blir dags för utbetalning. Då får man ett värde för den upparbetade pensionstillgången. Och utbetalningen blir då skuldsidan där man kan räkna fram hur mycket det kostar innan livets slut gör att skulden är reglerad.

Här är det lika bra för Pensionsnyheterna att erkänna att vissa av graferna och modellerna som Con Keating förklarar sina tankar med går en bra bit över huvudet på redaktören.
Vi reserverar oss därför redan här för att vi kan ha missförstått något.
Sättet att tänka påminner i viss mån om det svenska PRI-systemet för skuldförd ITP. Och den modellen, som Keating upptäckte i Sverige för några år sedan, har fått honom att skapa en liknande modell i Storbritannien. Detta för att göra det möjligt för företag att behålla sina skuldförda och förmånsbestämda planer med hjälp av kreditförsäkring.

– PRI Pensionsgaranti bevisar att systemet fungerar och det gör att vi kan visa för investerare att det går att göra på det här viset, säger han.
Förberedelserna för ett brittiskt PRI Pensionsgaranti är redan igång. Enligt Con Keating behöver man omkring 5 miljarder kr för att gå igång och med hjälp av sina kontakter i försäkrings- och finansvärlden säger han sig redan ha säkrat de första fyra miljarderna, under förutsättning att man kan få in den första grundplåten på en halv eller en miljard.

– Vad vi nu behöver är grund plåten till den första miljarden. Där arbetar vi med tre olika intressenter i försäkringsbranschen och jag tror att vi kommer att lyckas. Om du frågar mig om ett troligt startdatum gissar jag på den 1 januari 2015, berättar han.
Han tillägger att han haft mycket god hjälp av PRI Pensionsgaranti i Sverige som bidragit med mycket kunskap och goda råd i processen.

Att förespråka förmånsbestämda pensioner, som han gör, är inopportunt i en värld där den typen av pensionsplaner skrotas på löpande band till förmån för premiebestämda planer, något som är av ondo enligt Con.
– En premiebestämd plan kostar i genomsnitt dubbelt så mycket som att hantera den i ett förmånsbestämt system. Genom att gå över i individuell DC förlorar man dessutom möjligheter till riskpooling, riskutjämning och många stordriftsfördelar, förklarar han.

Han menar att övergången från förmånsbestämt till premiebestämt kommer att visa sig vara en mycket dyrbar övning där det egentligen bara finns en vinnare på arrangemanget – finansindustrin.
Anledningen till att man skrotar de förmånsbestämda systemen har sin grund i att redovisning och reglering gjort att det är snart sagt omöjligt att erbjuda den typen av pensionsplaner.
Detta trots att det är den lösning som de flesta anställda skulle vilja ha och som ger mest pension för pengarna.

En vanlig kritik mot förmånsbestämda pensioner, både i Sverige och utomlands, är att de ofta är slutlönebestämda. Pensionen är då uttryckt som en viss procentsats av slutlönen. Det här kan ge kostsamma utfall om en arbetsgivare utfäster stora löneökningar till anställda sent i arbetslivet. Det är dock inget stort problem, enligt Con Keating.

– Tittar du över stora kollektiv kan det slå på ett par procent i total kostnad. Och det är enklare att man har ett visst intjänande per år och att man i slutänden får en pension som blir ett genomsnitt av livsinkomsten. Skälet till att man många gånger valt slutlönen är att det historiskt var svårt att lagra alla data under ett helt yrkesliv och att man därför valde att titta på slutlönen. Idag är det inget problem alls att samla de uppgifterna, förklarar han.

Nu skulle man kunna tycka att det kan vara tillräckligt med de nu nämnda projekten för att fylla arbetstiden för Con Keating. Han har både åldern och pengarna för att gå i pension, men han verkar outtröttlig i sina korståg.
Han är sedan flera år inblandad i ett gerillakrig mot Solvens II-projektet som han i stora delar underkänner helt. Detta eftersom det kan komma att betyda ”drakoniska” kapitalkrav på försäkringsbolag och pensionsinstitut. Krav som enligt honom bara beror på att skaparna av systemet tänkt fel från början. Detta eftersom de hämtat sin inspiration ifrån de redovisningsregler för pensioner som skapats av IASB, International Accounting Standards Board.
Det är en organisation som han gör sitt yttersta för att kämpa ned och få att tänka om. Viss framgång tycker han sig notera redan nu.
IAS-regelverket är, enligt honom, inte längre lika självklart för alla.
Inte ens EU-kommissionen, som tidigare bestämt att man ska följa det, är lika kategorisk längre.

– Det är intressant att se hur kommissionen på senare tid noterat att reglerna är kontraproduktiva för den typen av investeringar de säger sig vilja se. De förordar ju investeringar i infrastruktur och vill se mer hållbara och gröna investeringar, samtidigt som de kan se att den typen av investeringar blir svåra eller omöjliga att göra på grund av de nuvarande regelverken, säger han.

På senare tid har det också kommit kritik mot IAS-redovisningen från
bland annat från franska revisorer om det verkligen är lämpligt följa rekommendationerna eller om man helt enkelt ska skapa andra och bättre regler.

– Jag skulle inte bli förvånad om Frankrike säger nej till IAS. Om det är någon nation i EU som skulle kunna göra det är det definitivt Frankrike, säger han.
Han kryddar utsagan med ett skratt och ett språk så mustigt att Pensionsnyheterna inte törs publicera det.
Han tillägger att tjatandet, räknandet och analyserandet från honom och hans vänner i gerillarörelsen mot redovisningsregler fått andra effekter. Med ett tydligt mått av stolthet förklarar han att tjänstepensionsdirektivet, det vi kallar IORP, inte kommer att innehålla några kapitalkrav à la Solvens II.

– Vi mördade Solvens II för pensionskassorna. Det är helt dött och kommer aldrig att införas. Det är en tydlig effekt av det arbete vi bedrivit, säger han.
Han tillägger att han fortfarande är konsult till den brittiska riksbanken, Bank of England, och gammal kompis med den nyligen avgångne chefen Mervyn King. Han är därför förhindrad att berätta några detaljer om hur man lyckats få EU-kommissionen på andra och bättre tankar när det gäller det nya IORP-regelverket.

Han skrattar också skadeglatt åt att den nyskapade europeiska finansinspektionen EIOPA, nyligen fick bakläxa av kommissionen när det gällde deras förslag till beräkning och värdering av långa garantier, LTGA-reglerna.

– De fick i uppdrag av kommissionen att gå hem och göra om allting från början igen, säger han och ser spjuveraktigt förtjust ut över hur han med siffror, grafer, statistik och oändliga mängder ”papers” förändrar världen.
Och på frågan om vi på sikt kommer att få se att de förmånsbestämda pensionerna kommer tillbaka svarar han ”yes”.
Bra då att han har ett försäkringsbolag redo att ställa ut kreditförsäkringarna som han fått hjälp med att bygga upp av partsbolaget PRI Pensionsgaranti i Sverige.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 7, 2013