NYHETSARKIVET
1 okt 2012 11:34
Skuldsmäll när FI sänker diskonteringsräntan
I oktober kommer Finansinspektionens nya diskonteringsränta för kontoförda pensionsskulder att annonseras. Enligt uppgifter till Pensionsnyheterna kommer räntan att skrivas ned från dagens 3,5 procent till 2,2 procent. Räknat netto efter avkastningsskatt landar den på 1,87 procent, något som lär höja pensionsskulderna med uppemot 35 procent.
För företag som lovat sina framtida pensionärer realvärdessäkrade pensioner blir det ännu värre. Där kommer räntan att gå från 1,1 procent till 0,25. Drar man av avkastningsskatten på 0,33 procent blir nettoräntan till och med negativ, 0,008 procent om FI gör på samma sätt som man gjort tidigare när man fastställer räntesatserna.
Det innebär att man skriver upp värdet på den framtida skulden, snarare än att man skriver ned den med räntan. Orsaken till att pensionsåtaganden värderas högre när räntan går ned beror ju på att framtida pensionsutbetalningar diskonteras med just den räntan, säger Bengt von Bahr, aktuarie på Finansinspektionen.
Totalt sett handlar det om en skulduppskrivning med flera miljarder kronor för de drabbade företagen. Men det borde inte komma som någon överraskning, även om många säkert chockas av de stora tal det blir fråga om. Det har legat i korten länge att ränte justeringen, till följd av de låga räntorna, skulle slå in i regelverket.
Den omedelbara effekten blir att alla företag som har tryggat pensioner i balansräkningen får skriva upp sina skulder med i storleksordningen 3035 procent. Till det kommer kostnad för löneskatt på 24,26 procent på skuldökningen.
Vilka företag som berörs av förändringen finns det ingen samlad statistik över. På Länsstyrelsen i Stockholm hälsar assessor Mikael Wiman att man inte har några sådana uppgifter och att man därför inte kan säga vilka företag som påverkas av förändringen. Han kan heller inte uppskatta hur mycket skulduppskrivningen totalt kan komma att uppgå till.
Det är viktigt att påpeka att för ändringen inte rör de företag som tryggar ITPplanen i PRIsystemet. PRI Ideell förening bestämmer själva sin ränta och den har legat kvar på 4 procent, trots att det idag inte är möjligt att hitta några obligationer som ger en så hög avkastning. Det är alltså en hittepåränta som man väljer att använda sig av för att man långsiktigt tror att den är rätt. PRIföretagen slipper alltså att skriva upp sina pensionsskulder så länge man kan hålla räntan på en konstlat hög nivå i förhållande till den aktuella räntan på långa stats obligationer, som FI:s regelverk hämtar underlag ifrån.
Logiken bakom PRI:s räntesättning är att de företag som tryggar pensioner i PRIsystemet långsiktigt klarar av att ge en avkastning på 4 procent vid 2 procents inflation och att det är därför som man valt att koppla räntan till företagens förmåga att generera avkastning, snarare än räntan på statsobligationer.
Om PRI:s teknik med hittepåräntor verkligen är i enlighet med gällande lagstiftning kan ifråga sättas, men för ögonblicket kan vi lämna den diskussionen därhän. Effekterna på de pensionsförpliktelser som styrs av FI:s reglering är kännbara för tillräckligt många för den här artikeln. Här finns till exempel många småföretag som valt egenregilösningar med pensionstryggande i stiftelser. Särskilt gäller det bankerna, som måste följa inspektionens ränta när de diskonterar den förmånsbestämda BTPplanen.
Till saken hör att företagen dessutom är skyldiga att betala avkastningsskatt och om man för in den så blir det än värre. För företag som utlovat reala pensioner blir diskonteringsräntan med den nya förordningen faktiskt negativ när allt summeras. En beräkning som gjorts visar att räntan för reala avsättningar hamnar på 0,008 procent. Det betyder, precis som påpekades inledningsvis, att pensionsansvaret ökar med räntan i framtiden, trots att vi varit vana vid att den minskar. Det är definitivt uppochnedvända världen i den rådande situationen med de låga räntorna.
Banker som omfattas av den förmånsbestämda BTPplanen kan trygga pensioner i försäkring eller i balansräkningen i kombination med stiftelse. Möjlighet till kreditförsäkring finns inte i kollektivavtalet varför avtalsparterna ställer krav på arbetsgivarna att alltid ha tillräckligt med pengar i stiftelserna för att täcka pensionsskulden, så kallad fullfondering. Nu, när Finansinspektionen sänker diskonteringsräntan för pensionsskulderna, smäller den förändringen rakt in i balansräkningarna för banker med stiftelser och fortplantas till resultaträkningarna om man inte har tillräckligt med pengar i sina stiftelser. För att fylla på stiftelserna måste man ju hämta pengar ur resultatet vilket får effekten att resultatet går ned, allt annat lika.
Nordea kan tjäna som exempel. Banken har enligt årsredovisningen för 2011 knappt 1,5 miljarder Euro i pensionsskuld i Sverige. För att matcha det har man tillgångar på 1,2 miljarder Euro i pensionsstiftelsen/ pensionskassan. Om vi undantar de premiebestämda förpliktelserna på knappt 150 miljoner Euro, som inte omfattas av samma krav på fullfondering som de förmånsbestämda, så ser det ut som att man är hyggligt hemma. Det är nästan felräknings pengar som saknas.
Om vi ändrar diskonteringsräntan till den man ska använda nästa år, blir bilden annorlunda. Enligt vad Nordea själva uppger i årsredovisningen så ökar pensionsskulden med 16 procent om räntan sänks med en procentenhet. Med 1,3 procent blir det 20 procent. Det betyder att skulden måste räknas upp med 20 procent vilket är 300 miljoner Euro eller knappt 3 miljarder kr. De pengarna måste då lastas in i stiftelsen, vilket betyder att Nordeas resultat för 2013 bör minskas med lika mycket. (Se fotnot.)
Även om Nordea gjorde ett resultat på 2,6 miljarder Euro för 2011 så lär det kännas att man, på grund av förändringen i diskonteringsräntan, tvingas fylla upp sin stiftelse med 300 miljoner Euro eller knappt 3 miljarder svenska kronor. På det beloppet ska man sedan betala särskild löneskatt på 24,26 procent på det insatta beloppet i Sverige vilket blir ytterligare en knapp miljard.
Att man sedan, på koncernnivå, i redovisningen får använda sig av de regler som gäller enligt IAS 19 och där tillämpa en högre diskonteringsränta är en tröst för tigerhjärtan. Sambandet mellan den svenska pensionsplanen BTP och fonderingskravet är inget som man kommer undan via IAS. Så länge man har stiftelsetryggade pensioner i Sverige så blir det effekten. Sen kan man förstås hoppas på att stiftelsens placeringar går som tåget fram till 2013 när allt hamnar i fläkten. Men att döma av årsredovisningen är tillgångarna placerade på ett konservativt sätt; 82 procent i obligationer och 17 procent i aktier, något som gör att det kan vara svårt att se att avkastningen ska täcka mer än en pytteliten del av den förväntade skuldökningen.
Som lök på laxen kommer Nordea, och alla andra bolag som redovisar enligt IAS 19, från och med nästa år bli tvungna att ta alla aktuariella vinster och förluster direkt över resultatet, eller mer korrekt övrigt totalt resultat, när den så kallade korridoren med möjlighet till amortering av underskott över tid försvinner. I årsredovisningen står det att dessa underskott, som tillkommit under flera år, nu uppgår till 325 miljoner Euro, alltså ytter ligare 3 miljarder kr.
Nordea var i en motsvarande situation för 10 år sedan. Då var man tvungen att knuffa in i storleksordningen 3,6 miljarder kr i pensionsstiftelsen när börserna rasade och tillgångarna i stiftelsen inte längre täckte förpliktelserna. Nu är man i samma situation igen, fast orsaken är att skuldsidan svällt.
Det är viktigt att påpeka att de effekter som här beskrivs inte bara gäller för Nordea, som tjänar som exempel. Även de övriga stiftelsebankerna, SEB och Handelsbanken påverkas, även om resultateffekterna där bör bli lägre eftersom man har mer välkonsoliderade stiftelser.
Fotnot: Vi har för enkelhetens skull använt oss av bankens årsredovis- ning och siffrorna i IASberäkningen. Enligt Nordea innebär det att ökningen överdrivs. Nordea tjänar dock endast som exempel på effekten och de här redovisade siffrorna kan skilja sig något ifrån dem som till slut kommer att redovisas.
Ur Pensionsnyheterna nr 8, 2012
För företag som lovat sina framtida pensionärer realvärdessäkrade pensioner blir det ännu värre. Där kommer räntan att gå från 1,1 procent till 0,25. Drar man av avkastningsskatten på 0,33 procent blir nettoräntan till och med negativ, 0,008 procent om FI gör på samma sätt som man gjort tidigare när man fastställer räntesatserna.
Det innebär att man skriver upp värdet på den framtida skulden, snarare än att man skriver ned den med räntan. Orsaken till att pensionsåtaganden värderas högre när räntan går ned beror ju på att framtida pensionsutbetalningar diskonteras med just den räntan, säger Bengt von Bahr, aktuarie på Finansinspektionen.
Totalt sett handlar det om en skulduppskrivning med flera miljarder kronor för de drabbade företagen. Men det borde inte komma som någon överraskning, även om många säkert chockas av de stora tal det blir fråga om. Det har legat i korten länge att ränte justeringen, till följd av de låga räntorna, skulle slå in i regelverket.
Den omedelbara effekten blir att alla företag som har tryggat pensioner i balansräkningen får skriva upp sina skulder med i storleksordningen 3035 procent. Till det kommer kostnad för löneskatt på 24,26 procent på skuldökningen.
Vilka företag som berörs av förändringen finns det ingen samlad statistik över. På Länsstyrelsen i Stockholm hälsar assessor Mikael Wiman att man inte har några sådana uppgifter och att man därför inte kan säga vilka företag som påverkas av förändringen. Han kan heller inte uppskatta hur mycket skulduppskrivningen totalt kan komma att uppgå till.
Det är viktigt att påpeka att för ändringen inte rör de företag som tryggar ITPplanen i PRIsystemet. PRI Ideell förening bestämmer själva sin ränta och den har legat kvar på 4 procent, trots att det idag inte är möjligt att hitta några obligationer som ger en så hög avkastning. Det är alltså en hittepåränta som man väljer att använda sig av för att man långsiktigt tror att den är rätt. PRIföretagen slipper alltså att skriva upp sina pensionsskulder så länge man kan hålla räntan på en konstlat hög nivå i förhållande till den aktuella räntan på långa stats obligationer, som FI:s regelverk hämtar underlag ifrån.
Logiken bakom PRI:s räntesättning är att de företag som tryggar pensioner i PRIsystemet långsiktigt klarar av att ge en avkastning på 4 procent vid 2 procents inflation och att det är därför som man valt att koppla räntan till företagens förmåga att generera avkastning, snarare än räntan på statsobligationer.
Om PRI:s teknik med hittepåräntor verkligen är i enlighet med gällande lagstiftning kan ifråga sättas, men för ögonblicket kan vi lämna den diskussionen därhän. Effekterna på de pensionsförpliktelser som styrs av FI:s reglering är kännbara för tillräckligt många för den här artikeln. Här finns till exempel många småföretag som valt egenregilösningar med pensionstryggande i stiftelser. Särskilt gäller det bankerna, som måste följa inspektionens ränta när de diskonterar den förmånsbestämda BTPplanen.
Till saken hör att företagen dessutom är skyldiga att betala avkastningsskatt och om man för in den så blir det än värre. För företag som utlovat reala pensioner blir diskonteringsräntan med den nya förordningen faktiskt negativ när allt summeras. En beräkning som gjorts visar att räntan för reala avsättningar hamnar på 0,008 procent. Det betyder, precis som påpekades inledningsvis, att pensionsansvaret ökar med räntan i framtiden, trots att vi varit vana vid att den minskar. Det är definitivt uppochnedvända världen i den rådande situationen med de låga räntorna.
Banker som omfattas av den förmånsbestämda BTPplanen kan trygga pensioner i försäkring eller i balansräkningen i kombination med stiftelse. Möjlighet till kreditförsäkring finns inte i kollektivavtalet varför avtalsparterna ställer krav på arbetsgivarna att alltid ha tillräckligt med pengar i stiftelserna för att täcka pensionsskulden, så kallad fullfondering. Nu, när Finansinspektionen sänker diskonteringsräntan för pensionsskulderna, smäller den förändringen rakt in i balansräkningarna för banker med stiftelser och fortplantas till resultaträkningarna om man inte har tillräckligt med pengar i sina stiftelser. För att fylla på stiftelserna måste man ju hämta pengar ur resultatet vilket får effekten att resultatet går ned, allt annat lika.
Nordea kan tjäna som exempel. Banken har enligt årsredovisningen för 2011 knappt 1,5 miljarder Euro i pensionsskuld i Sverige. För att matcha det har man tillgångar på 1,2 miljarder Euro i pensionsstiftelsen/ pensionskassan. Om vi undantar de premiebestämda förpliktelserna på knappt 150 miljoner Euro, som inte omfattas av samma krav på fullfondering som de förmånsbestämda, så ser det ut som att man är hyggligt hemma. Det är nästan felräknings pengar som saknas.
Om vi ändrar diskonteringsräntan till den man ska använda nästa år, blir bilden annorlunda. Enligt vad Nordea själva uppger i årsredovisningen så ökar pensionsskulden med 16 procent om räntan sänks med en procentenhet. Med 1,3 procent blir det 20 procent. Det betyder att skulden måste räknas upp med 20 procent vilket är 300 miljoner Euro eller knappt 3 miljarder kr. De pengarna måste då lastas in i stiftelsen, vilket betyder att Nordeas resultat för 2013 bör minskas med lika mycket. (Se fotnot.)
Även om Nordea gjorde ett resultat på 2,6 miljarder Euro för 2011 så lär det kännas att man, på grund av förändringen i diskonteringsräntan, tvingas fylla upp sin stiftelse med 300 miljoner Euro eller knappt 3 miljarder svenska kronor. På det beloppet ska man sedan betala särskild löneskatt på 24,26 procent på det insatta beloppet i Sverige vilket blir ytterligare en knapp miljard.
Att man sedan, på koncernnivå, i redovisningen får använda sig av de regler som gäller enligt IAS 19 och där tillämpa en högre diskonteringsränta är en tröst för tigerhjärtan. Sambandet mellan den svenska pensionsplanen BTP och fonderingskravet är inget som man kommer undan via IAS. Så länge man har stiftelsetryggade pensioner i Sverige så blir det effekten. Sen kan man förstås hoppas på att stiftelsens placeringar går som tåget fram till 2013 när allt hamnar i fläkten. Men att döma av årsredovisningen är tillgångarna placerade på ett konservativt sätt; 82 procent i obligationer och 17 procent i aktier, något som gör att det kan vara svårt att se att avkastningen ska täcka mer än en pytteliten del av den förväntade skuldökningen.
Som lök på laxen kommer Nordea, och alla andra bolag som redovisar enligt IAS 19, från och med nästa år bli tvungna att ta alla aktuariella vinster och förluster direkt över resultatet, eller mer korrekt övrigt totalt resultat, när den så kallade korridoren med möjlighet till amortering av underskott över tid försvinner. I årsredovisningen står det att dessa underskott, som tillkommit under flera år, nu uppgår till 325 miljoner Euro, alltså ytter ligare 3 miljarder kr.
Nordea var i en motsvarande situation för 10 år sedan. Då var man tvungen att knuffa in i storleksordningen 3,6 miljarder kr i pensionsstiftelsen när börserna rasade och tillgångarna i stiftelsen inte längre täckte förpliktelserna. Nu är man i samma situation igen, fast orsaken är att skuldsidan svällt.
Det är viktigt att påpeka att de effekter som här beskrivs inte bara gäller för Nordea, som tjänar som exempel. Även de övriga stiftelsebankerna, SEB och Handelsbanken påverkas, även om resultateffekterna där bör bli lägre eftersom man har mer välkonsoliderade stiftelser.
Fotnot: Vi har för enkelhetens skull använt oss av bankens årsredovis- ning och siffrorna i IASberäkningen. Enligt Nordea innebär det att ökningen överdrivs. Nordea tjänar dock endast som exempel på effekten och de här redovisade siffrorna kan skilja sig något ifrån dem som till slut kommer att redovisas.
Ur Pensionsnyheterna nr 8, 2012
Pensionsnyheterna i Sverige AB
Rapsgatan 1
118 61 Stockholm
info@pensionsnyheterna.se
www.pensionsnyheterna.se
Orgnr: 559339-5907
118 61 Stockholm
info@pensionsnyheterna.se
www.pensionsnyheterna.se
Orgnr: 559339-5907