Indecap har nu alltså lämnat sitt svar på 79 sidor till förvaltningsrätten, i tvisten mot Fondtorgsnämnden. Och bilden som nu framträder är tydlig: det här är inte längre bara en principiell diskussion om systemet.
I sin kommunikation utåt (se artikeln ovan) har bolaget betonat just det, att överprövningen handlar om modellen. Men i den juridiska inlagan är fokus ett annat: där riktas konkreta angrepp mot konkurrenter som faktiskt valdes ut.
Indecap hamnade på plats 52 i utvärderingen, medan det endast var cirka 14 fonder som valdes ut till fondtorget. Det innebär att bolaget inte ens var nära att kvalificera sig. Trots det driver man nu en process som i praktiken handlar om att få bort andra.
I inlagan som Pensionsnyheterna nu tagit del av skriver Indecap:
"Anbud har godkänts trots att de inte uppfyller obligatoriska krav [
] samt i delar hanterats på ett sätt som väcker frågor om vilken juridisk part som faktiskt deltagit i upphandlingen."
Och en salva till:
"Likartade anbud från samma aktör har bedömts olika [
] trots i stort sett identiska krav och anbudssvar."
Bland de aktörer som ifrågasätts finns Threadneedle, Fidelity, J.P. Morgan, Schroders och Robeco. Indecap menar att dessa inte borde ha godkänts överhuvudtaget.
Om det skulle stämma är det allvarligt. Men det blottlägger också Indecaps strategi. För i stället för att visa att den egna produkten höll tillräcklig kvalitet för att bli en av de utvalda, försöker man nu visa att andra inte borde ha fått vara med alls.
Det är en helt annan berättelse än den som kommunicerats utåt. Och det sätter sparbankerna i ett svårt läge. Indecap ägs av sparbankerna, som också står bakom beslutet att driva processen.
Samtidigt är det dessa banker som i sin rådgivning rekommenderat Indecaps produkter till sina kunder. Här uppstår en obekväm fråga:
Hur förklarar man för kunder att den fondförvaltare man rekommenderat inte klarade urvalet och att strategin nu är att försöka vinna i domstol i stället? För även i bästa fall för Indecap är vägen framåt lång. Det krävs att domstolen anser att fel begåtts, att dessa varit tillräckligt allvarliga och att de påverkat utfallet. Först då kan en ny upphandling bli aktuell.
Det scenariot framstår som möjligt i teorin, men långt ifrån sannolikt i praktiken. Under tiden står upphandlingen still. Det innebär att nya fonder, ofta med lägre avgifter, inte kommer in på fondtorget. Kapitalet ligger kvar där det är och kostnader fortsätter att ticka för pensionsspararna. Det gör att processen redan nu får konsekvenser.
Och därmed är detta inte längre bara en fråga om systemet. Det är en fråga om ansvar både för processen och för råden till kunderna.