25 jan 2012 15:35

Here we go again...

I arbetet med att försöka förstå de olika sidornas argument i tvisten mellan Svenskt Näringsliv och SPP Liv (se sid 7) har Pensionsnyheterna även kommit över en del ”överskottsinformation” om bakgrundshistorien som kan vara av intresse för nördar. När SPP Liv och SPP delades upp 1997 var det officiella syftet att man skulle renodla gränsen mellan den kollektivavtalade monopolmarknaden för ITP och den konkurrensutsatta. Till SPP Liv fördes de anställda inom Svenskt Näringsliv, som saknade kollektivavtal, och det är de som nu är förbannade för att SPP Liv inte klarat av att värdesäkra pensionerna. Den som hårdast drev frågan om delningen av SPP var Skandias dåvarande vd Lars-Eric Petersson, som tillsammans med sin adjutant, juristen Jan-Mikael Bexhed, argumenterade för att det var en fläck på arbetsgivarorganisationens banér att tillåta den typen av monopol i valfrihetens Sverige. Efter mycket tjatande vann direktör Petersson striden i Svenskt Näringsliv och uppdelningen genomfördes 1997. Så långt är historieskrivningen klar. Vad som är mindre känt är att Petersson, i likhet med Sickan i Jönssonligan, hade ”en plan”. Den gick ut på att Skandia skulle köpa upp SPP Liv för att på så sätt skaffa sig ett ointagligt försprång på den icke kollektivavtalade tjänstepensionsmarknaden. Nu blev det inte så. Enligt Pensionsnyheternas källor fick Petersson nobben av Konkurrensverket för fusionen. Det blev i stället Handelsbanken som fick köpa SPP Liv för att ta sig in på tjänstepensionsmarknaden. Det gick inget vidare. Skälet var att Handelsbanken inte ville ta över SPP/Alectas tillgångar i den fördelning som de då hade i portföljen. Handelsbanken ville ha likvida tillgångar cash och papper, inga illikvida fastigheter. Så Alecta behöll alla fastigheterna vilket i efterhand ser ut som ett riktigt bra ”bet”. När Handelsbanken under 2001 tagit över och köpt aktier för fastighetspengarna blev det ras på börsen och tillgångsportföljen åkte ned i källaren. Här ligger en stor del av förklaringen till att SPP aldrig fick upp näsan över vattnet utan hela tiden hängde på gärdesgården med sina långa och dyra garantier. För fastighetsmarknaden gick det bättre. Alecta sålde av kåkarna pö om pö och kom igenom krisen ganska opåverkat. Det kan vara bra att berätta den historien nu när advokat Jan-Mikael Bexhed anförtrotts ansvaret att röja upp i den byk som han i viss mån varit med om att skapa. Nu är hans uppdrag att försöka få tillbaka värdesäkringen till de gamla direktörerna i SAF som så motvilligt accepterade uppdelningen av det gamla partsbolaget SPP. Frågan är bara om SAF-direktörerna i dag skulle ha varit nöjdare om Konkurrensverket låtit Petersson få som han ville. Fast då skulle ju Jan- Mikael Bexhed inte haft någon tvist att driva i tingsrätten. Men svaret på frågan vad SPP Liv gjort med sina pengar är jag säker på att han redan har. Det borde han inte behöva fråga SPP Liv om. Mikael Nyman Chefredaktör

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 1, 2012