5 okt 2012 12:37

Kerstin Hessius, AP 3: Vilket mål är rätt för AP-fonderna?

I går kväll debatterades utredare Mats Langensjös betänkande om AP-fonderna vid ett möte arrangerat av Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA. Utredningens betänkande fick kritik av bland annat Kerstin Hessius, vd för AP 3, som ansåg att utredaren gått alldeles för långt i sina förslag till styrning av fonderna genom att inrätta den nya myndigheten Premiereservstyrelsen, PRS.

- Den skapar maktkoncentration. Det som pågår där kommer att intressera politikerna mest. Det ser vi redan i dag och vi får samtal från politiker emellanåt som vill påverka oss. Men om vi är fyra fonder blir det lättare att hålla emot, förklarade hon och ansåg att det nuvarande systemet duger bra, om man kunde få bort de placeringsrestriktioner för investeringar som hon ansåg hämmar fonderna i deras förvaltning.

Mats Langensjö förklarade att det var en ovanlig ordning internationellt att fonder både sätter sina egna mål och förvaltar kapital och därefter utvärderar måluppfyllelsen.

- Ingen i världen som sett hur den svenska modellen fungerar har sett det som en modell som de velat ta upp och använda, sa han och menade att det var en underlig ordning att fyra fonder med samma uppdrag kunde komma till olika mål. Det problemet har ju utredningen tänkt lösa med premiereservstyrelsen. Under den ska det sedan finnas tre fondstyrelser som självständigt ska förvalta kapitalet på ett sätt, som uppnår målen.

Kerstin Hessius menade att det inte finns något långsiktigt mål som är rätt och att det därför inte går att sätta mål för förvaltningen.

Här fick hon visst stöd av forskaren Magnus Dahlquist som menade att det kan finnas en poäng med att flera olika aktörer får bestämma egna mål.

- Att låta mer än en bestämma målen är att dämpa risken, förklarade han.

Kerstin Hessius ansåg för sin del att dagens system med fyra självständiga fonder var bättre än den organisation med tre fondstyrelser, som Langensjö senare liknade vid investeringskommittéer.

- Det förslaget skapar ju ingenting som blir bättre, förklarade hon och ansåg att det vore tillräckligt att slopa AP-fondernas placeringsrestriktioner och se till att höja arvodena till styrelserna, som varit oförändrade sedan 2001.

Kerstin Hessius var också missnöjd med att utredningen försöker ta bort för många uppgifter från den struktur som man har i dag i AP-fonderna genom att en styrelse, PRS, ska fatta besluten.

- Alla väsentliga beslut ligger på toppnivån. Det handlar om avkastningsmål, skuldsidan, förvaltningsorganisationen och riskerna. Fondstyrelserna som ska sköta förvaltningen får en inskränkt roll, förklarade hon.

Mats Langensjö menade att friare placeringsregler kräver en bättre styrning och rollfördelning.

- Ansvar och roller måste bli tydligare, så placeringsregler och styrning hänger ihop och kan inte separeras, säger han.

Kerstin Hessius höll med om att man idag har ett styrningsproblem i fonderna och att det innebär problem. Men hon höll inte med om utredningens beräkningar om allvaret.

- Ja, vi har styrningsproblem, men de har inte kostat miljarder som utredningen påstår, förklarade hon.

Hon kommer att få tillfälle att ytterligare vässa sina argument mot utredningens förslag i det remissvar som AP 3 och ett mycket stort antal remissinstanser ska lämna in till den 30 november.