Det borde göras en översyn av pensionsreglerna för offentliganställda som tjänar över 7,5 inkomstbasbelopp. De är snart den enda större grupp i arbetslivet som inte själva får bära bördan av livslängdsökningen i sin egen pension. Det skriver Pensionsmyndigheten i ett yttrande över Pensionsåldersutredningens delbetänkande Längre liv, längre arbetsliv (SOU 2012:28).
När övergångsreglerna fasats ut inom ITP är offentliganställda med inkomster över 7,5 inkomstbasbelopp den enda större gruppen vars pension per månad inte påverkas av livslängdsutvecklingen. Pensionsmyndigheten är oroliga för det innebär sämre drivkrafter för senarelagd pension för de som berörs.
En frågeställning är även rimligheten i att en grupp inkomsttagare inom det offentliga avtalsområdet ska undantas från den minskning av den månatliga pensionen, alternativt krav på höjd pensionsålder, som sker för de övriga avtalsområden. Vi vill även betona att det inte är nödvändigt att frångå nuvarande förmånsbestämda tjänstepensionsavtal för att åstadkomma en livslängdsanpassning, skriver man i remissvaret.
På det hela taget tror man inte på Pensionsmyndigheten att gemene mans uppfattning om behovet av en högre pensionsålder är fullt så uppdaterad som utredningen verkar anse.
I vissa beskrivningar förefaller utredningen anse att de flesta i Sverige mer eller mindre har insikt om behovet av ett längre arbetsliv. Utredningen framför att insikten ska ses utifrån ökad livslängd och ett samhällsekonomiskt perspektiv. Enligt vår uppfattning är insikten inte fullt så spridd, skriver man.