När Första AP-fonden vid årsskiftet 2025/2026 upphör och dess tillgångar ska föras över till Tredje och Fjärde AP-fonderna blir det inte den smidiga process som regeringen först hoppades på.
En ny statlig utredning, SOU 2025:105, visar att delar av fondens portfölj inte kan flyttas i tid och att vissa tillgångar kan bli kvar i flera år.
I utredningen listas ett antal så kallade "mellanperiodtillgångar" som måste hanteras i särskild ordning. Det handlar bland annat om 21 aktieinnehav som inte kan avyttras på grund av sanktioner, samt ett avnoterat aktieinnehav som saknar marknadsvärde. Dessa poster har skrivits ner till noll kronor, men finns ändå kvar i balansräkningen tills vidare.
Utöver detta har fonden fordringar på cirka 620 miljoner kronor, främst kopplade till skattetvister och andra rättsliga processer. Det är tillgångar som formellt finns, men där utfallet är ovisst och där pengarna kan dröja länge innan de återförs till pensionssystemet.
Utredningen konstaterar att dessa poster inte kan överföras vid årsskiftet. I stället ska de förvaltas avskilt alltså separat från Tredje och Fjärde AP-fondernas ordinarie portföljer, tills de antingen kan säljas, lösas ut eller skrivas bort.
För de flesta tillgångar räknar man med en överföring under första halvåret 2026, men för de mest svårhanterliga anger utredningen en tidsram på upp till fem år.
De praktiska problemen är både juridiska och ekonomiska. Sanktionerna innebär att vissa aktier inte får säljas eller överlåtas, medan rättsprocesser och skattefordringar kräver domstolsbeslut. Dessutom finns frågetecken kring värdering, ansvarsfördelning och hur man ska undvika dubbel bokföring när flera fonder delar på förvaltningen.
Det är en teknisk men också politiskt känslig process. Regeringen vill visa att sammanslagningen ska effektivisera buffertsystemet, men risken är att långdragna tvister och "spök¬tillgångar" skapar motsatt effekt.
Liknande erfarenheter finns från bråken mellan Andra och Sjätte AP-fonderna, där oenighet om värderingar, styrning och ansvar drog ut på tiden och som på sikt kan skapa förtroendeskador.
Samma risk finns nu, när Tredje och Fjärde AP-fonderna ska samsas om både tillgångar, personal och styrning av en "avvecklad" fond.
Ju längre de problematiska tillgångarna dröjer kvar, desto större blir risken för oklarheter kring vem som egentligen bär risken och för misstankar om att systemet inte fungerar så smidigt som det påstås.
Om allt går enligt plan är huvuddelen av överföringen klar till sommaren 2026. Men utredningen öppnar alltså för att vissa tillgångar kan bli kvar i limbo fram till 2031, en påminnelse om att även i den mest reglerade delen av pensionssystemet är det inte alltid en "walk in the park".