3 maj 2012 12:28

Nya bankavtalet är minst ett steg tillbaka – för bankanställda

Revisorspåfundet IAS 19 visar sig ännu en gång skörda offer. Nu visar det sig att den nya pensionsplan som Finansförbundet förhandlat fram med Bankarbetsgivarna inte kommer att innehålla någon enda liten garanti för utfallet för de anställda. Inte ens en nollgaranti, alltså premierna tillbaka, vill man lova. Detta eftersom bankerna inte vill ha några åtaganden för framtiden som kan öka kapitalkraven. Enligt IAS 19 måste man ju nuvärdesberäkna alla åtaganden man har i en beräkning som blir direkt resultatpåverkande med sin marknadsvärderingsprincip. Resultatet blir att man inte lovar ett smack mer än att man ska sätta av 4,5 procent av de anställdas lön till pensionerna. Punkt.

Facken har visserligen försökt tänka på de anställdas trygghet genom att tvinga fram en uppdelning av kapitalet i en trygg del och en valbar del. Det innebär att drygt hälften, 2,5 procent av lönen, måste sättas av till en pension som måste vara livsvarig. De resterande 2 procenten får de anställda placera i en försäkringslösning.

När det gäller förvaltningen ska en nybemannad och partssammansatt BTP-nämnd avgöra om pris och kvalitet kan godkännas och man förutskickar att man vill ha bra priser i ett anslutningsförfarande. Traditionella försäkringar kommer inte finnas på kartan eftersom det är en produkt som bankernas försäkringsrörelser inte längre erbjuder. Nu blir det istället varje banks uppgift att sätta upp något som liknar en trad men fortfarande är en fondförsäkring och där hela risken, just det, hamnar på individen.

De anställda kommer i stor utsträckning troligen att få sina pensioner förvaltade av den egna banken. Det innebär att de blir kunder i den egna banken. Eftersom man inte har någon valcentral av Collectumtyp betyder det också att den som slutar sin anställning och byter mellan bankerna får ett fribrev kvar i sin gamla bank och får starta en ny försäkring hos den nya arbetsgivaren. Här kan det bli ett ordentligt fribrevskaos vilket kan skapa affärsmöjligheter för fribrevsflyttare.

Det är svårt att förstå att facken accepterat att byta ut den förmånsbestämda BTP-planen, när man får så lite i utbyte. Visserligen har man problem med finansieringen av den planen eftersom man inte kan samordna in tidigare intjänad pensionsrätt i andra ordningar utanför sektorn, något som gjort att man skapat inlåsningar som hindrat rörligheten inom sektorn. Men att offra det man hade för en grynvälling känns ändå inte rimligt.

De beräkningar man gjort ger vid handen att de 4,5 procent som nu sätts av till pensionen ska motsvara de 10 procent av slutlönen som dagens förmånsbestämda plan ger i garanti. Det kan vara sant eller osant men det förutsätter nog att de som hamnar i den nya planen håller sig kvar på jobbet till 67 eller 70 års ålder för att man ska nå dit med rimlig sannolikhet.

Mönstret blir tydligt, när man ser de övergångsregler man förhandlat fram. Avtalet införs när arbetsgivarna själva tycker att det är lämpligt, dock tidigast den 1 februari 2013. Men den nya premiebestämda planen gäller bara nyanställda. De som sitter kvar på sin bank får behålla den gamla planen, något som kan göra att de som tänkt byta jobb får anledning att fundera över om det är värt besväret.

Facken får ett köttben i utbyte för att man går med på att byta ut den gamla planen. Man får behålla möjligheten att gå i pension vid 61 års ålder, något som måste upplevas som stötande för alla som anser att vi behöver möta en ökad medellivslängd med en högre pensionsålder.

Nu kommer det att dröja 15 år innan regeln om tidig pension är helt avvecklad och siste man ut kan 2028 lämna sin bank vid 63 års ålder och i praktiken med bibehållna förmåner. De som är inne skyddas medan de som kommer utifrån får bita i det sura äpplet.

Övergångstiderna blir minst sagt generösa, något som varit en förutsättning för att få igenom avtalet. Handelsbanken, som styvnackat vägrat övergå till premiebestämt, kommer att ha kvar den förmånsbestämda planen som de tryggar via stiftelser som bland annat har strategiska innehav i Handelsbankssfären i sin stora aktieportfölj.

Det ska också bli intressant att se vilka administrativa komplikationer som skapas när man kommer ha en blandning av premiebestämt och förmånsbestämt utan central samordning och där det inte som i ITP är födelseåret som bestämmer om man ska in i den nya planen eller inte, utan den dag man bytte anställning.

I nästa vecka kommer SACO, som inte varit med i förhandlingarna mellan BAO och Finansförbundet, att erbjudas samma avtal. De kommer säkert att bli tvungna att skriva på men det blir säkert med tungt hjärta.
När Lillemor Smedenvall, ordförande i Finansförbundet får frågan om vad som är det bästa med det nya avtalet svarar hon så här:

- De långa övergångsreglerna och möjligheten att vi får den långa trappan när det gäller avvecklingen av den förtida avgången ser jag som de bästa delarna.

Det kan tolkas som att ont gör mindre ont om det kommer sent och drabbar andra.