28 feb 2013 11:49

LO: Flytträtt av kollektivavtalad pension är olaglig

Det är kanske inte så förvånande att LO i sitt remissvar på Livförsäkringsutredningens förslag argumenterar ungefär likadant som AMF gör. LO skriver att man är för en flytträtt men att den måste utgå från individens behov, inte finansbranschens. Men man väljer också ett annat sätt att angripa förslaget och menar att en lagstadgad flytträtt av kollektivavtalade tjänstepensioner bryter dom konventioner som Sverige ratificerat.

Man avstyrker i sin helhet alla förslag om flytträtt på kollektivavtalad tjänstepension. Och argumenten går utanför de som hittills visats i remissvaren. Andra som förordar att kollektivavtalsparterna får behålla kontrollen över flytträtt av kollektivavtalad pension, brukar hänvisa till kundnyttan och mena att utväxlingen helt enkelt blir högre när parterna förhandlar om villkoren. LO menar istället att förslaget strider mot de konventioner som beslutats i FN-organet International Labour Organization, ILO, om föreningsfrihet och förhandlingsrätt och som Sverige ratificerat, något som alltså skulle göra utredningens förslag olagliga.

Det här sättet att angripa förslaget kan framför allt skapa en möjlighet för kollektivavtalsparterna att skjuta upp ett införande av flytträtt på kollektivavtalade tjänstepensioner under väldigt lång tid, eftersom en tvist om brott mot ratificerade konventioner går att driva rättsligt under lång tid. För den som vill finns alltså alla möjligheter att blockera ett införande av i alla fall delar av utredningens förslag under många år.

”Utredningen redogör översiktligt för innehållet i relevanta bestämmelser i ILO:s konventioner nr 87, 98, 151 och 154. Utredningen innehåller dock inte någon utvecklad analys av förslagens förenlighet med de nämnda ILO-konventionerna. Utredningen anger heller inte i vilket sammanhang ILO skulle ha lyft fram samhällsintresset som ett möjligt motiv till inskränkningar av arbetsmarknadens parters förhandlingsrätt.

I själva verket har ILO:s övervakningsorgan varit tämligen restriktiva i sin syn på vilka inskränkningar som är tillåtna i parternas avtalsfrihet. Den trepartiska Föreningsfrihetskommittén har vid upprepade tillfällen slagit fast att den fria förhandlingsrätten innebär att de offentliga myndigheterna ska avstå från ingripanden som inskränker eller försvårar kollektiva förhandlingar. Om förslaget genomförs kommer arbetsmarknadens parter inte längre att kunna teckna avtal om tjänstepension med ett visst innehåll. Förslaget påverkar dessutom redan ingångna avtal genom att reglerna ska gälla retroaktivt.

Det är även anmärkningsvärt att utredningen, som ett stöd för att det är möjligt och i vissa fall lämpligt att i lag begränsa arbetsmarknadens parters avtalsfrihet, hänvisar till införandet 2001 av en tvingande bestämmelse om höjd åldersgräns i 33 § LAS. Förändringen innebar att kollektivavtal som innehöll bestämmelser om en lägre ålder för avgångsskyldighet blev utan verkan i den delen. Den lagändringen har behandlats och underkänts av Föreningsfrihetskommittén”, skriver man i remissvaret.

LO menar också att de som är för en helt fri flytträtt inte har pensionsspararnas bästa för ögonen.

”De aktörer som argumenterar för en helt oreglerad flytträtt gör det i egenintresse eftersom det är enkelt att tjäna pengar på dessa individer som är i en utsatt position och har svårt att ställa rätt frågor. Därför är det viktigt att de anställda företräds av starka parter som kan ställa krav och säkerställa att pensionssparandet går till just pensioner och inte till vinster i finansbranschen”, skriver LO i sitt remissvar.

Utredningens förslag gynnar framför allt finansbranschen, och detta eftersom det är ”enklare för dem att förhandla med enskilda individer än starka parter”.