När det nya pensionssystemet sjösattes 1998 överlät staten ansvaret för pensionerna till individerna. Människor förutsågs kunna ta ansvar för sina pensioner genom att göra medvetna val. Men förutsättningarna för att kunna göra dessa medvetna val är inte uppfyllda, konstaterar ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) i sin senaste rapport.
"Det finns brister och begränsningar i pensionssystemet som gör det svårt för människor att göra egna medvetna pensionsval. För att kunna göra sådana val krävs de tre förutsättningar. Att människor har kunskap om pensionssystemet och förmåga att göra rationella val baserade på den kunskapen. Vilka de flesta inte har. Andra förutsättningen är att konsekvenserna av de val som görs är någorlunda förutsägbara, vilket de inte är. Tredje förutsättningen är att det finns reella valmöjligheter. Men de flesta kan inte själva välja hur stor andel av deras inkomster som sätts av till pension", skriver ISF i rapporten.
Även om ISF uttrycker sig försiktigt, så är rapporten ett omyndigförklarande av pensionssystemet. Så här skriver ISF om de tre förutsättningar som ska till för att människor ska kunna göra medvetna pensionsval.
1. Antaganden om människors kunskaper, förmåga och beteende som låg till grund för dagens pensionssystem är inte realistiska.
2. Det är inte möjligt att förutse sin pension. Det är för svårt för pensionssparare att förutse sina framtida pensioner och konsekvenserna av olika pensionsval. Det gäller till exempel inkomstutvecklingen i samhället, utvecklingen på kapitalmarknaden och den demografiska utvecklingen.
3. Människors valmöjligheter är i verkligheten begränsade. De flesta kan inte själva välja hur stor andel av deras inkomster som sätts av till pension. Den ekonomiska ojämlikheten riskerar öka, då de som har sämst möjligheter att göra sådana val också är de som kommer få lägst pension.
Lösningen på dessa brister och begränsningar i pensionssystemet är en bättre avvägning mellan individens ansvar och politikernas ansvar för pensionerna.
Även om ISF inte skriver det rakt ut, så framgår det tydligt mellan raderna att en sådan avvägning innebär att staten måste ta ett större ansvar för pensionerna, eftersom det inte finns förutsättningar för individerna att göra medvetna pensionsval.
Det här borde kunna vara en del i den utbildning av Pensionsgruppens nytillträdda ledamöter som planeras för att hålla kunskapsnivån uppe.
Och att de som på grund av felaktiga val när det gäller val av yrke, inkomstutveckling, utträde ur arbetsmarknaden, deltidsarbete eller placeringar inte bara har sig själva att skylla för dåliga utfall.
/ Ola Hellblom