21 aug 2012 13:18

Buffertkapitalutredningen vill ha tre fonder – eller en

Buffertkapitalutredningen, som utrett AP-fonderna, som presenterades i dag föreslår att dagens AP-fonder minskas till tre stycken som alla ska lyda under samma myndighet men som styrs av separata styrelser. Men egentligen är det inte det här som är det bästa alternativet. Istället anser sju av utredningens nio sakkunniga att utredningen borde föreslagit ett system med en gemensam fond, något som inte ingår i utredningsdirektivet.

Utredningen föreslår att en ny myndighet, Pensionsreservsstyrelsen, inrättas. Pensionsreservsstyrelsen får uppdraget att förvalta och administrera pensionsreserven. Det görs genom att det etableras tre oberoende fondstyrelser att förvalta kapitalet inom myndigheten. Pensionsreservsstyrelsen får rollen som ”ägare” av pensionsreserven med ansvaret att fastställa mål för förvaltningen av pensionsreserven. För att förstärka kopplingen till pensionssystemet i övrigt ska målet fastställas efter samråd med Pensionsmyndigheten.

De tre fondstyrelserna delegeras identiska mandat; att maximera avkastningen inom den risknivå som myndigheten fastställer.

Anledningen till förändringen är att man i utredningen anser att det har saknats en tydlig huvudman för dagens AP-fonder, oändamålsenliga placeringsregler har skapat betydande kostnader i form av utebliven avkastning. Något som förstärks av att fonderna fått sätta sina egna förvaltningsmål. Enligt utredningen kostar avsaknaden av samordning cirka 250 miljoner kr per år samt minst 1 procent i årlig förlorad avkastning, vilket är omkring 9 miljarder kr årligen.

Vid en presskonferens idag menade utredaren Mats Langensjö att dagens system inte håller måttet och att det är viktigt att det kommer en förändring till stånd.

- AP-fonderna har drivits till kortsiktighet. Konkurrensen har inte varit till nytta för systemet, portföljkonstruktionen eller för pensionssystemet som helhet. Det som inte får ske att vi inte gör någonting. Systemet har allvarliga brister som vi inte får blunda för.

Men utredningen förordar alltså egentligen ett annat förslag än det man nu lämnar.

- Om direktiven sett annorlunda ut hade förslaget kunnat bli bättre, men de viktiga komponenterna är samma i bägge, säger han.

Placeringsreglerna ska göras friare och styrningen ska i huvudsak ske genom ett tydligare ramverk och att fonderna får en risknivå att förhålla sig till. Friare placeringsregler avskaffar samtidigt behovet av specialiserade förvaltningsmandat inom pensionssystemet varför Sjätte AP-fonden integreras med övrigt kapital i de tre nya fonderna.

Men även de här förslagen är alltså närmast ett steg på vägen. Utredningens sakkunniga anser istället att man borde gå längre för att effektivisera förvaltningen. Men eftersom det inte ingår i direktivet att föreslå en total hopslagning av fonderna lämnas det förslaget i stället som ett ”alternativt förslag”.

- Vi förhåller oss till direktiven men vi har haft en mycket erfaren sakkunniggrupp som haft en annan åsikt och de har sett sig skyldiga att skicka med ett bättre förslag, säger Mats Langensjö.

Det alternativa förslaget dyker inte upp förrän som ”Bilaga 2” på sidan 485 i utredningen och den enda skillnaden är att det blir en fondstyrelse som förvaltar kapitalet istället för tre som det är i huvudförslaget.

”Kapitalförvaltningsorganisationen ska utformas i en gemensam och sammanhållen enhet där en ledning får i uppdrag att utforma struktur och organisation utifrån krav på kompetens, pensionssystemets krav, marknadsförutsättningar och andra påverkande omvärldsfaktorer. Fondstyrelsen får även uppdra åt ett värdepappersinstitut eller annan kapitalförvaltare att förvalta delar av fondens tillgångar”, skriver man i förslaget.

Varför man anser att en helt sammanslagen förvaltning är att föredra är helt enkelt att man vill maximera stordriftsfördelarna.

”Att organisera förvaltningen i en gemensam enhet skapar förutsättningar för en globalt konkurrenskraftig organisation genom att utnyttja stordriftsfördelar. Ett större kapital ger också möjlighet till betydande kompetensbredd och specialisering genom en effektivare resursanvändning. Detta ger i sin tur förutsättningar för en verkligt robust diversifiering utan överlappningar och med en sammanhållen riskkontroll”, skriver man i förslaget.

Det tar också tillvara det som man i utredningen betraktar som pensionsreservsfondens största fördel, att man är en långsiktig investerare. Ett annat argument är att reserven väntas minska de kommande åren.

För att undvika diskussioner om ägarkoncentration ska det också finnas begränsningar för hur stort ägandet i svenska aktier ska få vara.

”Pensionsreservsfondens andel av svenska börsen får utgöra max 4 procent av det totala börsvärdet och att röstandelen i ett enskilt bolag ska begränsas till 5 procent”, skriver man.

I det alternativa förslaget ger man också en känga åt de som fokuserar på att hålla fondernas driftskostnader nere.

”I dagens kostnadspressade AP-fonder saknas resurser för annat än den löpande förvaltningen och mer av vad som kan beskrivas som projektorienterad research, vilket också påverkar den totala ambitionsnivån.”