1 okt 2012 11:44

Minst 2 500 miljarder står på spel

Inte undra på att arbetsgivare, fack, försäkringsbolag, banker och finansbolag vill åt din tjänstepension.
Nyligen kom den utredning som finansmarknadsminister Peter Norman hoppas sätter punkt för en av branschens mest infekterade frågor.
Finansliv har granskat spelet bakom Livförsäkringsutredningen och funnit bråk, intriger, arga fackförbund, en pressad minister och en bakad röding i Saltsjöbaden.
Tord Gransbo tar en tugga till av den bakade rödingen och ser ut över Baggensfjärden. Han lyfter glaset och tar en klunk Pieve Vecchia Soave från 2007. Det är måndag kväll den 23 april och Livförsäkringsutredningens utredare Tord Gransbo, till vardags ämnesråd på finansdepartementet, andas ut.
Han är på väg att klara av det som han i dag beskriver ”som mer komplicerat än vi hade tänkt oss från början”.
När dåvarande finansmarknads­ minister Mats Odell tillsatte utredningen den 29 april 2010 med orden att ”det är dags att låta alla sparare få rätten att utnyttja sin konsumentmakt och rösta med fötterna” fick han många applåder.
Alla sa sig vara för en flytträtt av pensioner i alla dess former.
Men för varje ja fanns ett stort men med en massa förbehåll.
Det vet Tord Gransbo och hans middagssällskap den 13 personer starka expertgruppen i Livförsäkringsutredningen och kollegorna på utredningskansliet – mer än väl.
När de hugger in på efterrätten – brownie med rabarbersorbet och limesockrade jordgubbar – är det inte bara middagen som går mot sitt slut.
Nästa dag ska de träffas en sista gång innan Tord Gransbo och hans två kollegor Mona Risberg och Bengt Söderquist ska skriva klart det 800 sidor tjocka betänkandet. Den 15 juni ska luntan lämnas över
till finansmarknadsminister Peter Norman.
Experterna har sagt sitt och utredningen har klarat av sina fyra uppgifter:
• Flytträtten. Idén med utredningen är att kraftigt utvidga flytträtten av pensioner och tjänstepensioner.
• Överskottshanteringen. En tydlig reglering av hur överskottet fördelas i bolag som inte är vinstdrivande.
• Inflytandet. Det måste finnas tydliga riktlinjer så att försäkrings­ tagarna får ökat inflytande i icke vinstutdelande försäkringsbolag.
• Bolagsbildningen. Ett för­ säkringsbolag ska i första hand vara ömsesidigt eller vinstdrivande aktiebolag. De så kallade hybridbolagen ska helst ombildas och nu ska det bestämmas exakt hur det ska göras.
Dagen efter, den 24 april, lämnar de Saltsjöbaden i tron att de haft utredningens sista möte.
Men då har de glömt en sak– Saltsjöbadsandan. Det avtal från 1938 som fått facket och arbetsgivare att samarbeta tecknades på Grand Hotel, ett stenkast från Vår gård.
När framtidens flytträtt av tjänstepensioner ska bestämmas är varken arbetsgivare eller fack inbjudna att äta röding och dricka Soave.
– Jag blev mycket förvånad när vi inte fick vara med i expertgruppen, säger Dan Wallberg, pensionsexpert på PTK.
När facket och arbetsgivaren stängdes ute har de i stället – i
sann Saltsjöbadsanda – bildat gemensam front och bombarderat utredningen med synpunkter och kritik under lång tid.
– Vi träffade utredningen fyra­ fem gånger, säger Hans Gidhagen, pensionsexpert hos Svenskt Näringsliv.
Men efter senhösten 2011 blev det inga fler möten.
Ingen förklaring gavs.
– I början av utredningen fungerade referensgruppen bra. Men sedan fick vi inte vara med. Det var en av anledningarna till brevet. Vi har hela tiden varit för en flytträtt inom de bolag vi upphandlat. Det vi är emot är en obegränsad flytträtt eftersom vi då inte kan ha kvar de nuvarande kostnadseffektiva pensionsplanerna, säger Hans Gidhagen.
Brevet han syftar på är daterat samma dag som det avnjuts bakad röding i Saltsjöbaden.
Det 2,5 A4­sidor långa brevet är undertecknat av Svenskt Närings­ liv, LO och PTK.
Sammanlagt representerar de 2,5 miljoner tjänstepensionstagare. I pengar handlar det om minst 2 500 miljarder kronor.
Brevet är en sista desperat markering till utredningen och Peter Norman att nu får det vara nog. ”Rör inte vår kollektivavtalade tjänstepension”.
Dan Wallberg och Hans Gidhagen får hjälp av två personer i sitt brevskrivande: Tomas Bern, chefsjurist, från PTK och LO:s pensions­ expert Renée Andersson. I brevet finns två meningar understrukna. Den sista lyder:
”Det är svårt att se att det skulle
vara ett väsentligt samhällsintresse att införa en mer utvidgad flytträtt än den som vi har i våra pensions­ planer”.
Några dagar tidigare har Tord Gransbo fått ett liknande brev från fack och arbetsgivare i den offentliga sektorn.
– Vi hann inte haka på deras brev. I så fall hade det blivit ett brev i stället för två. Det handlar absolut inte om någon schism eller så, säger Dan Wallberg.
Breven sätter press på Tord Gransbo. Även om hans uppdrag är att göra flytträtten av pensioner­ na så fri som möjligt kanske det inte är så smart att lägga ett betänkande som kan bli en krigsförklaring mot fack och arbetsgivare.
Efter några underhandskontakter bestämmer han sig.
Ett par möten hålls också på utredningskontoret i Garnisonen som av hyresvärden Vasakronan beskrivs som en modern och originell miljö med unik 70­talskänsla.
Många som varit på besök på Karlavägen 100 har en annan bild – en betongbunker i sann DDR­stil.
Det är här, mitt i betongen, som Tord Gransbo skickar iväg ett mejl klockan 13.25 den 18 maj till Gabriella Johansson, ämnesråd på finansdepartementet.
Han radar upp en rad olika skäl om varför utredningen drar ut på tiden och avslutar med en mening i fetade bokstäver. ”Jag nödgas därför begära ytterligare en kortare förlängning av utredningstiden till den 30 september”.
Precis som de två andra gångerna han begärt förlängning ska frågan upp på regeringens bord. Vid regeringssammanträdet den 31 maj ger Fredrik Reinfeldt & Co en ny deadline – den 30 september.
– Den här gången blir vi klara i tid. Det lovar jag, säger Tord Gransbo. Daniel Eriksson, produktdirektör
på Folksam, vill att Gransbo har fel. – Jag hoppas man får bakläxa och förlänger utredningstiden ett år. De förslag jag sett är inte tillräckligt genomtänkta. Jag är för en klok och sund flytträtt som gynnar kunderna, inte storbankerna. Och glöm inte att de flesta varken vill, orkar eller kan göra ett val.
Om Daniel Eriksson representerar traditionalisterna, ett slags flytträttens duvor, så finns flytt­ rättshökarna främst bland de nya aktörerna på finansmarknanden. Nätmäklare som Avanza och Nordnet, finansföretag som Brummer & Partners och försäkringsförmedlare som Söderberg & Partners.
Hökarna vill ha obegränsad flytträtt på alla typer av pensionssparande.
I utredningens första utkast fanns enligt uppgifter till Finansliv förslag- et att även den kollektivavtalade tjänstepensionen skulle omfattas av en obegränsad flytträtt.
I slutversionerna har det mest handlat om flytträtt för så kallade fribrev, när någon slutat sin anställning.
Gustaf Rentzhog, vd för Söderberg & Partners och mer hök än duva, har länge slagits för en obegränsad flytträtt.
Något han framfört som expert i Livförsäkringsutredningen.
– Det är klart att de som varit vana vid att kapitalet är låst i 30 år blir pressade. Men jag tror att en flytträtt skulle sätta välbehövlig press på alla bolag. Kan man landa på månen kan man lösa det här ganska enkelt. Många av knäckfrågorna går att lösa genom att konstruera begåvade flyttavgifter som hanterar problemet avseende rättvisa mellan kollektiven.
Gustaf Rentzhog är inte ensam bland de 13 experterna som vädrat sitt missnöje i medierna. Ofta med vassa tungor och understödda av kollegor.
– Även om det framförts starka åsikter i medierna har det gått att föra sakliga diskussioner i expertgruppen, säger Charlotta Erikson, jurist på Svensk Försäkring och en av de 13 utredningsexperterna.
En annan av experterna är betydligt mer känd för sina två OS­guld än som yrkeskvinna. Curlingspelaren Anette Norberg jobbar till vardags som aktuarie och funktionschef på Folksam och är med mer som representant för försäkringsmatematikerna än för Folksam.
Har du lyckats påverka utredningen?
– De säger att de lyssnar och tar till sig det jag och andra fört fram i expertgruppen. Men det är inte mycket de ändrat på sedan början. Att utredningen flyttats fram några gånger har nog varit ett tecken på att vi inte varit riktigt nöjda med allt.
De senaste årens heta debatt om flytträtten hade varit omöjlig för något decennium sedan.
Flytträtten var då en icke­fråga. När tjänstepensionen var förmånsbestämd och alltid var en viss procent av slutlönen var det ointressant att flytta.
Först på 80­talet började systemet att ifrågasättas. Från två håll. Storföretagen och några toppchefer.
Ett antal högavlönade tjänstemän undrade varför de skulle ha pengar i en traditionell försäkring när de kunde få 25 procents avkastning i andra former av sparande.
De blev upprinnelsen till den så kallade tiotaggarlösningen som gav alla tjänstemän över tio basbelopp rätt att ihop med arbetsgivaren hitta lösningar utanför ITP­planen.
Samtidigt som tiotaggarna försvann från ITP 1990 fick de som var kvar rätt att själva välja sparande ur ett begränsat utbud, så kallad ITPK.
Det handlade om att värna den individuella valfriheten sa SAF, Svenskt Näringslivs föregångare.
Men enligt Hans Gidhagen på Svenskt Näringsliv fanns det ett annat, mer dolt, motiv.
Skräcken för löntagarfonder.
Trots att SAF fått politikerna att backa fanns en latent rädsla för fonder där facket hade stort inflytande.
– Nu såg de Alecta som en sådan stor aktör. SAF ville inte ha en för stor pensionsfond där facken fanns med som ägare. De ville sprida pengarna. Därför drev de frågan hårt, säger Hans Gidhagen.
I kölvattnet av 90­talets finans­ skandaler ökade trycket på flytträtt. Det är klart att man ska kunna lämna ett bolag man är missnöjd med, sa flytträttshökarna.
Valfriheten utökades senare till en rätt att flytta privat pensionskapital mellan olika bolag genom en lag 2007. Den rätten vill många ska gälla kollektivavtalade tjänstepensioner också.
– Det är djupt olyckligt om det inte blir full flytträtt för alla avtal och konstruktioner, säger Gustaf Rentzhog på Söderberg & Partners.
Dan Wallberg på PTK är av en annan mening.
Han är helt emot oinskränkt flytt­ rätt för tjänstepensioner. Han tycker det räcker med flytträtt inom de bolag som handlats upp.
– Men jag kan tänka mig att du enligt utredningen får flytta fribrev, pensionskapital du samlat på dig när du slutat din anställning. Men även det anser vi vara ett ingrepp i vår avtalsfrihet och skulle sannolikt skada våra möjligheter att göra bra och effektiva upphandlingar för tjänstemännen.
När Tord Gransbo släpper sitt betänkande är det slut på en strid utredningsstriden.
Dan Wallberg vet inte vad PTK ska svara – än.
Men en sak vet han.
Om betänkandet föreslår utökad flytträtt för mer än fribreven kan han inte tiga.
Då handlar det inte längre om Saltsjöbadsanda med röding och Soave.
– Nej nej, då finns det all anledning att leva rövare.
Fredrik Nejman I samarbete med Mikael Nyman, Pensionsnyheterna.

Ur Pensionsnyheterna nr 8, 2012