SEB:s välfärdsekonom Jens Magnusson är i huvudsak positiv till tankarna i den igår presenterade Pensionsåldersutredningen. Han har tidigare varnat för att höjningen av den faktiska utträdesåldern ur arbetslivet gått för långsamt, något som kommer att leda till att pensionsnivåerna kommer att bli ohållbara för många framtida pensionärer. Han säger dock att många av de förslag som utredningen lägger fram kan få effekter, särskilt den nya riktåldern.
- Om man från myndigheter och andra börjar kommunicera den nya riktåldern för vars och ens pension, är det inte otroligt att det får ett visst genomslag på beteendet. Särskilt om man väljer att kalla alla uttag innan riktålder för förtida uttag, säger han.
Han har själv varit verksam på finansdepartementets budgetavdelning och påpekar att utredningen arbetat med både statiska effekter och dynamiska effekter, när det gäller finansieringen av förslagen, något som skulle kunna komplicera den fortsatta hanteringen av förslagen. Utredningen kunde ju i sina kalkyler visa att de förslagna förändringarna på sikt skulle innebära ett plus för statskassan.
- Kostnaderna för att höja åldern för när man har rätt till garantipension, sjukpenning eller förtidspension är ju statiska och bygger på den faktiska kostnaden för detta vid oförändrade beteenden. Vad man sedan gjort i utredningen är att man räknar med att förslagen i övrigt kommer att leda till beteendeförändringar som i sin tur ska leda till att skatteintäkterna ökar. Den typen av dynamiska effekter som bygger på beteendeförändringar är inget som man med säkerhet kan veta något om, de är ju mera något som man önskar ska inträffa, säger han och tillägger:
- Det har, åtminstone inte tidigare, varit praxis att finansiera utgiftsreformer med hjälp av önskade dynamiska effekter. Ytterst är det förstås en fråga om hur politiskt viktiga förslagen bedöms vara, säger han.
Han konstaterar också att man kommer att få större skillnader i pensionsnivåer mellan dem som kan jobba kvar länge med de nya reglerna och de grupper som inte kommer att klara av det. Det, menar han, kan leda till knepiga politiska diskussioner.
- Det här är lite grann av samma effekt som man diskuterar angående PPM-systemet där man kan få olika utfall mellan i övrigt identiska individer. Den tendensen kommer, om förslagen genomförs, att bli tydligare. De som kan jobba längre kommer att få betydligt högre pensionsnivåer i förhållande till dem som av olika skäl inte ens klarar av att jobba fram till den nya riktåldern, säger han.