På försäkrings- och värdepappersmarknaden läggs ett stort ansvar på vad kunderna ska klara av för att ha möjlighet att få ersättning om de utsatts för vårdslös rådgivning. Att gå till en försäkringsrådgivare för att köpa en pensionsförsäkring och sedan komma ut ur affären med en högriskprodukt, utan skydd av ansvarsförsäkringar och med risk att förlora rubbet, känns Kafka-artat.
Det är som att gå till ICA för att köpa torsk och komma ut med den giftiga asiatiska blåsfisken fugu, där man måste se till att inte få i sig något från fiskens lever, äggstockar, inälvor eller skinn. En dos av giftet på 1 milligram räcker för att ta livet av en människa inom 20 minuter. (Dessutom är den äcklig, uppger många som ätit den och överlevt).
Frågan om var man ska dra gränsen för vad som är försäkringsdistribution och investeringsrådgivning har prövats tidigare och EU-domstolen konstaterade redan 2018 att det i praktiken räcker att viska om försäkringsrådgivning i förberedelserna, för att det ska vara just det. Om en förmedlare utför ett "förberedande arbete inför ingåendet av ett försäkringsavtal omfattas det av begreppet försäkringsförmedling, även om förmedlaren inte haft någon avsikt att ingå ett verkligt försäkringsavtal". Och då ska förmedlarens ansvarsförsäkring kunna kicka in.
Och HD, som ställde frågan till EU-domstolen, kunde redan 2020, (det är fyra år sedan), konstatera att investeringar i k-försäkringsskal är försäkringsrådgivning. Det borde räcka, även om det senare visat sig att försäkringsskalet i målet ovan städas bort under rådgivningsprocessen medan förmedlaren bytt hatt och förvandlats till investeringsrådgivare.
I ett äldre mål hade Länsförsäkringar Sak tecknat en ansvarsförsäkring för en förmedlare. Denna hade, enligt kunden, givit råd om en högriskplacering trots att kunden efterfrågat "låg risk". Den frågan hamnade till slut i Högsta Domstolen, som konstaterade att rådgivning vid investeringar i kapitalförsäkringar är att betrakta som försäkringsrådgivning och sålunda ska ansvarsförsäkringen vara möjlig att ta i anspråk.
Den som klagade den gången hade dock väntat för länge med att anmäla skadan, varför det inte blev någon ersättning från ansvarsförsäkringen. Alltså, ännu en kund som blivit blåst på finansmarknaden.
Pensionsnyheterna undrar om det verkligen är rimligt att sälja giftiga blåsfiskar till kunderna och vad myndigheter som Finansinspektionen eller varför inte politiken, genom finansmarknadsminister Niklas Wykman (M), kan göra åt saken. Och då betydligt mer än att förklara för "vanliga" konsumenter att FI anser att strukturerade produkter ofta medför hög risk, höga kostnader och stora risker för förluster. Dessutom är de, likt blåsfisken, ofta olämpliga för andra än odödliga.
I det aktuella fallet ovan borde de drabbade försöka stämma förmedlaren i fråga inför domstol. Detta om de har råd att göra just det som lagstiftare och tillsynsmyndigheter borde gjort för länge sedan. Städat. Kanske dags för "visitationszoner" på finansmarknaden, där man utan misstanke kan kolla om det förekommer blåsningar med blåsfisk hos rådgivare