14 jun 2012 12:47

Överskott i pensionssystemet 2011

Det allmänna pensionssystemet hade ett överskott på 157 miljarder kr vid slutet av 2011. Det visar Pensionsmyndighetens Orange rapport 2011 som presenterades i går.

Balanstalet för 2013 blir 1,0198, indexeringen av inkomstpensionerna ökar alltså med 1,98 procent. Däremot väntas pensionsutbetalningarna återigen minska 2014. Överskottet beror till stor del på att buffertfonderna är indexerade över ett antal år och 2008, som var ett sällsynt uselt år, nu åkt ur indexet.

Sedan 2009 och lång tid framöver är pensionsutbetalningarna större än inkomsterna från pensionsavgifterna, eftersom de stora årskullarna födda på 40-talet är pensionärer. Först omkring 2040 bedöms avgiftsnettot åter bli positivt, under tiden finansieras avgiftsunderskottet med medel ur AP-fonderna. Det här är dock inget som oroar Pensionsmyndigheten, utveckling är i linje med de framskrivningar som gjorts av pensionssystemet sedan mitten av 1990-talet.

Under 2011 uppgick pensionsavgifterna till 216 miljarder kr medan 220 miljarder kr betalades ut. Samtidigt har den genomsnittliga utbetalningstiden ökat med 24 dagar under året, vilket ökar pensionsskulden med 14 miljarder kr.

- Det var ganska som förväntat, säger Ole Settergren, chef för pensionsutveckling på Pensionsmyndigheten.

I rapporten presenterar Pensionsmyndigheten en tabell över den förväntade kompensationsgraden för olika årskullar, dels hur stor den blir om man går i pension vid 65 år och dels hur mycket längre man behöver arbeta för att få den kompensation man skulle fått vid 65 år om man inte räknar med livslängdsökningen.

De som är födda 1995 väntas få 61,5 procent av slutlönen i pension, inklusive tjänstepension, om de går i pension vid 65 års ålder. För att få 76,3 procent så skulle de behöva arbeta till de blir 68 år och 10 månader. Men Ole Settergren varnar för att lita för mycket på prognoserna.

- Vi har kommit fram till att det är möjligt att leverera i stort sett vilken kompensationsgrad som helst i en prognos, och det utan att göra speciellt orimliga antaganden. Ändå tror vi att det kan vara till hjälp och nytta att vi pekar ut någon slags normalt utfall.

På samma sätt har man prognostiserat hur pensionssystemet kommer att klara av den stora 40-talistgenerationens pensionering (bra, visade det sig) och om buffertfonderna räcker till för de förväntade underskotten i pensionssystemet (ja).

Ole Settergren påpekar själv att utfallet knappast kommer att bli som prognoserna visar, men menar ändå att det finns ett värde i att göra dem.

- Det är viktigt att göra prognoserna, men det är också viktigt att inte tro på dem. Det viktigaste är att förmedla en känsla för hur systemet fungerar, säger Ole Settergren.