29 mar 2012 11:03

Ledaren: Sanning och konsekvens

Det finns alltid anledning till självkritik, inte minst när det gäller det vi väljer att publicera i Pensionsnyheterna. Ofta väljer vi att återge nyheter som skickas till oss i form av press­meddelanden, där olika aktörer på olika sätt försöker få spaltutrymme eller redaktionell reklam, vilket de emellanåt får.
Det vi publicerar ska vara både sant och relevant och ha betydelse för läsarna. Tyvärr händer det ibland att vi blir lurade eller att vi glömmer att granska fakta som ligger bakom det som kallas nyheter, vilket gör att vi också publicerar sådant som möjligen är sant, men långtifrån relevant.
Ett återkommande misstag, som vi inte på något sätt är ensamma om, är att publicera topplistor på vilka bolag som uppnått högst totalavkastning i sina förvaltningsportföljer under en viss period, ofta ett kvartal. Av branschorganisationen Svensk Försäkrings senaste sammanställning av kvartalssiffrorna framgick då att ”vinnaren” under 2011 var Nordea Livs traditionella försäkring som hade 16,1 procents totalavkastning. Vi gjorde gud­skelov inget stort nummer av saken, men det är farligt att peka ut vinnare eftersom det kan leda någon att tro att det bolaget gjort något bra, vilket det inte handlar om här.
Anledningen till den höga siffran för Nordea Liv är i stället det faktum att bolaget inte läng­re har någon möjlighet att placera långsiktigt, eftersom solvensen inte tillåter det. Men när man marknadsvärderar bolagets obligations­ portfölj på bokslutsdagen får man en enorm utväxling eftersom räntorna gått ned under året. Samma effekt kunde förövrigt noteras under 2008.
För sparare i Nordea Liv har det minst sagt en mycket begränsad effekt. För dem är det bad news att bolaget inte har möjlighet att satsa pengarna i långsiktiga alternativ som kan skapa en vettig pension, vilket inte är möjligt med en lågavkastande ränteportfölj. Särskilt som vinsten med räntefallet nu är tagen. Det går knappast att tro på ytterligare räntesänkningar som kan blåsa upp värdet av obligationsportföljen igen. Långa obligationer ger möjligen styvt två procents avkastning om man behåller dem till förfall, vilket Nordea Liv kan bli tvunget att göra.
Handelsbanken Livs vd Göran Holgerson, som delar Nordeas problem, såg i en intervju i Pensionsnyheterna en ”pedagogisk utman­ing” med att förklara för kunderna att den avkastning på 8 procent som man hade i stängda Handelsbanken Liv inte skulle gå att upprepa, eftersom man skulle få en enorm ”backlog” den dagen då räntorna började krypa upp igen. Då går det nämligen lika fort nedåt som det gjorde uppåt.
Om detta borde vi ha berättat, snarare än att ge oss in i topplistehysterin.
Risken finns att kunder som står i begrepp att teckna försäkringar i bolaget tror att Nor­dea Liv eller Handelsbanken måste vara bra på avkastning eftersom de hamnat överst i topplistorna med sina stängda portföljer.
Det är ett oskick att gå ut och låna falsk glans av stängda runoffportföljer i marknads­föringen, även om det i det här fallet var vi ”i media” som hjälpte till att sprida ett budskap som visserligen var sant, men som saknade relevans.
För ett par år sedan använde Nordea själva bilder av vissna blommor på affischer för att visa sin förträfflighet i marknadsföringen. Även då framhöll man sin höga totalavkastning jäm­fört med andra. Problemet den gången var att den produkt som pekades ut som vinnare var en portfölj som var stängd för nyteckning och som alltså inte gick att nyspara i, om nu någon skulle ha velat det. Rådet till alla som sitter med ett sparande i fattiga stängda bolag, inklusive min fru, bör istället bli att flytta pengarna till något alterna­tiv som har fram­tiden för sig och en förvaltare som har råd att ta risk. Det har inte min fru...

Ur Pensionsnyheterna nr 3, 2012