12 nov 2024 19:38

Mats Wester: Framtiden en kamp i motvind för rådgivarmarknaden

Marknaden för icke-kollektivavtalad försäkring kämpar i motvind. Nu senast var det Alectas 25-procentiga premierabatt som får som konsekvens att premieinbetalningarna till en del av landets tiotaggare blir en fjärdedel mindre. Samtidigt har förmodligen rätt många tiotaggarförsäkringar lagts om till premietrappa och då får premierabatten inget genomslag på premien.

Men det hindrar inte att det här är en marknad som inte har någon genuin tillväxt och det finns mycket som talar för att den bilden inte kommer att ändras framåt heller.

Det är mot den bakgrunden man ska förstå förmedlarnas ansträngningar att hitta nya intjäningsmöjligheter och livbolagens jakt på sänkta kostnader. Låt oss titta på de olika delarna av marknaden för icke-kollektivavtalad pension för att försöka förstå hur framtiden kan gestalta sig.

Tiotaggare, det vill säga tjänstemän med högre lön än tio inkomstbasbelopp (2024: 762 000 kr), kan fortfarande välja alternativ ITP förutsatt att de omfattas av ITP2. Men det finns några hakar förutom detta.

För det första är det arbetsgivaren som beslutar om anställda ska kunna välja alternativ ITP och den viljan har minskat markant sedan införandet av ITP 1. För det andra är det bara tjänstemän födda 1978 och tidigare som omfattas av ITP 2 (enligt huvudregeln). Alla som är födda senare har ITP 1. Och många som har en tiotaggarlösning har redan gått i pension och fler blir det varje år.

Med lite enkel överslagsräkning kommer man fram till att nästan alla tiotaggare som idag har premiedragande försäkringar kommer att ha gått i pension om 20 år. Självklart återstår ett betydande försäkringskapital under ytterligare årtionden, men att tiotaggeriet snart är i run-off är svårt att säga emot, liksom att det här påverkar premieflödet negativt redan idag.

Förutom tiotaggarna har också den så kallade frikretsen (typ personer i företagsledningen) möjlighet att välja alternativ ITP. Den bild Pensionsnyheterna får av att samtala med olika branschaktörer är att det fortfarande görs lösningar för frikretsen, men inte i samma utsträckning som för 10-15 år sedan.

Utan att dra för stora växlar på dessa samtal är det nog riskfritt att anta att det i varje fall inte är så att frikretslösningar skapar tillväxt i marknaden för icke-kollektivavtalad tjänstepension.

Löneväxling är ett annat område som förmedlare och livbolag hoppats rätt mycket på. Men den bild Pensionsnyheterna får är att inte heller det här är något med stark och stabil tillväxt. Den höga inflationen för något år sedan gjorde att många som valt att löneväxla valde att avbryta detta eftersom deras inkomst hamnat under gränsen för när det är smart att göra det.

Höga räntor och därmed tuffare privatekonomi har också fått många att tappa lusten för löneväxling. Just nu är det svårt att se att löneväxling skulle bli den räddande tillväxtängeln som branschen letar efter.

Eller borde leta efter.

De rådgivare Pensionsnyheterna pratat med är också ganska eniga om att det krävs nästan lika mycket säljarbete för att få en löneväxlare som avbrutit löneväxlingen att starta igen, som det går åt för att hitta en helt ny löneväxlare.

En gång i tiden var också avgångspensioner en rätt betydande verksamhet inom ramen för icke-kollektivavtalad tjänstepension. Så icke längre. Avdragsmöjligheterna är mindre liksom företagens vilja att sockra pensionslösningar för att bli av med tjänstemän som bedöms för gamla eller mindre önskvärda av annat skäl.

Återstår gör då de företag som valt att inte teckna kollektivavtal. I den kategorin ingår förstås företag som inte tecknar kollektivavtal och inte heller har någon som helst avsikt att teckna motsvarande lösningar med hjälp av försäkringsförmedlare och livbolag. Så det är ingen bearbetningsbar marknad det heller.

Ändå har man de senaste årtiondens kunnat se att många nya företag startas i branscher där kollektivavtal inte är lika självklara som i till exempel tillverkningsindustri.

Även många globala företag som etablerar sig i Sverige är skeptiska mot kollektivavtal. Och många unga företag i "coola" branscher vill kanske inte ha kollektivavtal, men kan mycket väl tänka sig att teckna pensions- och försäkringslösningar för sina anställda som är väl så generösa som de som följer av kollektivavtal.

Men hur mycket man än spanar är det svårt att se en stark trend mot att allt fler svenskar kommer att jobba på arbetsplatser utan kollektivavtal.

Här finns ju också starka krafter som verkar i motsatt riktning. Tänk Klarna. Tänk Tesla. Det är svårt att se de svenska fackföreningarna utan motstånd låta andelen företag utan kollektivavtal växa snabbt.

Och även om Elon Musk har ork och pengar att bita ihop hur länge som helst (antagligen) så gäller det inte alla företag.

Klarna vek ned sig ganska snabbt och skrev på. Och i en debattartikel i Aftonbladet den 24 oktober hävdade 13 förbund inom LO att 6 000 företag valt att skriva under kollektivavtal sedan Tesla-strejken bröt ut den 27 oktober i fjol.

En del av dessa företag har kanske inte drivits till kollektivavtal av rädsla för att bli utsatta för "åtgärder", men nog verkar det tydligt att det finns starka krafter som inte kommer att "tillåta" att andelen arbetsplatser utan kollektivavtal blir för stor.

Faktum är att den klassiske pensionsrådgivaren sitter i baksätet även när det gäller att få de helt nystartade företagen som kund. En blivande företagare behöver alltid öppna ett rörelsekonto i en bank och där sätta in aktiekapitalet. Numera har storbankerna så finmaskiga nät att frågan om tjänstepension ställs till de allra flesta blivande företagare, och svaret landar förstås oftast i bankens produkter.

Hur man än ser på saken är det svårt att komma till någon annan slutsats än att marknaden för icke-kollektivavtalad tjänstepension är under press från många håll. Och ska den så kallade rådgivarmarknaden överleva och må bra måste man nog hitta tillväxt på annat håll.

Mats Wester