1 okt 2012 11:09

Fyra nyanser av grått

För ett par år sedan skrev vi om hur de stora partsägda bolagen Alecta, AMF och AFA skickar pengar till fack och arbetsgivare under rubriken ”informationsmedel”.
Vi summerade de belopp som vi, med ett minimum av research, hade hittat i de respektive bolagens årsredovisningar och i motsvarigheterna hos organisationerna. Beloppen kunde summeras till omkring 250 miljoner kr om året och uttaxeringen av pengarna följde, åtminstone historiskt, en procentsats på de lönesummor som arbetsgivarna betalar för de kollektivavtalade försäkringarna av typen TFA, ITP eller AGS.
Metoden för uttaget av avgifterna har följt samma princip som de avgiftsuttag som används vid fond­ eller försäkringssparande. Ju större totalsumma desto mer information.
Det sambandet är inte självklart och tekniken för uttaget av avgifterna ur de ömsesidiga eller ömsesidigt bedrivna bolagen rimmar inget vidare med lagen, vilket parterna ska ha på skallen för. Och FI ska ha på skallen för att de godkänt en bolagsordning som gör det möjligt.
FI har viskat om att de tycker att de gjort fel men att de inte i efterhand kan säga att de fattade fel beslut och upphäva det. Därför säger de inget högt.
Våra uppgifter, som sedan valsat runt i pressen, har tagits till intäkt för att parterna ”skor sig” på bolagens bekostnad och tar de pengar som rätteligen tillhör arbetsgivare och arbetstagare. Så kan man ju se det om man ser världen i svart­vitt.
Då är parterna de onda och den fria företagsamheten de goda och plågade företagare tvingas kröka ryggen för att parterna ska ta deras surt förtjänade pengar för att festa upp dem i bastun på Bommersvik.
Tyvärr är världen sällan så svart­vit som den kan verka.
Oftast finns det en hel del nyanser som gör att bilden allt som oftast är grå. Vad skulle till exempel hända om det inte fanns någon hos fack och arbetsgivare som kunde berätta om hur en kollektivavtalad plan fungerar?
Om det inte fanns någon som arbetade med försäkringsfrågorna på de fackliga organisationerna och som har koll på hur en medlems premier till avtalspensionen påverkas av sjukdom, frånvaro eller utlandstjänstgöring? Jag vägrar (tillsvidare) att tro att alla tjänstemän som jobbar med de här frågorna i organisationerna är simpla tjuvar som lever ett liv i bastulyx, försörjda av passiviserande bidrag.
Visst, uttaget är inte transparent och det är svårt att exakt se vad man får för pengarna. I den disciplinen är dock inte parterna en­ samma.
I den hårt arbetande privata rådgivningssektorn har man också system för att få betalt för den rådgivning man bistår sina kunder med. De provisions­ och kickbackssystemen är definitivt inga under av transparens. Då skulle ju efterfrågan på provisionsförbud vara lika med noll och så är det ju inte, som bekant. Verkligheten är inte alltid så svarvit som man kan tro när man läser tidningarna. Den innehåller
nästan alltid minst fyra nyanser av grått.
Mikael Nyman
Chefredaktör