25 jun 2013 15:12

Oro bland försäkringsbolagen efter bildandet av InsClear, Strid om vem som ska ha kontroll över premiecentralerna

Dagen före midsommar förklarade de båda förmedlarföretagen Max Matthiessen och Söderberg & Partners att de beslutat starta en gemensam premiecentral, InsClear AB, som alltså ska hantera premieflödet mellan försäkrade företag och försäkringsbolagen. Att de två valt att göra gemensam sak har skrämt upp vissa försäkringsbolag, som är rädda för att de två bolagen nu ska ta över hela värdekedjan – och kunderna. Enligt uppgifter till Pensionsnyheterna har flera bolag nu bestämt sig för att bidra till uppbyggnaden av en helt ny premiecentral för att i någon mån kunna betjäna kunder, utan att blanda in förmedlarna. Samarbetet mellan konkurrenterna Max Matthiessen och Söderberg & Partners löser ett problem för Max Matthiessen. Bolaget har ingen egen premiecentral och samarbetet med Försäkringsgirot ska upphöra sedan FörsäkringsGirot sagt upp avtalet med Max Matthiessen.
Max Matthiessen har räknat på att bygga upp en egen central men
kostnaderna och tiden från start till mål har avskräckt. Man hade också
kunnat gå till någon av de andra aktörerna som arbetar med premiecentraler, till exempel företaget Aditro eller Skandikon.
Nu väljer man istället att hoppa i säng med Söderberg & Partners, som redan har en premiecentral och som på det här sättet kan få tillbaka
en del pengar av vad man lagt ned på att bygga sitt system. Dessutom
kommer det att finnas två bolag som delar på kostnaderna för utvecklingen i framtiden. Men försäkringsbolagen är inte förtjusta i idén och direkt efter det att samarbetet om InsClear blev känt var det några bolag som började fundera över att skapa en helt ”neutral” premiecentral. En sådan har diskuterats en tid och enligt Mikael Elf, vd på Försäkringsfabriken, har man nu bestämt sig för att sätta igång utvecklingen av ett alternativ till förmedlarnas InsClear. Nu är infrastrukturen egentligen inte viktig. Så länge man räknar fram rätt premie och skickar den till rätt bolag är det en lika banal tjänst som den som gäller för kommunernas pensionsadministration. Den är svår att ta betalt för isolerat och den är dyr att utveckla och underhålla.
Att i det läget ha fem eller sex olika bolag som alla ska erbjuda samma tjänst saknar industriell logik. Det är nämligen svårt att addera något värde på vägen, eftersom uträkningarna om premier alltid baseras på ett regelverk som finns i kollektivavtal eller i enskilda avtal. Om allt fungerar som det ska så lämnar systemen exakt samma data och det ena kan därmed inte sägas vara bättre än det andra. Tjänst för konsumenter Skulle man göra konsumenterna och marknaden en tjänst skulle man därför istället skapa en enda stor premiecentral, för hela
marknaden. Ett naturligt val skulle då vara att Collectum, som redan har en så stor del av flödena genom sina system, får ta över allt. Då skulle man även kunna suga upp Foras affär och med det skapa en bankgirocentral för alla försäkringstjänsterna. Nu kommer det inte att bli så. En premiecentral i kombination med kommande eller befintlig flytträtt skulle kunna skapa problem när det gäller att hålla reda på vilka premier
som är netto och vilka som är brutto. Och försäkringsbolag som betalat provisioner skulle säkert inte vara förtjusta i att kunder med ett knapptryck skulle kunna hoppa ut från brutto och in i netto, något som gör att man måste ha spårbarhet för vilket avtal en viss försäkring kommer ur och med vilka villkor den är tecknad.
Just nu pågår också en viss Klondikeanda bland företag som ser möjligheter att direktupphandla egna planer, vid sidan av dem som förmedlarna erbjuder. Flera företag verkar ha inspirerats av
energiföretaget Eon som lämnat Max Matthiessens upphandling
i grupp, UIG, för att själva sätta ihop en egen värdekedja. Det uttalade syftet är enligt Eon att minska uttaget av avgifter ur kundernas kapital.
Enligt uppgifter till Pensionsnyheterna är det nu ett tiotal bolag som sagt sig vilja direktupphandla försäkringstjänster direkt, snarare än att utnyttja de kanaler som förmedlarna erbjuder. Bland de större företag som tittar på den här möjligheten finns, enligt uppgifterna, Posten, Peab, TetraPak, Korsnäs och Cap Gemini. De kommer att behöva hjälp med sin administration och få en enkel koppling via sina lönesystem till bolagen och kommer då att få en del bryderi när de ska upphandla och avtala med alla olika aktörer som behövs i värdekedjan. Och här blir en premiecentral en nödvändig del eftersom få företag, om något, har en full funktionalitet för både löne- och pensionsadministration in house.
Förmedlarna har hanterat hela flödet från företag till försäkringsbolag
och vidare till slutkunden. Det som hänt är att företagen nu börjat titta på alternativ och har kommit fram till att det kanske finns alternativ för självbyggeri. Många av försäkringsbolagen ser redan idag att de inte får lönsamhet i den upphandlade affären om de inte får mycket långa durationer, alltså att kunderna stannar länge och genererar avgifter under många år. Så ser dock inte marknaden ut. Det gör att de gärna skulle knyta till sig företag i direktaffärer, något som skulle kunna förbättra lönsamheten eftersom man då kan hoppas behålla kunderna längre. Och då kommer de att behöva någon som tar hand om premieflödena. Strukturen är minst sagt rörig på den svenska pensionsmarknaden. Försäkringsbolagen är missnöjda med lönsamheten, företagen som handlar upp är missnöjda med avbränningar och bristen på transparens.
Kunderna, alltså de försäkrade, har antagligen ingen aning om vilket spel som pågår, långt ovanför deras huvuden. I det läget skapar den fria marknaden ytterligare premiecentraler.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 6, 2013