9 dec 2013 11:49

Utredare: Det här kan göra en nationell reglering enklare

Det Litauiska ordförandeskapets beslut att inte gå vidare med det uppdaterade förmedlingsdirektivet IMD 2 får effekter för den sittande utredningen om MiFID, Marknader för finansiella instrument, och hur direktivet ska införas i svensk lagstiftning.

Regeringen har ju särskilt bett utredningen att beakta ersättnings- och rådgivningsfrågor både för värdepappershandel och för försäkringsförmedling. Här ligger ett särskilt svenskt intresse att belysa effekter av ett eventuellt provisionsförbud. Regeringen har dessutom kopplat frågan om provisionsförbud till frågan om flytträtt.

Enligt utredningens sekreterare Johan Lycke har man ännu inte fullt ut ”grottat ned sig i ersättningsfrågorna”. Han säger dock att det är möjligt att bygga vidare på det nu gällande direktivet IMD 1.

- IMD 1 ger ju redan idag utrymme för nationella lösningar eftersom det är ett minimiharmoniseringsdirektiv. Tanken är ju att det inte ska vara någon skillnad på hur ersättningsfrågorna regleras under olika direktiv och att det därför inte ska vara någon skillnad beroende på om en rådgivare anses träffad av MiFID eller Förmedlingsdirektivet IMD 1, säger han.

Han tillägger att det till och med kan bli enklare att införa en nationell reglering när man bara har det öppnare direktivet IMD 1 att ta hänsyn till. Sverige blir på det här sättet friare att utforma reglerna på ett sätt som är anpassat till den svenska marknaden för värdepappers- och försäkringsrådgivning.

Utredningen, Dir 2013:55, som leds av justitierådet Ann-Christine Lindeblad, ska lämna sitt betänkande senast den 30 juni 2014.