3 maj 2012 14:13

Hoppet släcktes om ”tjänstepensionsföretag”

Branschen jublade i kommentarer och remissvar när Daniel Barrs betänkande om Solvens II presenterades i oktober förra året. Tjänstepensionsföretagen såg sin chans att slippa Solvens II för tjänstepensioner och i stället få använda sig av stora delar av den ”gamla” och snällare regleringen, som innebär mildare kapitalkrav. Men nu har finansdepartementet släckt hoppet om valfrihet med Solvens II som i praktiken ska gälla för alla försäkringsbolag, förutom de gamla kassorna.
Daniel Barrs hemsnickrade förslag innebar att bolag som klarade av att separera sin tjänstepensionsverksamhet från vanlig livförsäkring, skulle kunna få välja om de ville ha Solvens II­regleringen eller den nyskapade regleringen för ”tjänstepensionsföretag”. Den byggde på de då gällande IORP­reglerna som hämtar kapitalkraven från det gamla Solvens 1­direktivet och som i många stycken är ”snällare”, framför allt när det gäller kapitalkraven.
Enigheten bland remissinstanserna var stor. Bara ett fåtal hade invändningar och bland dem fanns nästan inga i sammanhanget ”tunga” instanser. Det var Juridiska fakultetsnämnden, Advokatsamfundet, Riksbanken och försäkrings­ tagarföreningen ProSkandia, som bland annat varnade för konsekvenserna av regelarbitrage, om det blev möjligt att välja mellan regelverken.
I en vanlig remissrunda hade de här instanserna nog kunnat köras över, om regeringen hade tyckt att Barrs innovation är värd att ta strid för. Men det tycker inte regeringen eller, mer korrekt, tjänstemännen på finansmarknadsavdelningen på finansdepartementet.
De har istället skrivit en 124­-sidig promemoria som sågar Daniel Barrs innovation fullständigt. Anledningen till att man lagt fingrarna på tangentbordet är att man inte vill att försäkringsbolagen ska hoppas att det kommer att bli någon särskild reglering för tjänstepensionsföretagen. Det kommer det inte att bli varför frågan ska utredas ytterligare.
Budskapet är att försäkringsbolagen ska omfattas av Solvens II och därmed basta. Den reglering som gäller för pensionskassorna kommer dock att få leva kvar. Regeringen föreslår dessutom förlängd respit och kassorna ska kunna använda sig av de nuvarande reglerna fram till 2017, tre år längre än vad som sagts tidigare.
Daniel Barr utgick i sin utredning ifrån att Solvens II och tjänstepensionsdirektiven var överlappande regleringar och att båda kunde användas för bolag som tillhandahåller tjänstepensionsförsäkringar. Genom att dela på begreppen tjänstepensionsförsäkring och övrig livförsäkring ansåg han att det gick att införa en egen reglering för bolag som uteslutande ägnar sig åt tjänstepensioner.
På så sätt lyckades han skapa något som branschen gillade. Till och med Svensk Försäkring, som annars har anammat principen ”same risks – same rules”, gjorde vågen.
Det är värt att ha i minnet att det i Europa utkämpas en strid mellan försäkrings­ och pensionslobbyn som i viss mån påminner om den som nu diskuteras i promemorian.
Försäkringslobbyn, ledd av lobbyorganisationen för försäkringsbolag, Insurance Europe, talar om ”level playing field” och har länge motsatt sig skillnader i regleringar mellan pensionsfonder och försäkringsbolag, eftersom man anser att försäkring skulle komma att missgynnas om det blir olika regler. Pensionslobbyn, anförda av EFRP, vill istället inte regleras som försäkringsbolag och ser sina medlemmars verksamheter som något helt annat än försäkring.
Finansdepartementets syn bygger på att tjänstepensionsdirektivet bara kan användas av bolag som inte omfattas av Solvens II. Enligt departementet betyder det att alla försäkringsbolag faller rakt in i den fållan. De enda som inte gör det är de svenska pensionskassorna eller understödsföreningarna.
Det här är nu inte alldeles solklart eftersom det är upp till medlemsstaterna att ta ansvar för om en pensionsfond ska omfattas av tjänstepensionsdirektivet eller inte. De exempel på typiska institut som ska kunna använda sig av tjänstepensionsdirektivet är branschtäckande pensionsfonder och företagspensionsfonder men även livförsäkringsföretag.
De sistnämnda har Barrutredningen tolkat som att det finns en möjlighet att tolka direktiven som man gjort, men det är ingenting som finansdepartementet tycker är möjligt.
I tjänstepensionsdirektivet finns en så kallad option som innebär att det är möjligt att ha både tjänstepensionsverksamhet och övrig livförsäkring i samma företag och att man då har rätt att använda sig av vissa delar av tjänstepensions­ regleringen för den del av beståndet som avser tjänstepension.
Enligt promemorian blir det obegripligt varför optionen skulle finnas där ­om det inte är för att hantera just den typen av konflikter som kan uppstå med olika bestånd i samma bolag.
Det formulerar man så här: ”Om livförsäkringsföretagen omfattades direkt av tjänstepensionsdirektivet, kan frågan ställas vilken funktion optionen fyller, utöver att möjliggöra drift av tjänstepensionsverksamhet och övrig livförsäkring i samma företag. Om däremot livförsäkringsföretagen inte omfattas av tjänstepensionsdirektivet får optionen den funktionen att den ger livförsäkringsföretagen tillträde till vissa regler i tjänstepensionsdirektivet. Utan optionen skulle tjänstepensionsdirektivet inte medge sådant tillträde.”
I promemorian går man sedan vidare och definierar hur man ser på bolag som borde kunna träffas av tjänstepensionsreglerna. Här är pensionskassorna förebilden, eftersom de ofta i sin stadgar har inskrivet att de bara ger förmåner till en viss avgränsad krets av anställda eller näringsidkare. Man nämner även understödsföreningarnas förbud mot att driva affärsmässig rörelse som en sådan omständighet som kan ha legat till grund för om en rörelse ska falla under tjänstepensionsdirektivet eller inte.
Sen gör man en markering, om än inte något fullständigt ställningstagande, då man undrar om det inte, förutom kravet på avgränsad krets också nämna något som kan få långtgående konsekvenser för den svenska marknaden. Man skriver nämligen att det undantag som gjordes för kassorna, vid införandet av EU:s livförsäkringsdirektiv, ”torde återspegla den undantagsbestämmelse som nu finns i Solvens II” och som alltså ger möjlighet för kassorna att slippa den regleringen.
För att man ska kvala in i den gruppen ställs krav och det kanske svåraste att svälja är att en kassa ska klara av att betala ut ersättningar vid livsfall eller dödsfall ”oavsett om de åtaganden som verksamheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de försäkringsmatematiska avsättningarna”.
För att få använda sig av tjänstepensionsdirektivet krävs alltså att kassan/arbetsgivaren kan betala ut förmånerna oavsett om det finns pengar i kassan eller inte. Sett i ljuset av tingsrättens dom i målet mellan Svenskt Näringsliv och Alecta, där SPP Liv inte var skyldiga att följa Alectas uppräkning eftersom man inte hade tillräckligt med pengar, pekar det mot att SPP Liv inte får utnyttja tjänstepensionsreglerna men att det möjligen skulle kunna fungera för Alecta.

Troligen skulle det då krävas att Alectas värdesäkringsfonder flyttades över till de olika arbetsgivarna och att man alltså tog över dem i sina egna balansräkningar, en modell som flygbolaget SAS redan idag använder sig av i sin koncernredovisning. Det är ju något som avtalsparterna hårdnackat vägrar, eftersom de då inte har möjligheter att diskretionärt hantera Alectas överskott. De skulle ju finnas i företagens balansräkningar och inte i Alectas.
Troligt är också att man då kan tvingas att lämna kryssvals-marknaden. Parterna har ju i sina
upphandlingar gjort klart att kassor som inte är öppna inte kan vara med, något som gjort att AI Pension inte är valbart inom ITP.
Om promemorians förslag blir verklighet och de gamla reglerna förlängs till 2017 är det inte troligt att det finns någon ny tjänstepensionsreglering förrän då och fram till dess är det troligen omöjligt att bilda nya tjänstepensionsinstitut.
Det är alltså ett trångt nålsöga som måste passeras för det bolag eller den kassa som vill använda sig av tjänstepensionsdirektivet, om Finansdepartementet nu tolkat alla EU­reglerna rätt.
Att döma av promemorian är det tills vidare bara de ursprungliga kassorna som klarar av den saken, vilket gör att alla livbolag med tjänstepensionsverksamhet, alltså pelare 2 på Eu­iska, hamnar under Solvens II. Det är inte riktigt vad Daniel Barr trodde och inte heller vad många av tjänstepensionsbolagen hoppades på ­ när han släppte sin utredning.
De bolag, framför allt de med svag solvens, som kan ha sett en snällare reglering som en möjlighet, kan dock trösta sig med att Solvens II inte längre är så skrämmande som förr.
Den snart sagt ändlösa processen i Bryssel har, i kombination med finanskrisen, lett till att reglerna i delar ser ut att bli mjukare än vad man tänkte sig från början. Så även om Finansdepartementets promemoria släckte hoppet om möjlighet att undgå Solvens II så kommer den regleringen, om och när den kommer, att bli lättare att leva med för de allra flesta.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 4, 2012