1 okt 2012 14:33

Livförsäkringsutredningen – en riktig balansgång

Det blir flytträtt, om utredare Tord Gransbo får igenom de tankar som han för fram i sitt 900 sidor långa betänkande som presenterades den 28 september. Den har tagit tid, och utredningen har flera gånger begärt, och fått, uppskov. När betänkandet nu ligger färdigt är det tydligt att tiden har använts på att skärpa argumenten och förtydliga argumentationen. I de delar som Pensionsnyheterna hunnit ta del av argumenterar utredaren både modigt och tydligt för sina ställningstaganden, och lyckas för det mesta kryssa förbi de grynnor som alla olika särintressen gjort gällande.
Utredare Gransbo tar sin utgångs­ punkt i konsumentens situation, alltså den som i praktiken ska leva på de pengar som sparandet ger upphov till. Med den hållningen kan man sedan avfärda många av de invändningar som kan komma från försäkringsbolag och avtalsparter, som kan ha intresse av att se andra regler.
Utredningen ger till exempel inte ett vitten för tanken att flytträtt skulle innebära att avkastningen går ned för att man tvingas ligga mer likvid om man hela tiden måste vara beredd på utflöden. Bolagen har redan en stor del av sina tillgångar i lättsålda obligationer och man har också ett stadigt inflöde av nya premier, som gör att utflyttar inte bör vara något problem. Internationella erfarenheter talar för övrigt emot att flytträtt kommer att skapa stora flöden, menar utredaren som skriver:
”I sammanhanget bör dock påpekas att det inte finns någon anledning att tro att en flytträtt kommer att innebära en massiv utflyttning av kapital från företagen.”
Kollektivavtalsparterna som inte vill att man med lagstiftning ger sig på deras avtal desarmeras elegant. De får reda på att deras avtal inte kan sägas ha någon bäring på en försäkring som lagts i fribrev om arbetsgivaren inte längre existerar eller om den person som haft försäkringen inte längre finns kvar på det avtalsområde som kollektiv­ avtalet avser.
Om det för konsumenten blir lätt­ are att få överblick över pensionsplaceringarna genom flytträtt av fribrev är det konsumenten som ska bestämma om det ska flyttas eller inte. Så här formulerar man sin utgångspunkt:
”Regler om flytträtt ska utgå från att den som bär risken för hur försäkringssparandet utvecklas ska ha rätten att flytta.”
Alla som hoppats på att alla kollektivavtalade försäkringar skulle släppas loss har anledning att bli besvikna. Så blir det inte. De förmånsbestämda försäkringarna undantas helt eftersom det är arbetsgivaren som svarar för att kollektivavtalsutfästelsen infrias.
Logiken är att en arbetsgivare som ingått ett kollektivavtal har överlåtit rätten att förhandla fram villkoren för tjänstepensionerna och så länge man omfattas av det avtalet är det bara att packa och rätta sig efter det.
Det faktum att tjänstepensionsförsäkringarna i normalfallet är arbetsgivarbetalda och att arbetsgivarna ses som försäkringstagare och att dessa skulle kunna bestämma över om det ska vara flytt eller inte bör man inte heller ta någon hänsyn till. Det är den som bär risken för utfallet som ska ha rätten att flytta.
Det Alexanderhugg man gör för att öppna upp för flytt av fribrev är
att ändra i skattelagstiftningen så att det ska bli möjligt att lägga samman försäkringar i ett och samma försäkringsavtal, något som definitivt borde ligga i konsumentens intresse.
Avtalsparterna har bönat om att de pengar som sparats i de kollektivavtalade försäkringarna borde få hållas kvar inom de egna systemen. Detta eftersom man tar ansvar genom de upphandlingar man gjort och att det skyddet är viktigt för de försäkrade som på så sätt får en kvalitetssäkring av pris och produkt. Här går de på pumpen eftersom man inte sett till att städa framför den egna dörren genom att överallt skapa möjlighet till flytt inom och mellan de olika kollektivavtalsområdena. På kommun­ och landstingssidan blir det till exempel inte flytträtt förrän efter 2014 och på statens område har man ännu inte sagt flaska om att göra det möjligt att flytta.
De får därför skylla sig själva, tycks utredaren mena, och öppnar därför för flytträtt av fribrev, eller egentligen flytt av försäkringar som inte längre är premiedragande och där anställningen upphört. Flytten kan då ske till det bolag som kunden väljer, alltså även utanför de olika parternas områden.
Bara några minuter efter det att utredningens förslag presenterats hördes besvikna kommentarer om att utredningen inte har slagit in på vägen för avgiftstak och lagreglerade flyttavgifter. Det, menade många kritiker, skulle göra att bolagen kan sätta så höga avgifter att flytträtten blir ointressant. Men utredningen menar att flytträtt inte får vara till nackdel för någon i bolaget varken kvarvarande eller flyttande. Den princip man formulerat ser ut så här:
”Regler om flytträtt ska vara utformade så att den ekonomiska situationen inte försämras för övriga försäkringstagare och ersättningsberättigade, hos såväl det avgivande som det mottagande försäkringsföretaget.”
Man har också sagt att man bara får ta ut faktiska administrativa kostnader för flytt och nämner ett intervall på 750­2 250 kr.
Utredningen tycker också att det är spararen som ska stå för oamorterade provisioner, något som kan avskräcka från flyttar. Här vill utredningen att bolagen fortsättningsvis gör tydligt hur mycket provisionerna uppgår till vid tecknandet och berätta att kunden får stå för fiolerna vid en flytt.
Det lär bli en del liv i remissrundan, fattas bara annat, men efter alla omskrivningar och bearbetningar kan konstateras att om förslagen genomförs så kommer många konsumenter att få en bättre situation, helt i enlighet med Mats Odells önskemål när han tillsatte utredningen 2010.

Ur Pensionsnyheterna nr 8, 2012