Pensionsåldersutredningen skriver på sin blogg om en undersökning med bland annat forskare från universitetet i Edinburgh som jämfört likheterna mellan utvecklingen av lycka under livet hos människor och människoapor.
Människors upplevda lycka faller i regel från 25-årsåldern till cirka 55 år då den vänder upp igen. Uppgången varar till omkring 70 års ålder då den faller tvärt. Det här mönstret går igen i en mängd undersökningar och det har hävdats att kurvan beror på försörjningssituationen.
Men den nu genomförda undersökningen visar att människoapor visar precis samma kurva, överförd till deras genomsnittliga livslängd. Förklaringen borde därför snarast sökas inom biologin.
Människoapornas ökade lycka på äldre dagar kan i vart fall inte förklaras av gynnsamma effekter av pensionering, konstaterar Pensionsåldersutredningen.