11 jun 2012 10:05

Richard Gröttheim, vd AP 7: AP 7 satsar miljoner på att synas – i media

När Peter Norman lämnade vd-jobbet på Sjunde AP-fonden för att bli finansmarknadsminister fick hans vice vd Richard Gröttheim ta över. Men Peter är fortfarande med och styr via pekpinnar från regeringen. För ett par veckor sedan fick fonden till exempel däng för hur man informerar ickeväljarna, när det gäller hur deras pension förvaltas. Det har lett till att vi snart kommer att få se en informationskampanj där Sjunde AP-fonden ska berätta om hur (bra) de arbetar. Det är en tydlig skillnad mot hur det var förr, då fick fonden bara verka och knappt synas och reklam var absolut förbjudet.
– Regeringen har explicit sagt att ickeväljarna ska göras medvetna om vilken risk och i vilken produkt de har sitt PPM­sparande. Det tycker jag är jättebra. Därför har vi satt i gång ett stort varumärkesarbete där vi ska profilera oss och försöka visa ickeväljarna hur vi jobbar. Vi vet inte var det landar, men vi har avsatt en del pengar för den här satsningen under året. Och investeringen blir stor, den kommer att handla om någon eller några miljoner, säger Richard Gröttheim när vi träffar honom på fondens huvudkontor på Vasagatan i Stockholm.
Han skyndar sig att tillägga att det inte kommer att bli fråga om några kampanjer i klass med de som AMF och Alecta gör och gjort i TV, men det blir ändå en tydlig skillnad mot hur fonden hittills agerat utåt, då man nöjt sig med att skriva debattartiklar.
Det gamla förbudet som tillät fonden att ”informera om sina tjänster” men inte bedriva ”marknadsföring” är nu borta och det gör att vi kan förvänta oss att se mer av fondens varumärke på gator och torg framöver. Att informera icke­ väljarna direkt via brev är dock ingen bra metod eftersom de flesta av dem, med undantag för ett antal konnässörer i ekonomskrået, konsekvent vägrar öppna post som rör pensionen. Så under sommaren och hösten ska Sjunde AP­fonden alltså komma ut ur garderoben och bli mer känd i media.
– Regeringen har till och med bett oss att försöka vara lite mer kreativa, säger Richard Gröttheim.
När Pensionsnyheterna träffade en kommunikationschef i ett av de stora pensionsbolagen härom veckan, beskrev han sitt jobb som att vara i ”religionsbranschen” och menade att man sålde budskap som gjorde att de som valde det ena bolaget framför det andra skulle ha en chans att komma till himlen, medan alternativen bar åt andra hållet. Kopplingen till religionen låg i att man inte visste något om livet efter döden – eller pensionen – men man försökte likt missionärer få folk att tro att man satt inne med nyckeln till pärleporten.
På senare tid har Sjunde AP­-fonden gett sig in i debatten om vilket som hittills varit den bästa vägen till lyckoriket, eller i vart fall bäst avkastning på pensionskapitalet. Anledningen är att Fondbolagens förening, som bistår de privata fonderna med lobbytjänster, i Dagens Industri förklarade att Sjunde AP-­fonden inte alls varit bättre än genomsnittet av fonderna på PPM:s fondtorg och att aktiva väljare klarat sig bättre än passiva.
Det ledde till att Richard Gröttheim fattade tangentbordet och för­klarade att Fondbolagens förening hade fel och att Sjunde AP­fonden faktiskt genererat en avkastning som legat tio procentenheter över det som de privata alternativen på fondtorget klarat av.
Som brukligt i den här typen av religionsstrider hade man förstås valt olika sätt att mäta. Men Sjunde AP-­fonden har alldeles rätt i att man varje år gett sina sparare en procentenhets högre avkastning än vad alla andra fonder på PPM presterat i ett viktat genomsnitt. Skulle man istället titta på hur de aktiva spararna lyckats så blir resultatet ett annat och då finns det sparare som tagit högre risker och som spöat Sjunde AP­-fondens globala aktiefond med hästlängder. Och så finns det de som hamnat bakom – med lika mycket.
De som klarar av att gå in och ut ur aktiemarknaden vid rätt tillfälle har möjlighet att få hög avkastning. Men det är en svår konst, så svår att Richard Gröttheim som jobbat med kapitalförvaltning under snart sagt hela sitt vuxna liv, inte säger sig klara av det.
– Jag blir mer och mer ödmjuk när det gäller att förutse skeenden i marknaden och att lyckas uppnå aktiv avkastning. Det är så jäkla svårt, så det är oftast bara i efterhand jag tycker att man borde ha placerat på det ena eller det andra sättet.
Att det är svårt att placera rätt innebär inte att han tycker att alla borde få sin premiepension för­valtad av Sjunde AP­fonden. Tvärt­ om är Richard Gröttheim orolig för att politikerna ska få för sig att göra ingrepp i systemet och begränsa valfriheten, en åsikt som hörts i debatten, bland annat ifrån en del pensionärsorganisationer.
I dagarna kommer social­ försäkringsminister Ulf Kristersson att tillsätta utrededare om hur valmöjligheterna kan göras tydligare och PPM­systemet bli mer överblickbart, men Richard Gröttheim oroas över politisk klå­fingrighet som kan ändra systemet ännu mer.
– Sverige har ett pensionssystem i världsklass som vi ska vara väldigt stolta över. Sen kan man konstatera att det gjorts en del misstag, men vi lär av dem. I min värld har fondtorget alldeles för många valmöjligheter och det är antaglig­ en lite för dyrt för spararen. Men det kommer hjälpas av att vi får mer och mer stordriftsfördelar i systemet som kommer att leda till pris­ sänkningar. Det gäller i vart fall för vår produkt under de närmaste fem­ tio åren och det bör gälla även de andra. Så utbudet och kostnaderna kan man finslipa och därför välkomnar vi Ulf Kristerssons initiativ.
Det faktum att Richard Gröttheim nu går ut och försvarar PPM­ systemets valmöjligheter och rider spärr mot dem som vill lägga ned systemet gör att han hamnar på samma sida som fondbolagen, som faktiskt är hans konkurrenter. Men så vill han inte se saken, trots att han tävlar mot dem resultatmässigt.
– Ja, i frågan om PPM:s fortlevnad är jag på samma sida som fondbolagen. Sen har jag förstås synpunkter på vad de levererar in till systemet och att Peters uttalande om dem ­ ”En studie i enfald” ­ fortfarande har täckning, när man ser till de produkter som de erbjuder på torget. Innovationen på produktsidan har varit dålig. Vi är till exempel den enda fond i systemet som har en produkt med maximal diversifiering och hävstång, en kombination som varje skolbok säger är en bra produkt.
Ulf Kristersson klagade också över att spridningen i utfallet i systemet blir för stor och talade då om slumpmässiga skillnader. Även det ska den kommande utredningen titta över, men Richard Gröttheim tror att det problemet kan hanteras inom ramen för det nuvarande systemet.
Enligt en studie som man gjort på Sjunde AP­-fonden är det omkring en fjärdedel av spararna som vill vara väldigt aktiva och byta fonder. En fjärdedel vill inte göra ett dugg och de blir då ”omhändertagna” i ickevalsalternativet.
– Det betyder att om man är aktiv så vet man att man kan få avkastning genom att ta risk och vad som då gäller. Är man inaktiv får man en bra och billig produkt från oss.
Men de här kategorierna täcker bara drygt hälften av spararna och där är det enligt studien tydligt att de hamnat fel ibland och det är bland dem som man kan hitta de slumpmässiga skillnaderna i utfall.
– För dem borde det finnas några få och enkla val, de är kanske inte helt kompetenta för att vara aktiva på torget och därför borde de nog vara hos oss.
Men det betyder ju att 75 procent av svenskarna skulle vara hos er?
– Ja, så kan det sluta i ett sånt resonemang. Man skulle också kunna tänka sig att man bara ger tre alternativ med hög, medel eller låg risk. Det skulle också kunna vara ett alternativ för att ta hand om den här gruppen.
Frågan är dock om de aktiva 25 procenten faktiskt får högre avkastning och alltså bättre pension än de som är ickeväljare. Då är vi återigen i en religionsdiskussion, men de mätningar som gjorts visar att det finns vinnare. Men bara ett fåtal, enligt Richard.
– Det är svårt att bedöma. På marginalen finns det sparare som lyckats få högre avkastning än vad vi har levererat. Men som aggregat, alltså sammantaget, är det 25 procent av de aktiva som lyckas med det. Resten, 75 procent, får det inte.
Trots detta vill Richard ha kvar fondtorget. Hans främsta argument för det är allmänt, ”valfrihet är bra” och att det vissa får sämre avkastning för att de får valfrihet är i hans värld inte något problem, om de är medvetna om spelets regler.
– Problemet är de som är inne på torget utan att känna till förhållandet mellan risk och avkastning. En dålig avkastning till följd av att man valt hög risk, är inget problem för mig. Det som är ett problem är de som går på myten om att aktiv avkastning kan ge guld och gröna skogar och som därför hamnar i dåliga produkter och får en dålig pension. Det är mitt problem.
Det vill Richard Gröttheim komma tillrätta med på två sätt. Det första är att man ökar informationen, något som sagts hur många gånger som helst. Det andra är att man ska göra tydligt att människor inte ska känna sig tvingade att välja.
Alla de här resonemangen får utvärderas av framtidens bibeltolkare för det är som vanligt i backspegeln men kommer att se vad som var rätt och fel och tyvärr bara för den mätperiod man väljer att titta på. Börserna har rört sig sidledes under de senaste tio eller till och med tjugo åren, men det är inget som gör att Richard Gröttheim tycker är onaturligt eller diskvalificerar aktieplaceringar till pensionen. Hans makroekonomiska framtidsscenario är optimistiskt, mitt i finans­ och Eurokrisen.
– På några års sikt är jag positiv till världsekonomin och börsutvecklingen. Vi ser ju att BRIC­länderna växer så att det knakar, även om tillväxten nu gått ned något. I fram- tiden kommer en allt större andel av världens BNP kommer att komma från de länderna, något som är positivt för världsekonomin. USA har ett läge där man försöker kickstarta sin ekonomi, och det är för tidigt att uttala sig om hur det går, men det ser betydligt bättre ut än det gjorde för ett år sedan. Så den delen av spelplanen ser rätt hyfsad ut i mitt huvudscenario.
– Europa är problemet. Europa ligger och stör marknaden, jag tror att det kommer att vara en ganska ”bumpy road” framöver. Det väntar ju ett nyval i Grekland och många andra osäkerhetsfaktorer, så att det kommer att kunna svänga rätt mycket uppåt och nedåt. Men även om Europa nu är i recession, så kommer inte det kunna störa min ganska positiva bild. Det gör att jag tror att vi på två­-tre års sikt ändå är hyggligt med.
Så trots kraxandet från olyckskorpar lite varstans står alltså Richard Gröttheim lugn och optimistisk i stormen. Dagens kris är inte ”the end of the world as we know it” i hans sinne.
De framtidsspaningar han gör tillsammans med sitt team styr sedan hur aggressiv man kan vara med fondens hävstång i förvaltningen.
SÅFAN är ju en global index- fond men med möjlighet att öka exponeringen mot aktiemarknaden utöver de ”egna” pengarna. Med hjälp av derivat kan man belåna sin portfölj och investera mer i aktier än man har, normalt 50 procent mer. Så om globalindex går upp med 10 procent så ska fonden öka med 15 procent. Det omvända händer om index går ned. Men hävstången kan ökas och minskas, allt utifrån hur man bedömer det ekonomiska läget. Och det går att ändra sig snabbt om man tror att man vet vart man är på väg.
– Det kan gå fort att ändra hävstången. Kanske inte från en dag till nästa, men nästan. Det betyder inte att vi kan gå från 50 procents hävstång till noll, men vi kan ändra rätt mycket på kort tid. Men man ska vara ödmjuk. Det bygger på att man kan förutsäga utvecklingen, vilket egentligen är grunden för att lyckas med aktiv förvaltning. Att arbeta med hävstång är ju också en sorts aktiv förvaltning, så kallad riktningshandel, och den är om möjligt ännu svårare.
Hävstången har man arbetat med ett par år nu och även om det är en för kort tid att utvärdera långsiktig kapitalförvaltning, går det ändå att klocka några mellantider och jämföra med hur det hade gått om man fortsatt med den ”gamla” för-valtningsmodellen, alltså den som gällde i premiesparfonden.
– Den har gått mycket bättre och det är glädjande att se. Portföljen höll emot väl under förra sommaren och hösten, trots att så många fokuserade på hävstången. Vi gick ner klart mindre än en Sverige-fond och jämfört med Sparfonden, räknat proforma, klarade vi oss också hyfsat. Sparfonden, som inte hade hävstång, gick ner mindre, men inte mycket.
Sjunde AP-­fonden rymmer i dags­ läget drygt 100 miljarder kr. Modellen för hur den ska skötas är etablerad och maskinen är i gång. Det mesta sköts med automatik och för den dagliga förvaltningen av köp­ och sälj har man engagerat externa förvaltare.
Det gör att man kan undra vad Richard Gröttheim egentligen har för sig på dagarna, när maskinen är i gång.
– Det är en bra fråga... Även om vi har beslutat om hur vår strategiska portfölj ska se ut på lång sikt har vi löpande uppföljningar som måste göras. Inte varje dag men någon gång om året. Det är på strategisk nivå. Sen givet den strategiska nivån, hur genomför vi den så effektivt som möjligt – och till den lägsta kostnaden?
– Sen handlar det om att köpa in förvaltningstjänster och depå­ tjänster. Sen måste man alltid scanna av det som händer och följa utvecklingen och ha örat mot rälsen. Köpa nya saker, utvärdera gamla och se till att vi alltid ger ickeväljarna det absolut bästa.
Richard får resa en hel del i sitt jobb eftersom han sköter en global portfölj och behöver träffa kapitalförvaltare som gärna vill ha Sjunde AP­-fonden som kund. Det är något som märks när man kommer på besök och den röda mattan rullas ut.
– Vi är en stor prestigekund och får ett väldigt trevligt bemötande. Då gäller det att se till att ha fungerande processer och strukturer på plats, så att när vi kan bortse ifrån att den röda mattan låg där, när vi bestämmer oss. Då gäller det att istället titta på vad som verkligen gömmer sig i hörnen, hos de olika förvaltarna.
Peter Norman gick från AP 7 till att bli minister och sista frågan handlar om vad Richard skulle göra om han inte hade det jobb han har nu. Svaret kommer efter en kort betänketid.
– Jag brinner för flera av de företag som arbetar med miljöteknik som vi investerat i via vår portfölj för onoterade aktier. Det är otroligt spännande sektor att vara inne i och jag tror att den kommer att bli väldigt intressant ekonomiskt i framtiden. Så om jag inte satt här så hade jag nog sökt mig till den sektorn.
Så du är inte som din föregångare Peter Norman som vid något tillfälle för länge sedan sa att han ville bli riksbankschef?
– Haha! Nej, det skulle jag inte. Och Peter blev finansmarknads­ minister. Tänk så fel det blev!

Ur Pensionsnyheternas Analys nr 5, 2012