11 jun 2012 10:41

Daniel Eriksson, Folksam: Flytträtt ligger inte i kundens intresse

En rad nya regler tynger försäkringsbranschen. Vissa regler är bra och nyttiga, medan andra är direkt skadliga. Själv fallet påverkar globaliseringen. Och EU har tagit på sig rollen att motarbeta risk med allt hårdare regler i finansbranschen. Dessutom försöker Sveriges regering att ytterligare reglera finans marknaden – med syftet att skapa ordning och reda samt att underlätta för konsumenterna.
De goda intentionerna till trots kan utfallet få motsatt effekt. Även om problemen med de senaste årens regleringsambitioner och idéer förhoppningsvis är övergående, exempelvis Solvens2, IORP, redo visningsregler, försäkringsgarantier eller livutredningar.
Dessvärre tar de mycket tid och kraft som hade kunnat tjäna kunderna bättre genom nyttig teknik­, distributions­ eller produkt­ utveckling.
Problemet är oftast att den bakomliggande analysen är bristfällig. Vi måste också vara vaksamma på att det bara är reglerna inom solvens, redovisning och över gripande om tjänstepension som kommer från utlandet. Allt annat i den regeltsunamin som sköljer över oss har skapats av våra egna lagstiftare (provisionsförbud, flytt­rätt, ombildningsregler, extra hög försäkringsgarantiavgift, etcetera.)
Folksam har respekt för behoven av vissa av de nya reglerna men samtidigt måste balansen mellan kostnad och nytta ifrågasättas. För att bedöma nyttobalansen är det nödvändigt att titta på reglernas innehåll snarare än om de finns eller inte. Med många tusen miljarder i upplagrade pensionsmedel betyder verkligen reglerna något, både för de individer som vill ha en skaplig pension men också för samhällets långsiktiga utveckling. Behovet av kloka regleringar är särskilt stort inom bank och försäkring som är förtroendebranscher. Det märks inte minst på vad som händer med världen när förtroendet för återbetalningsmöjligheterna för grekiska eller spanska lån försvinner.
Låt oss ta införandet av retroaktiv flytträtt som exempel på en skadlig reglering. Nyttoanalysen är obefintlig. Den avser i praktiken bara 10 procent av allt sparande och framför allt sådant försäkringssparande som egentligen inte är konstruerat för att vara flyttbart. Dessutom bärs inte kostnaderna för kalaset av dem som flyttar ­ och kostnaderna är stora!
Ordet flytträtt ger positiva associationer men innehållet kan få motsatt effekt. Traditionellt livförsäkringssparande kommer att flyttas till fondförsäkringar. Detta sker när många aktörer (läs banker) som bara erbjuder fondförsäkring, inte ger kunderna hela bilden av flytträttens konsekvenser för långsiktiga investeringar. Undersökningar visar att traditionellt livförsäkringssparande är en unikt bra sparform. Därför måste vi ställa oss frågan om ett införande av historisk flytträtt verkligen ligger i konsumenternas intresse.
Genom att kapitalet i traditionellt pensionsförsäkringssparande min skar (det blir dyrare genom högre kapitalkrav, flytträtten tvingar fram sämre avkastande placeringsportföljer, rådgivare som har en bra kunskap kan inte få bra betalt etcetera) minskar staten sina problem.
Det hjälper inte konsumenterna eftersom de i fortsättningen tvingas bära sina egna risker utan att kunna luta sig tillbaka på ett större kollektiv. De kan inte låna riskutrymme mellan generationerna, får inte hjälp med professionell allokering och får begränsad tillgång till långa utbetalningar som räcker hela livet.
Dessutom ökar riskerna i det finansiella systemet när sparare känner sig tvingade att bli daytrader genom fondplaceringar istället för att satsa på långsiktigt traditionellt pensionssparkapital. Volatiliteten ökar och ballasten i systemet minskar då den relativa andelen av traditionellt pensionssparkapital minskar sin relativa andel. Flytträtten ökar problemet då det introducerar en risk för massuttag på samma sätt som banker kan bli utsatta för i dag.
På sikt riskerar tradlivbolagen att sättas på undantag. Redan nu finns en oro bland arbetsmarknadens parter för att det kan bli svårt att hitta traditionella livförsäkringsbolag om inte Folksam och Skandia finns kvar. Det behövs livskraftiga bolag och det räcker inte med enbart Alecta, KPA Pension och AMF. Eftersom inga nya tradlivbolag kan startas, måste vi värna om dem som finns. Kanske måste vi kvarvarande ömsesidiga traditionella livförsäkringsbolag samstämmigt och tydligare än hittills slå vakt om en unikt bra sparform. Eller vad säger ni andra?
Daniel Eriksson
Produktdirektör Folksam

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 5, 2012