27 mar 2025 17:19

Införandet av ATP-pensionerna kostade 15 000 miljarder för de yngre som fick notan

Tänk att få en check på 700 000 kr utbetalt på pensionsårsdagen utan att man betalat in några, eller bara blygsamma pensionsavgifter, till det gamla ATP-systemet. Det var verkligheten för många födda på 1920 talet, rent matematiskt.

Det räkneexemplet presenterade forskaren och professorn Jacob Lundberg på privatfinansierade IFN, Institutet för Näringslivsforskning, vid ett seminarium idag.

Han har gjort exemplet för att illustrera hur det fungerar om man inför pay-as-you-go system, alltså där den arbetande delen av befolkningen finansierar pensionärerna. Det blir lite som att barnen i en familj försörjer sina föräldrar, fast på nationell nivå. Och i fallet med ATP hade de som fick rätt till ATP inte stått för notan för sina föräldrar.

När systemet med ATP infördes föregicks det av en hetsig debatt där de borgerliga partierna ville att den dåvarande folkpensionen skulle kompletteras med ett fonderat system genom utveckling av privata och kollektivavtalade försäkringar, medan (S) och partier till vänster vill ha ett statligt finansierat förmånsbaserat system.

Som bekant segrade förespråkare för det senare alternativet med en rösts övervikt när Folkpartoisten Ture Königson la ned sin röst vid voteringen.

Jacob Lundberg har nu forskat i vad det kostat att betala av den skuld som senare generationer fått ta över och kommer till den svindlande summan 15 000 miljarder kr. Det motsvarar Sveriges BNP för tre år och är i paritet med dagsnoteringen för Norges Oljefond, eller Pensjonsfond Utland, som den nu heter.

Den här effekten uppkommer i och med att ATP gav förmåner till dem som inte betalat in några avgifter och därmed fanns knappt något kapital, även om man började bygga upp AP-fonderna i samband med reformen.

Avkastningen från dessa fonder var mycket låg till en början, vilket enligt Lundberg berodde på att politikerna lät fonderna finansiera projekt som bostadsbyggandet i miljonprogrammet, snarare än att jaga maximal avkastning på kapitalet och investera i aktier, vilket AP-fonderna inte fick, till en början.

(Här funderar Pensionsnyheterna om det bara var ett samhällsekonomiskt fiasko, i någon mån bidrog programmet till stora investeringar i bostäder som definitivt borde ha betytt något för tillväxten och för människor som fick tak över huvudet på 60- och 70-talet.)

Lundberg påpekar att införandet av ofonderade system som ATP är dyra att bygga upp för efterkommande generationer, som får amortera på lånet till föräldrarna.

Samma sak gäller för övrigt även för det nuvarande inkomstpensionssytemet där pensionsavgifterna i praktiken går direkt till pensionärerna. Det sker alltså inget sparande med avkastning som läggs på hög utan "räntan" i systemet är tillväxten i lönerna, eller mer korrekt, snittinkomsterna.

Lundberg har räknat med en årlig tillväxt i snittinkomsterna under perioden med 1,5 procent per år. För att illustrera sin poäng med fördelen med fonderade system har han använt AP-fondernas avkastning sedan deras födelse och räknar med en årlig avkastning på fem procent per år.

Räknat på det viset med ränta-på-ränta effekter i fonderingen kan han alltså visa att de generationer som fick plocka upp notan för de första ATP-pensionärerna, födda 1896 till 1937, gjort det möjligt att bildlikt talat ge 700 000 kr i handen till en nybliven pensionär född 1920.

Räkneoperationen med ATP använder Lundberg för att visa att det skulle vara riskabelt att nu höja de nuvarande pensionsavgifterna, vilket utreds av Pensionsavgiftsutredningen.

Den ska lämna ett underlag till politikerna i nästa vecka men har inte haft i uppdrag att föreslå varken höjningar eller sänkningar, utan bara lämna underlag för vad man bör tänka på.

Lundberg var tydligt emot det under dagens seminarium, eftersom en höjning av avgifterna skulle leda till generationsorättvisor. De som betalat in dagens avgift på 17,21 procent av inkomsten skulle, om reformen görs retroaktiv och man höjer till 18,5 procent så innebär det en rejäl dusör till pensionärskollektivet. Och i förlängningen skapar man samma sorts generationsorättvisor som hans rapport visar när det gäller ATP, menade han.

Han påpekade att en avgiftshöjning skulle kunna leda till samma effekter som de som han beräknat för ATP-systemet, vilket han varnade för. Han såg hellre att man skulle ändra fördelningen mellan inkomstpension och premiepension så att mer avgifter skulle landa i den fonderade premiepensionen. Det "hål" som skulle uppstå i inkomstpensionens kedjebrev, skulle då behöva täckas över statsbudgeten.

Jacob Lundbergs kortversion av sin forskningsrapport finns från och med idag publicerad i Ekonomisk Debatt.