5 jun 2026 17:05

Fredagsläsning med Bul Ekici: Stark solvens i livbolagen – men med mindre räntehjälp

De senaste årens geopolitiska konflikter, handelstullar, inflation och tillväxt under långsiktigt normala nivåer har inte gett ett tydligt negativt avtryck på liv- och tjänstepensionsbolagen. Finansinspektionens senaste stabilitetsrapport visar att dessa har en fortsatt stark solvens och att motståndskraften mot stora prisrörelser bedöms som god.

I Sverige används ofta flera mått för att beskriva bolagens finansiella styrka. Solvensgraden anger hur stora tillgångarna är i förhållande till de garanterade pensionsåtagandena. Solvenskvoten visar relationen mellan kapitalbas och riskbaserat kapitalkrav. En solvenskvot på exempelvis 1,5 innebär att bolaget har 50 procent mer kapital än vad regelverket kräver för att klara en allvarlig kris. Finansinspektionens sammanställning visar att den vägda genomsnittliga kvoten har varit relativt stabil över tid och hög historiskt enligt siffror som sträcker sig från 2010 till den sista mars i år.

Internationellt används ofta funding ratios för att mäta hur väl förmånsbestämda pensionsåtaganden är finansierade. Det är inte exakt samma mått som den svenska solvenskvoten, men båda fångar i bred mening relationen mellan tillgångar och åtaganden. Enligt Millimans senaste Pension Funding Index har de 100 största amerikanska företagsägda defined benefit-planerna nått den högsta funding ratio-nivån sedan före finanskrisen 2007–2008.

OECD visar att förmånsbestämda pensionsplaner i flera länder har stärkts, med nya toppnivåer för funding ratios i bland annat USA och Storbritannien. Bakom denna positiva utveckling ligger flera krafter. Tillgångarnas värde har ökat till följd av en stark aktieutveckling, särskilt i amerikanska teknikbolag. Högre obligationsräntor har samtidigt medfört att skulderna har nedreviderats. Den effekten har varit tydligare internationellt, särskilt i system där marknadsräntor i större utsträckning används för att diskontera skulder. Exempelvis i USA används företagsobligationsräntor i många företagsägda defined benefit-planer.

I Sverige är bilden mer komplex. En stor del av de svenska pensionsåtagandena har mycket lång duration, ofta över 20 år. För dessa delar spelar extrapolerade diskonteringskurvor och den långsiktiga jämviktsräntan, Ultimate Forward Rate, en viktig roll. Det innebär att högre marknadsräntor fortfarande kan minska nuvärdet av skulderna, men genomslaget blir mindre direkt än i system där marknadsräntor får större genomslag i skuldvärderingen.

Detta stärker bilden av att svenska liv- och tjänstepensionsbolagen har en solid utgångspunkt. Skulderna är mindre volatila och gynnas inte fullt ut av att långa räntor stiger. En annan viktig aspekt är att även tillgångarna har utvecklats väl, trots att duration inte fungerat lika stabilt som skydd och att korrelationen mellan aktier och obligationer har gått från negativ till positiv jämfört med decennierna före pandemin.

Sammantaget visar utvecklingen att svenska liv- och tjänstepensionsbolag inte bara har stått emot de senaste årens utmaningar, utan också behållit ett starkt finansiellt utgångsläge. Den goda solvensen ger ett viktigt handlingsutrymme i en ekonomisk miljö präglad av geopolitisk osäkerhet, teknologiska skiften, demografiska förändringar, inflation och högre realräntor. Det starka utgångsläget ger också bättre förutsättningar att anpassa diversifiering, risktagande och skyddsstrategier till en mer osäker marknadsmiljö.

/ Bul Ekici, oberoende ekonom
Tidigare verksam vid Riksbanken i 19 år. Har även haft roller vid bland annat Tredje AP-fonden, Länsförsäkringar, HSBC och Skandiabanken.