29 nov 2011 11:59

Parterna räddas - flytträtt på kollektiv- avtalad tjänstepension begränsas

I likhet med Hallandsåsens tunnelbyggare fortsätter livförsäkringsutredningen envist – och trots motstånd och åsikter från särintressena – att borra sig igenom frågan om hur lagstadgad retroaktiv flytträtt för pensionssparande ska kunna införas. Till skillnad från tunnelbyggarna har man varken spade eller borr – men en otrolig mängd ord. Pensionsnyheterna har plöjt två av de senaste promemoriorna och översköljts av 60 000 ord, vilket är som en hygglig roman. Nu känns det ändå som om man kommit närmare ett tunnelgenombrott som innebär att det blir tvingande ensidig flytträtt i lag – men inte på gamla kollektivavtalade försäkringar – bara på fribrev.
I mars 2012 är det meningen att livförsäkringsutredningen under Tord Gransbos ledning ska överlämna sitt slutbetänkande till Finansmarknadsminister Peter Norman, om tygen håller. Det har ryktats om att man vill ha utsträckt tid men i alla omständigheter handlar det då om några månaders förlängning, eventuellt till juni.
Missgynnar kvarvarande
Att införa flytträtt på gamla individuella försäkringar har utredningen hittills inte ryggat för. Man har visserligen identifierat ett antal problem, som till exempel att beräkna ett korrekt värde för den som flyttar ut.
Detta för att se till att flyttaren varken får med sig för mycket, vilket missgynnar de kvarvarande spararna, eller för lite, som skulle göra att flytträtten inte stärker konsumentskyddet genom att kunderna kan flytta om de är missnöjda.
Enklast är det förstås med fond- försäkringar och depåförsäkringar. De innehåller normalt mycket lite försäkringsskydd varför det är lätt att summera tillgångar i under- liggande fonder och ta fram ett marknadsvärde. Detta ska sen belastas med de kostnader som det avgivande bolaget har för att utföra flytten. Om försäkringen innehåller oamorterade provisioner, så blir det flyttaren som får stå för dem, för att ingen oskyldig ska drabbas.
Utredningen vill dock inte helt överlåta åt bolagen själva bestämma hur mycket det ska kosta att flytta ut, även om man inte vill detaljreglera kostnaderna i lag.
Huvudspåret ska vara att flytt-villkoren ska framgå av försäkringsavtalet, men man vill hjälpa till med principer i lagtext och skriver:
”I lagstiftningen ska dock anges vilka principer som ett försäkrings- företag ska tillgodose vid en flyttsituation. En reglering av flyttvärde och flyttkostnader ska därmed fastställa ramarna för hur ett försäkringsföretag ska utforma de villkor som ska gälla vid en flytt.”
Även om många av branschens särintressen redan nu tror på en stor marknad för flyttar, om det införs tvingande lagstiftning, så är det inget utredningen tror riktigt på. Utredningen skruvar ned förväntningarna genom att påpeka att ”det inte finns någon anledning att tro att en flytträtt kommer att innebära en massiv utflyttning av kapital från företagen. Detta ställningstagande bekräftas av internationella erfarenheter av flytträtt där endast en begränsad andel av försäkringstagarna väljer att flytta sitt kapital.”
Den här skrivningen ska också ses som ett sätt att hantera åsikten från de traditionella livbolagen som klagat högljutt över att de inte kan hålla en rimlig tillgångsportfölj för långsiktigt sparande om de måste ha betalningsberedskap för flyttar. Utredningen konstaterar torrt att de inflöden de har i form av nya premier och de många gånger mycket likvida tillgångar som de placerar i, gör att det inte ska vara något problem om sparare väljer att ta sina pengar och gå.
Vad får man flytta?
Då kommer frågan vilka pengar spararna ska få ta med sig. Här disskuterar utredningen två modeller. Den första lösningen är att flyttarna ska få ta med sig ”marknadsvärdet” av de tillgångar de har i bolaget medan den andra lösningen innebär att det är det ”tekniska återköpsvärdet”, alltså försäkrings-värdet utan allokerad återbäring, som man får ta med sig. Utredningen sätter inte tydligt ned foten här, men skriver att marknadsvärdes-modellen kan vara en bra utgångspunkt för depå- och fondförsäkringar men att det blir stökigare med de traditionella försäkringarna. I en individuell försäkring med kollektivt riskkapital är det värdet beräknat med en buffert, endera genom att man räknat med betryggande antaganden eller i Solvens II-världen, ”aktsamma antaganden”. Att då låta en sparare ta med sig både ”egna” pengar och bufferten finner utredningen orimligt och vill tänka vidare: ”Det finns således ett behov av att identifiera alternativa beräkningsmetoder för hur återköpsvärdet av en försäkring ska beräknas.”
Som vi tidigare berättat har utredningen tidigare inte väjt för kollektivavtalsparternas försäkringar utan även där har man varit inne och borrat. Om de preliminära slutsatserna från promemorian står sig blir det ingen enskild flytträtt på aktiva kollektivavtalade tjänstepensioner. Redan tidigare har man slagit fast att det inte finns något konsumentintresse i att fly- tta förmånsbestämda pensioner eftersom värdet av utfästelsen är bestämt på förhand. Nu har man gått vidare och tycker inte heller att kollektivavtalade premiebestämda tjänstepensioner ska få flyttas utan arbetsgivarens medgivande.
Flytt av fribrev
Däremot vill man öppna för flytt av fribrev. Detta eftersom arbetsgivaren i det läget redan full- gjort sina skyldigheter och saknar intresse över vad arbetstagaren gör med kapitalet. Utredningen ser också ett stort värde i att anställda med många olika anställningar, något som blivit allt vanligare, får möjlighet att lägga samman mindre fribrev i en samlad försäkring.
Avtalsparterna lär knappast älska den här lösningen, men någon typ av kompromiss blir man nog tvungen att acceptera. Men alla som hoppats på att alla kollektivavtalade försäkringar i ett huj skulle kunna flyttas kommer nog att bli besvikna – när nu tunneln blir färdig.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 10/11