11 jun 2012 10:23

Kundstyrt Skandia behöver passionerad ledning

Skandia Livs köp av Skandia AB innebär att det ombildade bolaget måste hitta en ny form för hur bolaget ska styras. Eftersom bolaget blir ägt av kunderna är det också kunderna, alltså försäkringstagarna, som ska bestämma. Men att låta var och en av de 1,2 miljoner kunderna rösta om styrelsens sammansättning, strategiska förvärv, ansvarsfrihet för ledningen eller bonus- och incitamentsprogram är minst sagt opraktiskt – för att inte säga ogörligt – varför man nu måste hitta något sätt att få vissa av kunderna att utöva makt över bolagsledningen. Frågan är bara vilka – och hur?
Skandia Livs köp av Skandia AB, som tidigare ägde livbolaget, innebär egentligen inte att ett nytt barn kommer till världen. Snarare handlar det om en adoption av en mycket gammal pensionär. Snart sagt alla andra av de ömsesidiga eller ömsesidigt bedrivna bolagen i Sverige har startat sina liv som embryon med eldsjälar till föräldrar som försökt att ge bolagen och dess ledningar en bra uppfostran. Vilka som bestämt har varit tydligt i och med att grundarna varit kunder själva eller företrätts av organisationer som sett anledning att starta bolagen.
Det är därför ingen tillfällighet att det i dag är organisationer som HSB, LO, TCO och KF som har makten i ömsesidiga Folksam. Det var ju de föreningarna som förlöste bolaget och som därför styr.
I andra fall har de ömsesidiga bolagen kommit fram genom regionala initiativ, en sorts grannskaps­ kollektiv där man haft fördelen att ha en geografisk närhet och förmåga till insyn via ”social” kontroll. Den som ledde kreatursförsäkrings­ bolaget var känd i socknen, efter­ som det varit bönder i samma socken som försäkrat sina djur och gårdar i bolaget.
Så kan man se på Länsförsäkringsbolagen, som idag är läns-vist självstyrande, men med gemensamt ägande i Länsförsäkringar AB som står för grupp­ gemensamma tjänster. Även SEB Trygg Liv Gamla var till en början lokala enheter som genom fusioner blivit rikstäckande. Det är då frågan om inflytande för delägarna, som också är försäkringstagare, ställs på sin spets. För hur ska kunder som inte har någonting gemensamt med varandra, förutom försäkringsbrev i samma bolag gemensamt kunna styra över ledningen i bolaget?
– Jag är själv medlem i Konsum men lägger ingen tid alls på att utöva mitt huvudmannaskap, något som gör att styrningen av KF är svag. Det kan möjligen vara någon enskild fråga som kan enga­ gera medlemmar vid något enskilt tillfälle, som att man inte ska sälja godis vid kassorna men det stannar vid det. För att få en verkningsfull kundmakt i Skandia Liv behöver den organiseras. 1,2 miljoner människor kommer inte att ägna 2­3 veckor varje år över att fundera över hur bolaget styrs, säger Markus Kallifatides, organisationsforskare på Handelshögskolan i Stockholm.
På Skandia är man ännu inte klar över hur kundinflytandet ska organiseras. Däremot har bolagets vd Bengt­-Åke Fagerman i en blogg som skrevs i samband med Folksams bolagsstämmor, pekat på att den typen av styrning som Folksam har, inte är något för det framtida Skandia.
”I Folksam utövas kundinflytande idag av KF, LO, TCO, HSB och Riksbyggen. Om förslaget går igenom på stämman kompletteras de av den brokiga skaran Lärarnas Riksförbund, Sveriges Universitetslärarförbund, Kyrkans Akademikerförbund, Arbetsgivarföreningen KFO, Arbetsgivaralliansen, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Pensionärsförbund, Svenska Kommunal Pensionärernas Förbund och Sveriges Pensionärers Riksförbund. Tillsammans ska de då välja 70 av 75 stämmoledamöter, medan 5 ska väljas genom direktval.
De här är alla lovvärda organisationer som jag är övertygad om vill gott för sina medlemmar. Men om vi var ett börsnoterat bolag, du ägde aktier och ville ge någon en fullmakt att representera dig på vår bolagsstämma, skulle du välja just Kyrkans Akademikerförbund eller Riksbyggen? Är det de som har bäst kompetens och oberoende? Representerar de dig till hundra procent om de ställs inför ett förslag som är bra för dig, men konkurrerar med deras egna medlemmars intressen? Utan att på något sätt ifrågasätta just dessa organisationer, är mitt svar nja, tveksamt.”
Bloggen avslutas med ett kaxigt statement: ”Våra 1,2 miljoner kunder ska ges riktig kundmakt.”
Den här inställningen är diametralt motsatt den som råder i Folksam, som alltså öppnade upp för stämmoplatser till ”nya” organisationer genom en stadgeändring på senaste stämman. Nu är det inte bara organisationer som står socialdemokratin nära som får bemanna stämmorna. Nu öppnar man även för arbetsgivarorganisationer, visserligen i form av ”närstående” KFO, alltså de kooperativa arbetsgivarna, pensionärsorganisationer och SACO. Till dessa kommer en minoritet av platser att tillsättas genom direktval som ska ske via webben.
Förre TCO­ordföranden och styrelseledamoten Sture Nordh, som lett arbetet i det som kallas den ”parlamentariska utredningen” som tagit fram förslagen till ändrad stämmorepresentation i Folksam, menar tvärt emot Fagerman, att organisationernas företrädare är betydligt bättre lämpade att styra än att använda sig av direktval. Detta eftersom de personerna då representerar starka organisationer, snarare än sig själva som individer.
– Vi menar att det är bra att det är starka organisationer som styr. Med otydlig styrning tar tjänstemännen över, säger han.
Anledningen till att man valt att ändra sammansättningen är, förutom att det kan finnas affärsmässiga fördelar att ha många organisationer bakom sig när man säljer försäkringar, att man bättre vill spegla sin kundbas. Den har förändrats på senare år och det är inte längre bara grundarorganisationernas, garanternas, medlemmar som är försäkrade i bolaget.
Pensionsnyheterna som var med på de parallella bolagsstämmorna i Folksam Sak och Liv kunde konstatera att stämman, trots Sture Nordhs parlamentariska utredning och förslag till stadgeändringar, inte skapade någon debatt på stämman och så går inte styrningen av Folksam till.
– Stämman är inte platsen där man gör upp. Det gör man i korridorerna innan, i dialog med representanterna för de olika organisationerna. Det är där besluten fattas, säger Anders Sundström, vd och koncernchef i Folksam till Pensionsnyheterna och fortsätter:
– Det är för övrigt likadant i de börsnoterade bolagen. Där är det bara Aktiespararna och rätts­-haveristerna som uttalar sig på stämmorna och de har gemensamt att de inte har något att säga till om.
Och Sture Nordh har gjort samma erfarenheter.
– Jag kan inte påminna mig att det någon gång varit så att en stämma vält en styrelse och det är inte heller så som styrningen går till. Det är ett löpande inflytande – ibland informellt – som säkerställer att tjänstemännen inte tar över och styr bolaget helt på egen hand.
Anders Sundström berättar att han i början av sin Folksamkarriär kallades upp till LO eftersom man på Norra Bantorget börjat oroa sig för om han verkligen skulle klara av att ro Folksam Sak i hamn.
– De undrade hur jag hade tänkt mig att lösa de problem som sakbolaget hade och jag fick förklara för dem. Sedan dess har ju allt gått uppåt så sen har de inte haft anledning att kalla upp mig igen, säger han.
Folksamstyrningen är enligt Sundström överlägsen direktvalen bland försäkringstagarna eftersom representanterna från organisationerna är vana att styra och fatta beslut i sina respektive organisationer.
– Det är folk som suttit på hundra­ tals årsmöten och vet hur man får saker gjorda och hur inflytandet ska utövas. Det ger en betydligt starkare styrning än direktval.
Men i Skandias fall är det inte så enkelt att utse en kundorganisation. De flesta försäkringarna har tecknats endera av individer eller av företag i form av tjänstepensioner, där det är företagen som är försäkringstagare och de anställda försäkrade. Och hur ska man då destillera fram representanter till stämman, bolagets högsta beslutande organ, vars uppgift är att bestämma över fördelningen av överskotten av verksamheten?
Just nu arbetar man inom Skandia och Thulestiftelsen för att finna en ny ”konstitution” för bolaget som tidigare haft aktieägare som bestämt hur överskotten i rörelsen ska hanteras. I ett vinstdrivande aktiebolag är det ganska enkelt att ordna med det bestämmande inflytandet och fördelning av makt och vinster. Makten utgår då tydligt ifrån ägarnas andel av bolagets aktier, alltså finansieringen, och det blir också enkelt att dela på de överskott som verksamheten genererar. Men om nu kunder och ägare är samma personer blir det omedelbart lite knivigare. Kunderna är ju både kunder och finansiärer och får därmed dubbla roller.
Hur det här kommer att gå är än så länge höljt i dunkel. Men ömsesidiga försäkringsbolag är ingen ny innovation och ömsesidigheten har historiskt varit vanlig inom livförsäkring. Det problem som dyker upp är hur man ska se till att bolaget sköts på ett bra sätt, trots att de som arbetar i verksamheten inte har någon tydlig ägare som kollar att alla kommer i tid till jobbet och jobbar ordentligt när de är där. Utan en tydlig – och stark – ägare finns också risken att den som fått ansvaret att driva verksamheten inte gör det på ett sätt som är lika bra för ägarna som för honom eller henne själv.
– Det finns en amerikansk forskare som brukar peka på att de som alltid har de finaste kontorshusen i de finaste lägena i världens städer nästan utan undantag är banker och försäkringsbolag, säger Markus Kallifatides.
Han har nyligen kommit ut med en bok om det partsägda bolaget AFA­försäkring där man tangerar problemställningen, eftersom även AFA drivs utan vinstintresse.
AFA, AMF och Alecta är partsbolag som är leverantörer till avtalsparternas kollektivavtal. Trots att de är ömsesidiga eller har vinstutdelningsförbud har de inte riktigt samma problem som Skandia, när det gäller förutsättningarna för att få till en tydlig styrning.
Anledningen är att det i partsbolagen finns ett partsförhållande mellan ägarna. Fack och arbetsgivare har tummen i ögat på varandra och arbetsgivarna kan ses som representanter för försäkringstagarna medan fackens medlemmar är kunderna.
På så sätt kan man, åtminstone teoretiskt, ha parter som kan kontrollera att kostnaderna inte skenar i väg, vilket ligger i arbetsgivarnas intresse. Facken har då istället rollen som kundföreträdare och har att övervaka att ersättningar vid skador inte blir orimligt låga eller uteblir på grund av njugg tolkning av kollektivavtalets regler, så att medlemmar får för låg ersättning vid skador.
Om ägarmakten är svag tar tjänstemännen över. Det är åtminstone den risk som ligger inbyggd i den ömsesidiga modellen och det är därför man behöver hitta vägar att kontrollera den.
Försäkringsbolaget SEB Trygg Liv Gamla, som har omkring 500 000 kunder runt om i landet, har hittat ett sätt att balansera makten över bolaget och ge försäkringstagarna inflytande. Det sker via Trygg­Stiftelsen som sedan 1997 hanterar styrningen på uppdrag av kunderna i bolaget. Stiftelsen har tecknat avtal med SEB och SEB Trygg Liv om tjänster för kapitalförvaltning och försäkrings­ administration. För att ha en nagel i ögat på banken när det gäller pris och kvalitet kontrollerar stiftelsen via livbolaget en stor post aktier i SEB och blir därmed en av bankens större ägare. Det gör att det är svårt för SEB att försöka blåsa försäkringsbolagets kunder – man vill ju inte ha missnöjda aktieägare.
Konstruktionen i bolaget, som är betydligt mer komplicerad än den beskrivs här, har fördelen att den balanserar ägandet i bolaget och ger ett kraftfullt stöd till försäkringstagarna. De får inflytande genom att via sina regionala försäkringstagarfullmäktige tillsätta ledamöter till styrelsen.
I SEB Trygg Liv Gamla finns alltså möjligheten att utöva makt – inte bara genom 500000 ägare utan även med hjälp av inflytande genom ägande.
Den möjligheten kommer inte att gå att skapa i det ömsesidiga Skandia. Här måste kundinflytandet på ett eller annat sätt skötas genom att kunderna säger sitt på stämman, vilka det nu blir som gör det.
Hur effektivt det blir beror antagligen mest på vilka ägarrepresentanter man hittar i bolaget och hur de får möjlighet att utöva sin makt. Här kan en del intressanta frågor komma upp. Ska rösträtten på stämman vara graderad?
I ömsesidiga Bliwa Livförsäkring har den organisation som betalar högst premier mer makt än dem som bara har en enkel gruppliv. Ska man dela in Sverige i regioner så att Skandiakunder i Norrbotten ska rösta fram sina ledamöter till fullmäktige? Eller ska man helt enkelt göra valet via Facebook och låta dem som får flest ”gilla” stå för kundinflytandet på stämman? Och hur ska man säkerställa att både företag och privatpersoner – som kan ha olika intressen och agendor alla kommer till tals?
Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen av kundernas ”adoption” av Skandia och se hur man säkerställa att det kundägda företaget också får någon typ av rimlig styrning via kunderna.
I stor utsträckning kommer det dock att handla om hur ledningen i bolaget och Thulestiftelsen agerar inför adoptionen. Och i någon mån handlar det om ledningens kärlek – eller passion inför uppdraget.
I boken om AFA skriver Markus Kallifatides att ”den överlägset billigaste styr­ och övervakningsformen – i teorin – bygger på kärlek, vänskap eller idémässig gemensam övertygelse (låt oss kalla allt detta ”passion”) mellan principal (huvudman/ägare) och agent (tjänsteman), då vare sig övervakning eller styrning behövs.”
Så med passionerade kunder och en passionerad ledning behöver man inte bygga in vare sig belöningsgodis eller ha piskan redo. Det räcker med att alla inblandade är överens om målet. Så hur bra det kommer att gå för Skandia bestäms alltså av hur passionerad Bengt­Åke Fagerman och hans ledning är i det kundägda Skandia. Och hur passionerade kunderna har anledning att känna sig inför nyordningen.

Fotnot: Boken om AFA: ”Den svenska modellen, samhällsekonomisk teori och bolagsstyrning: ett diskussionsunderlag grundat i exemplet AFA försäkring” är skriven av Markus Kallifatides & Pontus Sjöstrand vid Handelshögskolan i Stockholm 2012.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 5, 2012