Man bör inte sträva efter ett enhetligt regelverk för finansbranschen inom EU. Tvärtom borde man skapa regelverk som är anpassade till de speciella förutsättningar som finns inom försäkrings- respektive banksektorn. Det skriver man i rapporten Implications of Financial Regulatory Reform for the Insurance Industry som tagits fram av Institute of International Finance, IIF,som samlar några av finansbranschens högsta toppar, och konsultbolaget Oliver Wyman. Rapporten rör de regulatoriska översyner som görs i både EU och USA just nu. Man påpekar att det, trots att båda rör sig på finansmarknaden, är stora skillnader mellan banker och försäkringsbolag vad det gäller affärsmodeller och riskprofiler och att det därför är viktigt att de regulatoriska kraven ska anpassas efter respektive verksamhet. Därför bör det regulatoriska arbetet inte så mycket inrikta sig på att harmonisera regelverken som att koordinera dem över branschgränserna. Man påpekar bland annat bankernas framtida kapitalbehov som ett möjligt problem. Bankerna kommer som en följd av Basel III att behöva långsiktiga kapitaltillskott. Något som försäkringsbranschen, som behöver långsiktiga investeringar, skulle kunna bidra med. Men viljan bland försäkringsbolagen att ytterligare exponera sig mot banksektorn är, som man skriver i rapporten, otydlig i bästa fall. Eftersom försäkringsgivarnas åtaganden är så långsiktiga blir försäkringsbolag i regel insolventa långt innan de blir illikvida. Det gör att ett försäkringsbolag som gått omkull kan avvecklas på ett ordnat sätt och tillgångar behöver inte heller säljas ut med kort varsel. Banker med problem tenderar å andra sidan att gå under betydligt snabbare i och med att likviditet och solvens har betydligt mycket tätare samband för dem. Finansiella regelverk har därför en tendens att sätta fokus på likviditet, något som inte är relevant för försäkringsbolagen på samma sätt som bankerna. För att skapa ett effektivt regelverk för finanssektorn som helhet måste varje bransch ha separata regelverk anpassade till deras förutsättningar och behov. Men det är också nödvändigt att samköra regelverken för att de inte ska skapa oönskade bieffekter i form av ökade risker. Målet bör inte vara att harmni sera regelverken utan att snarare skapa regelverk som är anpassade till de risker som finns inom respektive område. Men oavsett vilket kommer regelverk för banker och försäkringsbolag att ge effekter också utanför den egna branschen och därför menar man i rapporten att det är viktigt att man analyserar sektorsöverskridande effekter av regulatoriska direktiv. Man varnar bland annat för att Solvens II-direktivet, så som det ser ut nu riskerar att skapa precis ett sånt problem. I Solvens II är inte företagsobligationer med lång duration särskilt förmånligt för försäkringsbolag. Resultatet riskerar enligt rapporten att bli att banker, med korta åtaganden, får ett incitament att hålla långfristiga tillgångar medan försäkringsbolag, med långfristiga åtaganden, får ett incitament att hålla sig till kortfristiga tillgångar. IIF:s arbetsgrupp för försäkringsfrågor leds av Walter Kielholz, styrelseordförande för Swiss Re, och Martin Senn, vd för Zurich Financial Services.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 2, 2012