Det finns en skillnad mellan hur allmänheten och privatanställda arbetare ser på sina möjligheter att arbeta efter 65 år. Mer än hälften av privatanställda arbetare kan inte tänka sig att arbeta efter 65 års ålder, trots hög trivsel på jobbet och att de flesta är nöjda med sitt yrkesval. Det visar en Novus-undersökning som AMF har gjort.
Vi måste lyssna på de som säger att de inte orkar och försöka hitta lösningar för att öka viljan att arbeta längre. Arbetsmiljöfrågor är viktigt, men även flexibilitet och individuella anpassningar är nödvändigt för att skapa möjligheter att få fler att vara kvar i arbetslivet länge. Till exempel deltidspension är en viktig pusselbit som kan bidra till att snittåldern för pensionering kan öka. Jag hör ofta från kunder att det är just flexibilitet som är önskvärt, säger Carina Blomberg, trygghetsekonom på AMF, i en kommentar.
AMFs undersökning visar att 51 procent av privatanställda arbetare inte kan tänka sig att arbeta efter 65-års ålder, jämfört med 43 procent bland allmänheten. Åldersgruppen 40-53 år är i störst utsträckning negativ till ett längre arbetsliv. Hälsoskäl, att man känner sig sliten, är största anledningen till att inte arbeta längre. Det är betydligt fler arbetare som anger det jämfört med den genomsnittliga allmänheten.
Denna yrkesgrupp har ofta tunga fysiska yrken och många känner att de inte orkar arbeta längre. Jag kan förstå att det är svårt att tänka sig ett längre arbetsliv då. Dessutom har de ofta redan arbetat ett långt liv eftersom de generellt sett börjar i unga år, säger Carina Blomberg.
Fler år i arbetet är en nödvändighet för att pensionerna inte ska bli lägre och en femtedel av de privatanställda arbetarna kan tänka sig att arbeta efter 65 års ålder. Ekonomiska skäl är främsta anledningen till att arbeta längre visar undersökningen.