"Liket lever". Det skriver Arkwrights Mats Langensjö i ett SMS till redaktionen idag.
Anledningen är en ledare i SvD där ledarskribenten Peter Wennblad ondgör sig över den halleluja-stämning som rådde när AP-fonderna förmåddes att investera sex miljarder kr i Northvolt, pengar som nu av allt att döma är helt borta.
Wennblad håller alla politiker ansvariga för det inträffade och rubriken till artikeln talar sitt tydliga språk till politikerna; "Bort med tassarna från pensionerna".
Wennblad påpekar att de lagändringar som gjordes under 2018, som förlängde kravlistan för investeringsmål i fonderna och skriver:
"Utöver att leverera säker och långsiktig avkastning till Sveriges pensionärer, skulle fonderna nu också förvalta sina medel "på ett föredömligt sätt", och "lägga särskild vikt" på att främja hållbar utveckling. I tillägget slogs förvisso fast att den "föredömliga" förvaltningen inte fick ske till priset av lägre avkastning. Men eftersom AP-fonderna saknar siffersatta avkastningsmål att mäta sig mot, öppnades nu Pandoras ask."
Han påpekar vidare att de miljarder som förvaltas av AP-fonderna har ett svagt konstitutionellt skydd och det kan leda till att en enkel riksdagsmajoritet lätt kan betrakta AP-fondernas tillgångar som en "förlängning av statsbugeten", något som tilltalade såväl miljöpartister och vänsterpartister.
Och det är då han även dammat av den utredning som Mats Langensjö ledde 2012 och där man i betänkandet föreslog en ny huvudman i en myndighet som skulle bestämma och beställa de mål som buffertfonderna skulle ha att följa.
Det förslaget blev aldrig verklighet, men hade definitivt gjort det svårare att använda fondkapitalet till politiskt intressanta projekt, snarare än att skapa så hög avkastning som möjligt till båtnad för pensionssystemet och spararna.
Men nu när vi hört att investeringarna i de stora projekten enligt Magdalena Anderssons utsaga i riksdagen gjordes med "piska och morot" är det fråga om det inte är dags att hämta upp utredningen från hyllan igen, 13 år efter födseln. Vem vet, liket kanske lever, som Langensjö påpekar idag.
Wennblad varnar avslutningsvis vad som annars kan ske med pengarna:
"Och om 18 månader kan Miljöpartiet vara tillbaka i Finansdepartementet. Eller Vänsterpartiet, för den delen, som länge velat att AP-fonderna ska användas för "produktiva" och "samhällsnyttiga" investeringar i stället för "kortsiktigt vinstintresse".
"Med färre AP-fonder, men samma svaga skydd för pensionskapitalet, riskerar det att bli ännu enklare att genomföra sådana idéer. Och kosta framtidens pensionärer avsevärt mer än sex miljarder kronor", avslutar Wennblad.