3 maj 2012 14:00

Flyttutredningen hetspackar väskan för att hinna nå sin deadline

Om en dryg månad ska livförsäkringsutredningen lämna sitt slutbetänkande till finansmarknadsminister Peter Norman. Trots det är man ännu inte klar i alla ställningstaganden och just nu hetsar man ihop de sista delarna för att hinna klart. Redan nu står det dock klart att utredningen väljer att ta strid med avtalsparterna – något som det är tveksamt om en moderatledd regering verkligen tänker ställa upp på.
Han har det inte lätt, utredare Tord Gransbo, som snart ska lämna sin utredning om flytträtt av pensionsförsäkringar till regeringen. Redan innan han fått sina förslag på pränt har han lyckats reta upp samtliga avtalsparter och alla tradkramare som värnar den traditionella försäkringen och vill freda den från lagstadgad flytträtt.
Dessutom har experterna i utredningen gnölat en del över att man inte fått tillräckligt med tid på sig för att analysera vissa delar innan förslagen läggs. Men för utredaren är det inte aktuellt med några ytterligare förseningar eller att begära uppskov en gång till efter de två tidigare. Det gör att det nu, bara en dryg månad innan betänkandet ska läggas fram, finns väsentliga frågor som ännu inte är lösta och där experterna inte är överens om vad utredare Gransbo och hans sekretariat tänker föreslå.
Nu kan han trösta sig med att han inte har några sakkunniga i sin utredning. Skulle han haft det
skulle det betyda möjligheter för dem att skriva särskilda yttranden och avvikande meningar i det slutgiltiga betänkandet.
Nu kan han köra över alla ”särintressen” bland experterna och följa den väg han själv tror på, vilket kan framstå som praktiskt rent produktionsmässigt.
Men med så många uppretade ”särintressen” redan nu indikerar det att det kan bli en rejäl batalj i remissrundan i sommar.
I direktiven, som författades under Mats Odells (KD) tid som finansmarknadsminister, gjorde man klart att utredningen skulle ”lämna förslag till lagstiftning om flytträtt för försäkringssparande avseende avtal som har tecknats före den 1 juli 2007 och redovisa de för­ och nackdelar som förslaget innebär”.
Nackdelarna har han knappast behövt efterforska. De har kommit till honom, oftast utan att han bett om dem.
Nu på slutvarvet verkar han dock ha fått ner en del förslag i väskan som Peter Norman ska få i juni. Av de utkast till skrivningarna som Pensionsnyheterna kunnat ta del av kan nämnas följande:
• Alla bolag ska fortsättningsvis via årsbeskeden uppge ett flyttvärde för alla försäkringar. Det ska då vara det värde man hade kunnat få med sig vid en eventuell flytt per det datumet. Det värdet skulle då vara ”neutralt” beräknat och ta hänsyn till bolagets kostnader för garantier, andel av bolagets riskkapital/överskott och de administrativa kostnader som bolaget kan ha för att lösa avtalet i förtid. Värdet ska bestämmas så att det varken gynnar den flyttande eller missgynnar de kvarvarande – eller tvärtom. Det här är något av den traditionella livförsäkringens Holy Grail och frågan är hur man – om man är missnöjd med ett bolags beräkningar av värdet – ska kunna få sitt fall prövat, och i så fall av vem.
• De ”solidariska” försäkringarna, eller generationsförsäkringarna, alltså sådana som innebär att nya sparare lånar riskkapital av äldre sparare och i gengäld ställer sitt egna riskkapital till förfogande när man blivit gammal i bolaget, ska genomlysas. Försäkringar som har byggt upp överskott ska kunna få ta med sig av det medan yngre försäkringar som inte har det ska få avdrag för att man ännu inte övergått i den ”närande” fasen.
• Anskaffningskostnader, alltså ersättningar till mäklare som ännu inte amorterats, ska dras av och betalas av den som flyttar, något som gör att förmedlarnas ersättningsmodeller kan behöva ses över, alldeles oavsett ett eventuellt provisionsförbud.
• Inga rabatter eller sockrade villkor till inflyttare. Det ska inte vara möjligt att låta inflyttare komma in till ”bättre” villkor än de som gäller motsvarande försäkringar i det mottagande bolaget. Man passar också på att skrota den gamla principen i försäkringsavtalslagen som innebär att flyttvärdet ska vara detsamma som det som skulle ha gällt om försäkringsfall inträffat.
• Kostnader för eventuella garantier måste genomlysas bättre än i dag och här ska bolagen klara av att räkna fram om en garanti är ”framtung” eller ”baktung”, alltså om en kund löpande förbrukar sin utlovade garanti genom sin premie- betalning eller om det är en garanti som byggs upp gradvis. Redan det här lär sysselsätta ett kompani av aktuarier och IT­utvecklare ute på bolagen, eftersom man måste försöka bena ut hur varje flyttbar försäkrings garanti betalas ned på individnivå, något som absolut inte kommer att bli enkelt.
Utredningen skriver också att det kan bli administrativt betungande för bolagen att bygga system som klarar av detta, åtminstone inledningsvis.
De här förslagen kommer från ett enda av utredningens många dokument och visar hur komplext det kommer att bli att genomföra flytt­ rätt i praktiken.
De försäkringar som kan framstå som mest attraktiva att förmå kunder att flytta (stort kapital) tecknades för länge sedan och att i efterhand till exempel räkna fram i hur stor utsträckning som Anderssons försäkring amorterat sina garantikostnader kan bli som att försöka återskapa en potatis av de potatisskal som slängdes i komposten för tio eller tjugo år sedan.
Utredningen har fastnat för en mycket vittgående individualisering av försäkringarna, något som är ett krav för att man ska undvika godtycke vid flytt.
Frågan är bara hur långt det kommer att gå att undvika systemmässiga schabloner i hanteringen, schabloner som
i så fall riskerar att bli trubbiga och oprecisa, helt enkelt för att det inte går att finna metoder för att skapa en matematiskt korrekt och individuellt precis beräkning av värdet.
Sen är det tydligt att utredaren själv inte är riktigt förtjust i de gamla ömsesidiga tradförsäkringarna, åtminstone inte hur de marknadsförs.
Att låna överskott av äldre försäkringar är inte möjligt, det strider mot finansiell teori och är att trolla med knäna, skriver man rakt av vilket säkert uppfattas som hädelse av rättrogna tradkramare. Så här står det:
”Om en försäkring inte initialt bidrar tillräckligt med kapital, så kommer den aldrig (i förväntan) att kunna upparbeta ett överskott och därmed inte heller återbetala kapitalet. Enkelt uttryckt så kan ett bolag inte systematiskt garantera en högre avkastning än riskfria räntan, med argumentet att aktier på lång sikt ger högre avkastning än den riskfria räntan. Detta strider mot finansiell teori. Överskottsfördelningsregler (enligt utredningens tankar) som bygger på sådana resonemang bör föranleda ett ingripande från tillsynsmyndigheten. Inte heller överskottsriktlinjer som tillåter produkter där överskottsbidraget från premierna inte täcker det riskkapital som krävs i tillgångsförvaltningen för produkten bör vara acceptabla. Dvs. som bygger på ett resonemang om att den höga risken i förväntan kommer att generera ett tillräckligt överskott, eller att diskonteringsräntorna kommer att stiga vilket gör att det uppstår överskott. Detta är att trolla fram värden med knäna.”
Nu är det inte säkert att just den skrivningen kommer att komma med i det slutgiltiga betänkandet, men det kan ju vara något för trädkramarna att hänga upp på piltavlan.
Många av skrivningarna i utredningen antyder att ”ändamålet helgar medlen”. Om Mats Odell beställt flytträtt så ska han få det. Punkt.
Det innebär också att man kan köra över avtalsparterna eftersom den kritik som de unisont levererat till utredningen ”var förväntad” och inget att förvånas över. Utredningen vill ju göra det möjligt att flytta fribrevslagda försäkringar till andra bolag än de som parterna handlat upp, något som de absolut inte vill vara med om. Men trots tre ampra brev från kollektivavtalsparterna har utredningen låst missilen på målet och verkar fast besluten om att trycka på den röda knappen, alldeles oavsett att parterna tycker att det redan finns flytträtt inom deras egna områden.
Om utredningen får igenom sina krav på att det ska vara möjligt att flytta ut försäkringar från de upphandlade alternativen om de inte längre är premiedragande och anställningen upphört kan det bli riktig bingo för IT­utvecklare och akutarier – igen.
Som läget är i dag kan en anställd flytta från en arbetsgivare till en annan inom till exempel ITP. Då behöver en ny arbetsgivare bara anmäla att man anställt en person och betala in premien så går den direkt till den försäkringsgivare som han eller hon tidigare valt. Om det skulle bli möjligt att flytta här måste arbetsgivarna börja hålla reda på vilka försäkringar som varje anställd har och då kan det bli riktigt jobbigt för alla, utom de som ska bygga system för hanteringen.
Till saken hör förstås också att avtalsparterna inte tycker om att ”utomstående” lagstiftare eller utredare ger sig in och tafsar på deras område, något de gjort mycket klart.
Så vitt Pensionsnyheterna upp­ fattat läget så tänker utredningen inte vika ner sig på den här punkten och det blir ett lackmustest på om regeringen tycker att det är värt att låta ändamålet helga medlen. Värt att ha i minnet är att utredningen tillsattes av Mats Odell (KD) medan det är en moderat finansmarknadsminister som får ta emot förslagen. Moderaterna har tydligt sagt att man inte ska ge sig på kollektivavtalsparterna och om nu Gransbo vill göra det, kan det hända att han får en diskret kommentar från herr Norman eller hans statssekreterare om att han bör vika ned sig i frågan. Att det sker med diskretion är nödvändigt efter- som regeringen inte får ägna sig åt ministerstyre och de statliga utredningarna faktiskt i formell mening är myndigheter.
Det som avgör den saken är hur förtjust man är över de övriga förslagen som nu i all hast pressas ned i väskan, för att hinnas med innan tiden är ute. Annars kan man vänta till dess att betänkandet läggs och sen helt enkelt ställa hela betänkandet i bokhyllan. Det finns många utredningar som aldrig lett till lagstiftning utan hamnat i hyllan på elefantkyrkogården och frågan är om inte livförsäkringsutredningen kan hamna där, eftersom man troligen kommer att reta upp alldeles för många och glädja alldeles för få.
Mot det kan invändas att svenska pensionssparare skulle kunna ha en enorm glädje och ekonomisk nytta av att flytta dåliga försäkringar med dåliga villkor till mer moderna och kanske också billigare alternativ. Men då får man inte göra allting så svårt att en normalbegåvad kund inte klarar av att se igenom för­ och nackdelar med en flytt. Som det nu ser ut måste alla som inte har en aning om hur deras försäkringar fungerar lägga till ytterligare ett antal begrepp som de inte har en aning om, till exempel flyttvärde och andel i riskkapital och möjligen även oamorterade anskaffningskostnader.
Det innebär sammantaget en exponentiell ökning av saker som kunder inte förstår men som de bör känna till för att korrekt värdera ett erbju- dande om flytt. Av vad som hittills gått att utläsa av förslagen går de säkert att genomföra i lagen. Frågan är bara om utredaren också får ned konsumentnyttan i väskan innan den skickas till Peter Norman. Det som krävs är en enkel modell – beräknad med schabloner och med rimliga antaganden – där en kund direkt i ett kortfattat webbformulär, lika för alla, kan se på nedersta raden hur mycket man kan tjäna eller riskerar att för- lora. För vilket värde har en kund av att veta att han har rätt att flytta ­ om han inte förstår konsekvenserna?

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 4, 2012