5 dec 2025 17:30

Fredagsläsning med Mats Wester: Varför pratar FI nästan bara om avgifter, inte avkastning?

Finansinspektionen presenterade i veckan en rapport med titeln Avgifter och distribution på den svenska fondmarknaden. Rapporten kan ses som ett första svar på ett uppdrag som FI fick från regeringen den 22 maj i år.

I uppdraget ingick bland annat att föreslå "andra åtgärder än konsumentupplysning för att uppmärksamma konsumenter på fondavgifter och synliggöra kostnaderna. Syftet med uppdraget är att skapa förutsättningar för sänkta avgifter för fondsparande, så att spararna över tid kan få en bättre avkastning på sitt sparande."

Ett vällovligt syfte med andra ord. Men vid en genomläsning av rapporten inser man snabbt att FI tolkat uppdraget ganska ensidigt. I rapporten nämns ordet avgift och avledningar av det ordet 224 gånger, bilagorna ej medräknade.

Givetvis har jag då räknat bort 36 förekomster av ordet avgift eftersom det också finns i sidhuvudet på varje sida. Rätt ska vara rätt. Samtidigt nämns ordet avkastning och avledningar av det ordet totalt sex gånger. Var FI lagt fokus är med andra ord relativt tydligt. Och inte så konstigt kanske, med tanke på hur uppdraget formulerats.

Några punkter i rapporten är värda att uppmärksamma.

• FI kommer att arbeta för lägre avgifter i kollektivavtalade tjänstepensioner. FI pekar på att fondavgifterna inom ITP 1 är lägre än i de övriga stora kollektivavtalsområdena och att samma fonder kostar olika mycket i de olika mycket i de olika kollektivavtalade tjänstepensionerna.

Som möjlig förklaring nämns det faktum att man inom ITP tillämpar ett upphandlingsförfarande där ett begränsat antal försäkringsbolag väljs ut för en begränsad tid. FI skriver:

"Vi kommer i dialog med parterna redogöra för FI:s iakttagelser och diskutera om
det finns möjligheter för parterna att konkurrensutsätta kollektiva tjänstepensioner ytterligare och utveckla bättre jämförelseverktyg för konsumenter."

Det verkar alltså som om FI gärna ser upphandling enligt ITP-modell även inom övriga avtalsområden och vi får väl se hur parterna ställer sig till det. Men man får hoppas att man i diskussionerna också kommer ihåg att en konsekvens av ITP-modellen är att sparare som en gång gjort ett aktivt val av försäkringsbolag och fonder flyttas därifrån och återförs till förvalsalternativet om bolaget åker ut vid en kommande upphandling. Ofta utan att vara medveten om saken.

• Det finns en uppenbar ambition från FI att visa spararna hur de avgifter som de betalar fördelar sig mellan själva fondförvaltningen och distribution av fonden. Det kan absolut vara bra för transparensens skull, men lär knappast leda till högre aktivitet bland spararna när det gäller att hitta billigare och eventuellt bättre alternativ. För vad ska spararna göra med den informationen – om de nu orkar ta den till sig.

• Rapporten visar också att storbankernas kunder betalar högre fondavgifter än nätmäklarnas fondkunder. FI konstaterar också att det beror på att en större andel av nätmäklarnas kunder har valt att spara i indexfonder, medan storbankernas kunder har betydligt mer i aktivt förvaltade fonder.

FI vet förstås också att en stor del av det fondkapital som i dag finns hos storbankerna placerades i storbankernas fonder under 1980- och 1990-talet. Då fanns knappt några indexfonder och nätmäklare var inte ens påtänkta.

Många aktiva och intresserade kunder har flyttat sitt sparande från storbankerna till nätmäklarna och valt att placera sitt sparande i indexfonder. Det framgår inte av rapporten om FI tycker att fler sparare borde göra den förflyttningen. Men skulle det vara så, vore det bra om FI också funderade på hur ytterligare ökad andel indexförvaltning skulle påverka börsens möjlighet att fullgöra sin viktigaste uppgift, det vill säga att slussa kapital till bra och livskraftiga företag och mindre eller inget till företag som inte har något bra att komma med. Om indexförvaltning tar över kommer börsen inte att klara den uppgiften.

• FI kommer att granska blandfonder för att se om de ger värde för pengarna och det känns vällovligt. Och så skriver man så här:

"Beroende på utfall kan vi inleda tillsynsärenden mot enskilda fondbolag. Vid behov kan vi komma att granska hur storbanker i sin rådgivning går till väga för att bedöma lämpligheten av en viss fond när vi ser att kunder köper fonder med högre avgifter. Beroende på resultatet av granskningen kan vi inleda tillsynsärenden mot enskilda banker."

Man kan fundera på vad det här egentligen betyder. Men att udden är riktad mot storbankerna är rätt tydligt. Vi får väl se hur mycket som är vapenskrammel och hur mycket som är "andra åtgärder än konsumentupplysning" som det också formuleras i rapporten.

• FI kommer att publicera information om fonders aktivitetsgrad och tillkännager att man kommer att komplettera den kvartalsvisa publiceringen av fondavgifter som redan sker med information om aktivitetsgrad i fonder. Det är klart att det är bra information. Men vem mer än jag och några nördar till kommer att ta till sig av den informationen.

• Avslutningsvis "konstaterar FI att trots att det finns mycket information om kostnader,
avgifter och ersättningar har konsumenter svårt att se igenom och konkurrensutsätta distributörer. FI har noterat att informationen presenteras på olika sätt och på olika ställen, vilket försvårar för konsumenten."

Vad kan då FI:s lösning vara på problemet att spararna har svårt att se igenom all denna information? Föga överraskande är det förstås mer information.

Ja, jag vet inte. Men trevlig helg!

/ Mats Wester