Förutsättningarna för äldre att arbeta längre blir allt bättre. Men fortfarande finns det många hinder för att så många som man önskar ska kunna fortsätta i arbete också efter 65 års ålder. Det är Pensionsåldersutredningens slutsats i ett delbetänkande som presenterades idag.
Det som främst behöver göras är att arbetsförhållandena måste anpassas till äldres behov och att reglerna i både allmänna och avtalade pensioner behöver ses över så att ett längre arbetsliv underlättas.
- Förutsättningarna för ett längre arbetsliv är goda men det finns omfattande hinder. Det handlar främst om attityden till äldre anställda och tjänstepensionsreglerna. Det är dyrt att anställa äldre, det är litet ekonomiskt utbyte att fortsätta arbeta och i tjänstepensionsavtalen är 65 år fortfarande pensionsålder, säger utredare Viktoria Bergström vid en pressträff på Rosenbad i dag.
I dag går fortfarande 70 procent av alla förvärvsarbetande i pension vid 65 års ålder, trots att det inte längre finns någon formell pensionsålder.
Om detta pensionsbeteende inte förändras kommer kompensationsgraden i de allmänna pensionerna att sjunka med 10-15 procentenheter redan inom 20 år. En sådan utveckling är inte hållbar. Förtroendet för det allmänna pensionssystemet kan komma att undergrävas, skriver man i rapporten.
Fortfarande finns det flera normerande åldersgränser som är viktiga faktorer för när folk väljer att pensionera sig, som 65-årsgränsen för garantipension. I det fortsatta arbetet ska utredningen överväga förslag för att anpassa de åldersrelaterade reglerna till en ökad medellivslängd.
Att man vid 65 års ålder skulle vara för klen för att orka arbeta håller Viktoria Bergström inte med om.
- 65 år är ingen gräns mellan hälsa och ohälsa. Snarare är det så att den gränsen går vid 70 år, men de individuella skillnaderna är stora.
Men för att öka den generella tiden i arbetslivet så är det inte de som går i pension vid 65 som är viktigast. Istället är det alla de som försvinner från arbetsmarknaden tidigare än så.
Stora grupper äldre lämnar fortfarande arbetslivet tidigt. Ungefär hälften har redan i 64-årsåldern sin försörjning huvudsakligen från pensioner eller andra ersättningar. De vanligaste vägarna från arbetslivet är ersättningar på grund av arbetsoförmåga, arbetslöshetsersättning och ersättning från kollektivavtalade försäkringar. Utredningen bedömer att den viktigaste frågan för att höja den faktiska pensionsåldern och förlänga arbetslivet är att försöka minska andelen äldre som lämnar arbetslivet tidigt. Utredningen avser att i det fortsatta utredningsarbetet ge hög prioritet till åtgärder som minskar tidiga utträden och pensioneringar, skriver man i delbetänkandet.
I utredningen har man gjort en enkätundersökning med personer mellan 61 och 70 år om vad som skulle få dem att arbeta några år längre. De främsta anledningarna skulle enligt undersökningen vara möjlighet till att arbeta deltid och ett större ekonomiskt utbyte. Ändrade attityder hos arbetsgivaren och mindre stress nämns också.