23 feb 2012 16:02

SPP går på knockout i tvisten med Svenskt Näringsliv

Efter sex dagar i tingsrätten med oräkneliga vittnesförhör, tusentals dokument och långa pläderingar är det svårt att komma till någon annan slutsats än att Svenskt Näringsliv kommer att förlora den mycket dyra tvisten. Åtminstone om tingsrätten fortsätter på den väg man slog in på redan i den muntliga förberedelsen i mars 2011 genom att ställa följande fråga: – Var i planen framgår det att pensionerna ska värdesäkras och att Alecta beslutar om det? Utan någon tydlig bevisning i den frågan är det lika osannolikt att Svenskt Näringsliv vinner målet om värdesäkringen av ITP som att Sveriges landslag skulle förlora mot Nigerias – i bandy. Svenskt Näringsliv under ledning av advokat Jan Mikael Bexhed har lagt ned ett enormt arbete på processen. Det finns knappt någon enda detalj i ITP-historien från 1960 och framåt som man inte förhört sig om, letat fram dokumentation ifrån och skaffat sig djupa kunskaper om. Bara slutpläderingen, en juridisk hagelsvärm som tog mer än 4 timmar för advokaterna Katarina Jansson, Bertil Hübinette och Jan Mikael Bexhed att läsa upp visade att man gjort allt man kunnat för att få rätt mot SPP Liv och se till att de före detta anställda i SPP Liv hålls skadeslösa. Frågan är om det hjälper. En äkta ITP plan Huvudpunkten i Svenskt Näringslivs argumentation har hela tiden varit att det bara finns en äkta ITP-plan och om Alecta räknar upp fribrev och pensioner med index så gäller för övriga leverantörer av ”äkta” ITP att de måste göra på samma sätt som Alecta, oavsett om de tycker sig ha råd eller inte. Det har man bland annat velat bevisa med att AI Pension, tidigare Arkitekternas Pensionskassa, följer Alectas beslut. Även de företag som tillämpar FPG/PRI-systemet, och skuldför pensionerna följer Alectas beslut, något som därför även skulle gälla för SPP Liv, enligt Svenskt Näringsliv. Det visade sig dock finnas en slamkrypare i den bevisningen. Inte bara instämda SPP Liv har underlåtit att följa Alectas beslut. Det har även den ”äkta” ITP-kassan vid bolaget Swedish Match gjort, en besvärande omständighet som framkom i vittnesförhöret med SPP Livs tidigare aktuarie Gunnar Brännstam, som även jobbat som aktuarie på Swedish Match. En annan bevärande omständighet tog SPP Livs advokat Torgny Wetterberg fram i vittnesförhöret med den tidigare ordföranden i PTK och HTF, Holger Eriksson. Han inledde med att förklara att det alltid varit parternas avsikt att ITP-planen ska indexeras, precis som många andra i raden av vittnen som hörts i processen. Men Holger Eriksson satt, efter det att Handelsbanken övertagit SPP Liv, också i SPP Livs styrelse. Under den tiden var han med om att fatta de nu omtvistade besluten om att inte räkna upp pensioner och fribrev i SPP Liv, något som gjorde att Torgny Wetterberg undrade varför man då inte reserverade sig mot det beslutet. – Om det nu var så att det var din övertygelse att ITP-planen alltid skulle räknas upp och att det låg i dina medlemmars intresse, varför reserverade du dig då inte mot beslutet i styrelsen? – Det hade inte blivit någon fribrevsuppräkning ändå, förklarade Holger Eriksson och tillade att ”man får välja sina krig”. Reserverade sig SPP Liv kunde också, med hjälp av ett gammalt protokoll, visa att Holger Eriksson och Ledarnas Björn Bergman, som båda satt i styrelsen för SPP Liv, faktiskt reserverat sig mot ett beslut från 2003 om att låta bli att värdesäkra. Men då rörde reservationen bara en liten del av de berörda, de som då var arbetslösa. För övriga gjorde man ingen reservation, varken förr eller senare, något som Torgny Wetterberg tolkade som att inte ens de fackliga ledamöterna själva ansåg att ITPplanen alltid ska värdesäkras fullt ut om bolagets ekonomi inte tillåter det. Processen bjöd på en bra genomgång av hela historien bakom uppdelningen av Alectas monopolaffär på kollektivavtalad ITP och den konkurrensutsatta delen, frivillig ITP, som skiljdes av och hamnade i SPP Liv. Det var här problemen började och här finns en direkt förklaring till att många tusen före detta anställda inte kommer att få sina pensioner värdesäkrade. Under de första åren som ”självständigt bolag” efter beståndsöverlåtelsen var det ingen skillnad mellan hur Alecta (dåvarande SPP) och SPP Liv värdesäkrade pensioner och fribrev. Alectas beslut följdes slaviskt av SPP Livs styrelse, något som inte var så konstigt. De båda bolagen hade då bara delats upp virtuellt, eftersom de var omöjliga att separera eftersom de satt ihop i det gemensamma datasystemet Sesam som skulle ta flera år att ersätta. Alecta och SPP Liv levde som siamesiska tvillingar och hade till och med gemensam kapitalförvaltning. Det var först efter det att parterna sålt SPP Liv till Handelsbanken som det började bli skillnad mellan bolagens resultat. Syftet med försäljningen Det var för övrigt det som var syftet med försäljningen. Parterna, Svenskt Näringsliv och PTK, hade länge bråkat om att Alecta drog nytta av sin monopolsituation och skapade konkurrensnackdelar för de andra bolagen på den ”fria” marknaden. Lösningen kom att bli det som kallades borgfredsöverenskommelsen 2003 då man bestämde sig för att sälja SPP Liv till en extern part, Handelsbanken. – Det var ju då man bestämde sig för att skapa en brandvägg mellan monopolaffären och den konkurrensutsatta verksamheten och det var ju efter det som bolagen började uppvisa olika resultat, förklarade Torgny Wetterberg som här citerade vittnet Jan-Peter Duker, en gång vice vd i Svenskt Näringsliv. Wetterberg tillade att det inte finns ”någon tänkande människa som inte förstår att om man delar en påse i två delar så kan utfallet bli olika.” (Möjligen låg det någon kritik mot motparten i den formuleringen). Ville inte ha fastigheter Utfallet blev som bekant olika, tursamt för Alecta och katastrof för SPP Liv. Främst för att Handelsbanksägda SPP Liv inte ville ha med sig några fastigheter när man delade upp tillgångarna mellan Alecta och SPP. Man fick istället pengar som man köpte aktier för, något som visade sig vara mindre klokt när börsen rasade. Alecta kom lindrigare undan och kunde med hjälp av sin fastighetstunga portfölj rida ut stormen. SPP Liv har inte hämtat sig än. Enligt Svenskt Näringslivs talan var förlusterna i SPP Liv ett tecken på att man hållit för hög risk i sin portfölj och inte gjort en korrekt ALM-analys i förhållande till det övertagna försäkringsbeståndet. Men att man spekulerat bort pengarna har enligt Svenskt Näringsliv ingen betydelse för den skyldighet som SPP har för att värdesäkra i enlighet med ”åtagandet enligt ITP”. Besvärande omständighet Här finns ytterligare en besvärande omständighet för Svenskt Näringsliv. När Alecta lämnade in papperen om beståndsöverlåtelsen till Finansinspektionen för att få tillstånd skrev man att det ”övergångsvis” inte skulle vara någon skillnad mellan de båda bolagens grunder eller villkor för återbäring eftersom bolagen sköttes och administrerades gemensamt. Kände till skillnaden Detta hade man för övrigt diskuterat i Alectas styrelse innan man lämnade in ansökan. Enligt Torgny Wetterberg bevisade detta att man redan från början känt till att det skulle bli skillnad på utfallen i de två bolagen. – Man visste redan då att det skulle komma något efter övergången, annars skulle man inte ha skrivit övergångsvis, sa han under vittnesförhöret med Holger Eriks son, även om Holger Eriksson inte sa sig minnas det, vilket kan ha sin förklaring eftersom det gått nio år sedan dess. Enligt många av de inblandade avtalsparterna som passerat revy i tingsrätten under tvisten framkommer en mycket naiv bild av effekterna av delningen av SPP Liv och Alecta. Ingen verkade ha funderat över de ekonomiska riskerna med affären. Det hela var ett politiskt beslut för att skapa fred mellan avtalsparterna. – Man trodde helt enkelt inte att det skulle bli någon skillnad mellan bolagen, förklarade Lars Otterbeck, tidigare vd för Alecta, som var med och sålde SPP Liv. Bindande överenskommelse Någon bindande överenskommelse med köparen Handelsbanken om att SPP Liv för all framtid skulle vara skyldigt att följa Alectas beslut om uppräkningar är det ingen som kunnat visa. Helt enkelt för att det inte funnits någon. Enligt aktuarie Gunnar Brännstam hade det inte varit möjligt att göra beståndsöverlåtelsen, om det funnits ett villkor om att värdesäkra. – Då hade man ju behövt skicka med mer pengar från Alecta till SPP Liv eftersom man då varit tvungen att göra avsättningar för att planen var indexerad. Det skulle ha ökat den övertagna skulden med faktor 1,5, förklarar han för Pensionsnyheterna efter sitt vittnesförhör. Det betyder att man istället för att ta över en skuld på 40 miljarder kr hade behövt räkna med en skuld på 60 miljarder kr, och att dessa pengar i så fall skulle ha tagits från Alecta. – Jag tror inte att FI någonsin hade kunnat godkänna en sådan beståndsöverlåtelse, det hade ju drabbat Alectas försäkringstagare, säger Gunnar Brännstam. Den naiva inställningen som gjorde att ingen kunde tro att det som hänt faktiskt kunde hända har lett fram till den tragiska situation som nu och i framtiden kommer att drabba tusentals SPP- pensionärer. De kommer inte att få någon ersättning från SPP Liv, givet att domstolen väljer att gå på SPP Livs argumentation. Förhoppningsvis kommer Svenskt Näringsliv även i fortsättningen se till att fylla i värdesäkringen, för att de tycker att det är deras skyldighet som arbetsgivare. I någon mån kan det kallas rättvisa. Det var Svenskt Näringsliv och Skandias dåvarande vd Lars- Eric Petersson som hårdast drev kravet på en uppdelning och som nu – förhoppningsvis – kommer att hålla sina pensionärer skadeslösa. Listiga arbetsgivare Facken gick visserligen motvilligt med på planerna, men enligt Ledarnas Björn Bergman visste man inte då att arbetsgivarna i förlängningen såg en total utförsäljning av bolaget till en extern part. – De var listiga arbetsgivarna och de hade nog sin plan om försäljning klar från början, men det sa de inte till oss, förklarade Björn Bergman i en paus i förhandlingarna som han följt från åskådarplats. Trodde inte på det Fast han kom med i tingsrättens referat ändå. I sin slutplädering nämndes han ändå av Torgny Wetterberg, när han avrundade. – Vad gjorde Björn Bergman när han insåg att hans medlemmar inte skulle få någon värdesäkring? Reserverade han sig mot beslutet i SPP Livs styrelse? Nej, han ansökte om att få flytta tillbaka Ledarnas försäkringsbestånd till Alecta. Det tyder på att inte heller han trodde på att det fanns en skyldighet för SPP Liv att alltid följa Alectas beslut om värdesäkring, sa Torgny Wetterberg. Han hoppades också på en tydlig dom ”så att vi slipper dra allt det här en gång till i hovrätten”. Dom 9 mars Tingsrättens dom i målet kommer om tre veckor, den 9 mars. Det faktum att tingsrätten inte behöver mer tid på sig antyder enligt SPP Livs chefjurist Per Brandt på att rätten redan på rättegångens sista dag var ganska klar över hur man resonerar i målet och redan har sin bild klar. – Att de inte vill ha mer tid på sig talar i vart fall inte emot vår sak, förklarade Per Brandt småleende när processen avslutades och alla resväskor med dokumentation packats ihop. Frågan är om de kommer att packas upp igen. Pensionsnyheterna tillåter sig att tvivla.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 2, 2012