Beslutet att köra PP Pension i runoff innebär att det lilla frihandelsområde som funnits inom tjänstemannarörelsen nu asfalteras. PP Pensions undantag ifrån det centrala kollektivavtalet när det gäller tryggandet av ITP 1 försvinner och det blir Collectum/Alecta som får ta över även mediearbetsgivarnas premieuppbörd och pensionsval.
Huruvida de omkring 500 miljoner kr som man redan har fått in i ITP 1 ska växlas in till Collectum är i dagsläget inte klart. De finns i dag både i PP Pensions traditionella försäkring och i fondförsäkring. De slattar som ligger i PP Pensions utvalda fonder kommer säkerligen att få fötter när flytträtten på fribrev införs någon gång kring 2015.
För ITPK kommer det dock att vara möjligt att fortsätta inbetalningar till den traditionella försäkringen. Men PP Pension kommer inte att vara ett valbart alternativ i Collectum, så företag som vill ha ITPK i PP Pension i fortsättningen får arbeta med dubbla fakturor.
Det är en tydlig centralisering och ett tydligt tecken på att man från centralt fackligt håll, läs Unionen, inte gärna sett att det funnits några fristående galliska enklaver i PTK:s romarrike.
Intressant att notera är att Unionen, som har två platser i den ömsesidiga kassans styrelse, nu i praktiken ställer upp på att kassan ska dö sotdöden. Om det är av hänsyn om de anställda medlemmarna och deras framtida pension eller om det handlar om PTK:s ambitioner att få in fler medlemmar under fanorna, kan man bara spekulera om. Helt klart är dock att PP Pension och mediearbetsgivarnas avtal länge varit en nagel i ögat på centralorganisationen PTK.
Det verkliga skälet till att PP Pension nu tvingas rätta in sig i ledet är att man valt den ansvarsfulla vägen och anpassar prissättningsmodellen så att premier på alla de gamla förmånsbestämda avtalen kan anpassas till det låga ränteläget. Om det håller i sig i många år finns det en risk att pensionsbolag inte kan hitta avkastning som gör att man uthålligt kan hålla nere premierna, något som blir tydligt när man applicerar Solvens II regelverket på affären.
De låga räntorna kräver högre premier för alla, inte bara för nyanställda och löneökningar, som i Alecta-modellen. Det kommer att kosta stora pengar för landets arbetsgivare. Låg ränta i kombination med stigande medellivslängd i livsvariga avtal är en giftig cocktail. Den tvingas arbetsgivare nu tömma, inte bara långsamt som i fallet PP Pension utan på sikt även i Alecta och alla andra institut som tillhandahåller förmånsbestämda pensioner, om inte räntorna stiger.
Pensioner har aldrig varit dyrare än nu. PP Pension har genom att driva frågan om att få kunna få ta mer betalt för gamla förmåner ändå visat på den väg som alla måste följa, förr eller senare.
Det betyder inte att det är något fel med idén med förmånsbestämda pensioner, bara det att man alltid måste betala vad de kostar. Det finns som bekant bara tre sätt att öka pensionerna och det är att öka premierna, förlänga arbetslivet eller att öka avkastningen.