Att Söderberg & Partners upprörs över att en konkurrent till dem, som själva inte säljer förvaltningstjänster, konstaterar att deras förvaltningstjänst inte levererar kundnytta är ingenting att förvånas över. Och att undersökningen har brister är lätt att inse. Den ger dock en bild av hur det kan se ut i verkligheten och antagligen en bild som kunderna har lätt att förstå. Skillnaden mellan en bra pension och en dålig dito är nämligen bara hur mycket pengar det blir i slutänden.
Att det finns intresse från både köpare och säljare av förvaltningstjänster är inget att förvånas över. Kunder som insett hur svårt det är att välja rätt fonder på fondtorgen och som många gånger gått vilse, har varit lätta att övertyga om att de behöver hjälp att löpande se över sin risknivå. Frågan är bara om det inte hade varit bättre om rådgivaren istället rekommenderat dem en traditionell förvaltning redan från början. Som det är nu måste förvaltningstjänsten ge en avkastning som överstiger kostnaden för upphandlad traditionell försäkring med åtminstone 1,5 och ibland 2 procent om året eftersom totalkostnaden för de här tjänsterna landar på 2-3 procent om året.
Skulle man begära att till exempel de professionella förvaltarna av AP-fonderna skulle klara av det, skulle man bli utskrattad. De summerar resultatet av sina aktiva insatser i tiondels procent.
Och som Jonas Lindmark på Morningstar konstaterat, så är det ett svårt uppdrag man tar på sig när man inte bara ska ladda en fond-i-fond med de bästa fonderna i de olika kategorierna. Man ska dessutom veta när man ska gå in och ut ur dem och dessutom hitta rätt marknader att placera på. Det är den verkliga utmaningen.
Problemet är inte att det inte finns något värde i förvaltningstjänsterna. Det är priset som gör att de borde ha det svårt i konkurrensen. Även om man kan variera allokeringen mer än till exempel ett traditionellt livbolag, så utför man i praktiken samma arbete.
Om Söderberg & Parters, med hjälp av sin stora kundbas, kan räkna fram resultat som visar att de på verkliga kunder klarar av att konkurrera med till exempel Sjunde AP-fondens Såfa, Skandia Liv, Folksam, AMF eller Folksam, så ska vi naturligtvis publicera en sådan jämförelse. Inget av dessa bolag har kostnader som överstiger en procent, flera av dem ligger långt under hälften av det.
Underlag för jämförelsen lär ju knappast saknas. En majoritet av kunderna verkar ju vilja ha tjänsten efter rådgivningsmöten. Resultatet bör då förslagsvis uttryckas som kapital i förhållande till inbetald premie, precis som Linder & Partners redovisat i sin undersökning. Om det långsiktigt går att nå ett bättre slutresultat till 500 procents högre kostnad borde världen få veta det.