30 aug 2012 12:49

Langensjös tuffa premiär som AP-fondreformator

Den 21 augusti lämnade Mats Langensjö sin utredning om den framtida regleringen av AP- fonderna. I betänkandet föreslår han en helt ny organisation för buffertfonderna och tycker, innerst inne, att man borde slå ihop alla fonderna till en enda, något som fått debatten att hetta till redan innan betänkandet överlämnades. Pensionsnyheterna fick följa honom under hela den intensiva tisdag då 10 månaders arbete och 631 sidor text skulle förmedlas till regering, press och pensionsintresserade.

– Det känns tomt.
Så säger Mats Langensjö till mig, där vi står inträngda i en tunnelbanevagn på väg mot Skanstull och den intervju som ska bli slutpunkten på hans tio månader långa utredningsuppdrag.
Under en dag har han dragit utredningens förslag fyra gånger. För finansmarknadsministern, pressen, AP-fondsledningarna och sist Pensionsnätverket. Presentationerna har intecknat dagen fullständigt. En snabb drickyoghurt och en chokladkaka boostar blodsockret inför presskonferensen, lunch blir det inte tal om. Utredningen, AP- fondernas framtid, är viktigare än allt.
Han missar, för ovanlighetens skull, coachningen av fotbollstjejerna i Örbys 04-lag där dottern är med och ska spela match mot Boo IF. De har knappt förlorat en match den här säsongen. Men idag är han inte på plats vid sidlinjen.
– Det är fantastiskt att jag fått vara med om det här. Visst har jag varit med om större saker – känslomässigt. Jag har blivit pappa två gånger, men det här är ändå ganska stort och i morgon kommer en dag som jag aldrig varit med om. Det kommer att bli mycket åsikter, säger han mellan alla sms, mejl, och telefonmeddelanden som måste hanteras.
Att det skulle bli många åsikter visar sig vara en korrekt prognos, men låt oss inte gå händelserna i förväg.
Uppdrag på allvar
En utredare som tar regeringens uppdrag på allvar vill naturligtvis inte lämna förslag som hamnar i bokhyllan bredvid de hundratals andra utredningar på Karlavägen 108 i Stockholm, där elefantkyrkogården för utredningsväsendet står. Rummet med utredningarna som inte ändrade någonting. Dit har Mats vandrat ibland under pauser i utredningsarbetet och bläddrat i utredningar från förr. Utredningar som ingen någonsin läst och än mindre låtit sig påverkas av efter det att de publicerats och pliktskyldigast remissbehandlats. Att hamna där är att förlora matchen.
Mats Langensjö vill att just hans och hans medarbetares utredning ska göra avtryck och leda till förändringar. Han upprepar gång på gång under dagen att dagens AP-fondsystem med fyra konkurrerande fonder är otidsenligt, omodernt, ineffektivt, saknar styrning, inte utnyttjar skalfördelar och leder till kortsiktig konkurrens som innebär att avkastningen blir lägre än vad den annars skulle vara.
Inför varje publik han möter under dagen nämner han att fondernas avkastning – allt annat lika – skulle ha kunnat vara en procentenhet högre om de haft en rimligare styrning och bättre mål än de har i dag som kunnat stärka balanstalet och minskat balanseringen av pensionärernas pensioner.
Han tror på sitt förslag. Stenhårt.
Det bygger på en utgångspunkt som låter helt självklar men som inte varit uttalad.
– Buffertfonderna är till för att delfinansiera pensionssystemet. De har inga andra uppgifter, säger han tre gånger under dagen.
Med det sagt är det lätt att säga vad de inte ska vara till för. Inte för att berika eller berusa dem som jobbar på fonderna. Inte för att miljöpartiets Åsa Romson ska besluta om att fondernas medel ska bygga billiga lägenheter för pengarna, vilket hon argumenterade för i GöteborgsPosten häromdagen.
Inte heller för att politikerna ska smygsocialisera det svenska näringslivet via börsen och återskapa löntagarfonderna, vilket professor Assar Lindbeck varnar för och därför ifrågasätter att man slår ihop de fem AP-fonderna till en enda.
Även Svenskt Näringslivs Urban Bäckström delar oron och har bloggat om risken med en fond som kan utgöra en frestelse för politisk klåfingrighet.
Nu hör det till saken att utredningen inte föreslår att alla AP- fonderna ska slås ihop till en enda. I betänkandet står att det ska vara tre fonder som ska lyda under den nya myndigheten Premiereservstyrelsen. Men det är egentligen inte vad Mats Langensjö tycker.
Och inte sju av hans nio experter heller. Sju av dem har nämligen i ett särskilt yttrande skrivit att det är bättre för pensionssystemet att det blir en enda fond.
Men nu står det i direktiven att man inte får lämna förslag som innebär att det blir färre än tre fonder kvar när man är klar.
Detta är en effekt av det finansmarknadsminister Peter Norman beskriver som en kompromiss när direktiven skrevs och ett tecken på att AP-fondernas antal är en mycket känslig fråga, särskilt för Folkpartiet.
Det får till följd att det bara är en minoritet av de inblandade i utredningen som står bakom utredningens huvudförslag; utredare Langensjö själv och två tjänstemän från finansdepartementet som inte har råd att vara hur olydiga som helst.
Nu ska man inte underskatta värdet av kommunikation och lobbying. Strax innan presskonferensen på Rosenbad får Mats Langensjö frågan av SvD:s reporter (som sprungit på några läckor under utredningens gång) om han tycker likadant som de sju som skrivit det särskilda yttrandet och alltså bara vill ha en fond.
”Vi tar det sen, så att det kommer i rätt ordning”, säger han och går upp i talarstolen och visar sina Powerpointbilder med utredningens huvudförslag.
Det går ut på att man skrotar dagens fem fonder, skapar en ny myndighet, Premiereservstyrelsen, som får beställningar från Pensionsmyndigheten om vilka förväntningar man har och när man i framtiden ser att man kan behöva pengar från fonderna.
Detta för att man i tid ska vara beredd på de demografiska gapen som uppstår när olika generationer är olika stora.
Systemförvaltaren på kommandobryggan, Pensionsmyndigheten, skickar alltså order till maskinrummet och beställer full fart framåt eller full back, beroende på vad man ser i kikaren vid horisonten.
Och Premiereservstyrelsen i maskinrummet lägger sedan fast vilka leveranser av bränsle, smörjmedel och reservdelar som behövs för den resan till de tre (eller den!) fonderna (fond) som ska förvalta kapitalet.
Eftersom en utredare inte bör leverera ett betänkande i strid med sina direktiv har Mats Langensjö gjort som han blivit tillsagd. På en direkt fråga säger han dock så här om vad han tycker om trefondsalternativet som han varit nödd och tvungen att leverera.
– Om direktiven hade sett annorlunda ut hade förslaget kunnat bli bättre. Men de viktiga komponenterna är samma i bägge. Och det viktiga är inte antalet fonder utan strukturen och styrningen, säger han.
Tre alternativ
När vi möts och han klivit ned från alla talarstolar blir det dock ganska
tydligt att han inte tycker så illa om att det faktiskt finns oenighet i det avlämnade betänkandet. Genom att det finns tre alternativ till remissinstanser och politiker att ta hänsyn till, kan det till och med göra reformeringen av systemet lättare. Att svälja en ”superfond” som Expressens ledarskribent Erik Erfors kallat den kan vara svårt.
Men att inte se de brister som utredningen pekar på i dagens system kan verka fegt och bakåtsträvande, nästan som att man tycker att det är bra med fester, fredagspubar och bonusar. Här är det inte svårt att se att Mats Langensjö lärt sig en del om kommunikation. Han ritar en axel på ett block med tre lägen, oförändrat, tre fonder och en fond.
– Det viktiga är inte vad jag säger. Det viktiga är att vi får en förflyttning av debatten och att den hamnar här, säger han och ritar ett streck mellan en och tre fonder.
Det här är enkel kommunikationsstrategi. Om folk får tre alternativ att välja mellan väljer de nästan undantagslöst medelvägen.
Av det skälet kan Mats Langensjö vara ganska nöjd med att hans sakkunniga var så tydliga och vägrade att finna sig i att spela efter regeringens direktiv.
– Flera av de sakkunniga i utredningen hjälpte till att göra utredningen utmanande.
– Thomas Norling (chefjurist på Pensionsmyndigheten) var jättetydlig. Han sa hela tiden: ”Var inte feg, var inte mesig. Processen efter kommer ändå att sudda ut tydligheten.” Jag tycker att han var modig.
Men det räcker inte med att komma med bra förslag. Man måste också förbereda världen på vad som är på gång.
Här har journalisterna haft en tydlig roll. Pensionsnyheterna fick träffa och intervjua OECD:s expert på buffertfonder, Fiona Stewart, som lämnat en rapport om AP-fondernas nuvarande organisation och förslag till förbättringar i maj.
De tankegångar som hon gav uttryck för i intervjun återfinns i mycket stor utsträckning i betänkandet. Här fick Pensionsnyheterna alltså agera plantskola för de första fröerna som såddes.
Mats Langensjö vill vara öppen.
– Öppenheten är viktig för diskussionen. Jag definierar Statens Offentliga Utredningar som just offentliga och därför var jag intresserad av att frågorna diskuterades under utredningens gång. Fast för alla som kan läsa något mellan raderna så har jag under hela processens gång varit ganska tydlig med vad vi velat åstadkomma och vart vi varit på väg. Det hade ju inte fungerat om vi hade parachutat ner det här förslaget i samband med att utredningen presenterades, säger han och blandar, den halvhyggligt dolda östgötskan med en anglicism om fallskärmshoppning.
Efter 631 sidor utredning och tio månaders arbete är han klar. Men han är noga med att betona att han som utredare bara är en del bland sekreteriat och sakkunniga. Ska man vara noga är det en mycket liten del av sidorna som han säger sig ha skrivit. Lejonparten har skrivits av utredningssekreteraren Åsa Sterte, som fungerat som projektledare.
– Hon har varit helt fantastisk. Hon har nog skrivit hälften av materialet. Hon är så noggrann och varje gång som jag bara tyckt saker så har hon varit på mig och krävt belägg och fakta, inte bara tyckande. Detsamma gäller Magnus Isgren, vår jurist, som har varit fantastiskt innovativ. Han lyckades formulera lagtext så att det inom förvaltningsrätten ska kunna rymmas självständiga fondstyrelser inom en myndighet. Det är skickligt. Imponerande.
Efter nätverksträffen skiljs de tre åt. Magnus är på väg till nästa utredning, nu på näringsdepartementet. Åsa har fått jobb på finansens budgetavdelning och börjar snart där.
– Det här är ett moment va?, säger Mats och ger Åsa en kram och tar sen Magnus i hand och tackar för ett bra jobb.
Fast om sanningen ska fram mäter man ett bra jobb om man klarar sig undan elefantkyrkogården och om det faktiskt blir något av utredningen som man fått ihop. Om de gör avtryck så att de nya buffertfonderna(fonden) verkligen blir verklighet så att nuvarande och framtida pensionärer blir mindre drabbade av balanseringen än annars. Det är det matchen handlar om.
Och just det, matchen mellan tjejerna i Örby 04 och Boo IF... Den slutade 0-3.
Till nästa match har de säkert coachen tillbaka, även om han då sitter i vd-stolen på försäkringsbolaget Brummer Life. Det blir ett annat liv på livbolaget, för utredare Langensjö.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 7, 2012