Vill man införa en gas i pensionssystemet som bygger på balanstalet krävs betydligt högre gränsvärden både för broms och gas för att buffertfonderna inte ska riskera att tömmas. Men ett bättre alternativ vore att koppla både broms och gas till fonderingsgraden i inkomstpensionssystemet. De här slutsatserna drar Fredrik Palm som är produktchef på Alecta, i en artikel i Ekonomisk Debatt.
I sammanfattningen skriver Fredrik Palm:
"För att undvika att buffertfonderna töms till följd av exempelvis demografiska skiftningar är det naturligt att tänka sig en nedre gräns för fonderingsgraden, dvs buffertfondernas storlek i förhållande till pensionsskulden. En sådan gräns finns dock inte."
Fredrik Palm har gjort ett antal simuleringar för att studera hur risken för att buffertfonderna töms vid införande av en gas i systemet. Förutom olika finansiella utfall har han även tagit hänsyn till demografiska faktorer som livslängd, födslar, immigration och emigration. I dessa delar har han har utgått från SCB:s antaganden.
Den första slutsatsen är att om vi behåller systemet med enbart en broms enligt dagens modell så kommer det, utom i de absolut sämsta utfallen, att samlas väldigt mycket pengar i buffertfonderna. Fördelen med det är förstås att bromsen inte kommer att utlösas, men förr eller senare måste de växande överskotten ut ur systemet, konstaterar Fredrik Palm.
Han har också undersökt konsekvenserna av att komplettera dagens broms med en gas som slår till när balanstalet överstiger 1,1, alltså en "konsolidering" på 10 procent. Balanstalet anger förhållandet mellan kapitalet i buffertfonderna plus den så kallade avgiftstillgången delat med den sammanlagda pensionsskulden i systemet.
Avgiftstillgången är värdet av alla framtida avgiftsinkomster som kommer att komma in i systemet för att betala pensioner som går till dem idag omfattas av systemet.
Hans slutsats blir att gränsvärdet måste sättas betydligt högre än 1,1 för att undvika att riskera tömda buffertfonder, något som även matematikerna på Stockholms Universitet kunde visa i sin rapport. Dessutom anser Palm att gränsvärdet för bromsen också också höjas. Fredrik Palm indikerar att en gräns för gasen på 1,35 och för bromsen på 1,1 i stort sett skulle eliminera risken för att buffertfonderna töms.
I artikeln föreslår Fredrik Palm alltså att man kanske borde fundera på att bygga gas och broms på fonderingsgraden i stället. Fonderingsgraden anger buffertfondernas storlek i förhållande till den totala pensionsskulden.
"Att exempelvis bromsa vid fonderingsgrad under 0,1 och gasa vid fonderingsgrad över 0,15 gör att risken för tömda buffertfonder i praktiken elimineras, skriver Fredrik Palm.
Men han konstaterar samtidigt att det är ovisst vilka effekter en gas i systemet får olika generationer. För att öka förutsägbarheten tänker han sig också ett tak för gasen, det vill säga en gräns för hur mycket inkomstpensionen kan höjas under ett enskilt år. Han har räknat på ett tak där gasen kan höja pensionerna med max 0,20 procent ett enskilt år och i hans simuleringar ger det i medianfallet 8 procent högre pension för någon som arbetat ett helt arbetsliv. Och att orättvisorna mellan olika generationer blir försumbara jämfört med en modell utan gas.
/ Mats Wester