12 okt 2022 14:30

Borde vara God Sed att låta PRI bestämma diskonteringsräntan

Henrik Persson, auktoriserad revisor på Deloitte, skriver i en artikel i revisorernas husorgan Balans, att det är otydligt hur förmånsbestämda pensionsavtal, läs ITP 2 ska, värderas för bolag som väljer att trygga dem i egen regi. Detta genom avsättning till stiftelse och/eller med kreditförsäkring i parternas bolag för kreditförsäkring, PRI Pensionsgaranti.

Det har länge varit en stridsfråga med vilka antaganden en pensionsskuld (läs ITP-skuld) ska diskonteras. I blickfånget har diskonteringsräntan varit i fokus. Parterna, som via PRI ideell förening har genomgående haft en ränta som överstiger marknadsräntan.

Sedan 1994 har man haft en räntefot på 4 procent, något som ändrades till 3 procent förra året. Detta trots att Riksbanken haft negativa räntor. DEt har alltså varit stor skillnad mellan marknadsräntor och de "hittepåräntor" som PRI Ideel förening angivit.

Med en högre diskonteringsränta har bolag som följt denna hållit nere pensionsskulden i balansräkningen.

I debatten har det under åren hävdats, inte minst från Pensionsnestorn Anders Palm, att en för hög diskonteringsränta leder till ett för lågt tryggande. I händelse av att ett bolag hamnar på obestånd har kapitalet som krävts för att lösa in åtagandet genom köp av försäkring inte varit tillräckligt.

Pensionsborgenärerna, alltså framtida pensionärer har då kunnat gå miste om delar av sin utfästa pension, om olyckan skulle vara framme.

Värderingen av pensionsskulder har alltså skapat vissa osäkerheter om hur företagen ska redovisa sina åtaganden.

I artikeln i Balans skriver nu Henrik Persson att det skulle vara bra om man kunde göra parternas diskonteringsränta till norm och på så sätt upphöja användningen av denna till God Sed i redovisningshänseende, för berörda företag.

"Min sammanfattande bedömning av den goda redovisningsseden, såsom den har utvecklat sig över tiden, är att företag som tryggar förmånsbestämda pensionsåtaganden i egen regi enligt ITP-avtalet ska redovisa dessa enligt PRI:s grunder, oavsett vad som en gång må ha varit lagstiftarens avsikt eller förekomst av eventuella meningsskiljaktigheter om vilka grunder som ska användas för värdering av pensionsutfästelser", skriver Persson i Balans och ger ett tips på hur detta skulle kunna formuleras för att förtydliga och dra en gräns mellan Tryggandelagen och avtalsparternas egna regler:

"Förmånsbestämda pensionsåtaganden som tryggas i egen regi enligt ITP-avtalet ska, för redovisningsändamål, värderas enligt de grunder som PRI (via den ideella föreningen) har beslutat om, eftersom det är vad avtalet föreskriver, oavsett vad TrL föreskriver. Det bör framgå att dagens utbredda praxis anses utgöra den goda seden för detta ändamål i redovisningen och att FI:s eller andras grunder inte gör det."

För att det riktigt ska fungera bindande föreslår han att det bör införas ett krav på upplysningar i not att PRI:s grunder har tillämpats och då gärna med specificerade antaganden om vilka grunder man använt, till exempel vad gäller ränta, dödlighet och driftskostnader.

Han vill också gärna se att företag som väljer att lösa in sina pensionsskulder genom köp av försäkring i Alecta ska använda det inlösenpris man fått av Alecta ända fram till dess att det blir affär. Då ska kompletterande upplysningar lämnas om den tillkommande kostnaden för inlösen.

Detta eftersom inlösen i försäkring alltid är ett "dyrare" alternativ eftersom Alectas ränte- och antaganden skiljer sig från dem som PRI använder sig av.

- Jag skrev artikeln I Balans utifrån att vissa anser att det finns en skillnad mellan vad som följer av Tryggandelagen och vad som följer av God Sed. Det har varit min ambition att försöka förtydliga vad begreppet innehåller och få det förtydligat av dem som hanterar dessa regelverk, säger Henrik Persson, till Pensionsnyheterna.