Som vi berättat tidigare i veckan har Sverigedemokraterna nu krokat arm med Kristdemokraterna och sagt sig vara villiga att utreda om det skulle kunna vara möjligt att dubbla avsättningarna till PPM-systemet.
Argumentet för att gå ifrån 2,5 procent av inkomsterna till PPM till fem procent, är att avkastningen från fonderna i PPM-systemet historiskt givit högre avkastning än inkomstindex, som styr uppräkningen av inkomstpensionerna.
Det skulle alltså betyda högre pensioner och enligt Kristdemokraterna skulle man då kunna få högre pensioner utan att höja avgifterna från dagens nivå på 17,21 procent till 18,5. Det är ju annars något som (S) förklarat att man vill göra. Detta under förutsättning att (S) med stödpartier får fortsätta att regera efter valet.
PPM-dubblingen kan göras genom att man sänker avgiften till inkomstpensionen med 2,5 procentenheter. Istället för 16 procent blir avgiften då 13,5 procent. Det är en sänkning med 16 procent.
PPM-pengarna ingår ju i ett fonderat sparande i fonder och kapital som hamnar där påverkar inte inkomstpensionerna. Eftersom inkomstpensionen är ett kedjebrev eller fördelningssystem som innebär att de aktiva betalar pensionärernas pensioner så skulle det minska avgiftstillgången med 16 procent. Det innebär alltså en försvagning av systemets buffert.
Nu är det inte riktigt sant, AP-fonderna har ju också reserver som räknas in i pensionstillgångarna. Om dessa tas med i beräkningen blir minskningen av avgiftstillgången 13 procent, räknat mellan tummen och pekfingret.
Om man gör en quick fix och snabbt dubblar avgiften till premiepensionen så minskar stabiliteten i pensionssystemet och man kommer närmare en balansering, alltså risken för att man måste bromsa uppräkningen av pensionerna.
I valrörelsen har vi sett att snart sagt alla partier är intresserade av att utreda en "gas" i systemet, eftersom man noterat att det innehåller stora överskott. Dessa skulle man enligt planerna kunna dela ut till pensionärerna i form av höjd pension och till de aktiva genom uppräkning av pensionstillgodohavandet.
Problemet är bara att om man "pallar" pengar från inkomstpensionssystemet till förmån för premiepensionen, så lär de nu beräknade överskotten försvinna och plötsligt finns det inga stora överskott att dela ut.
Att det vid årsskiftet 2021/2022 fanns ett teoretiskt utdelningsbart överskott i systemet på 800 miljarder kr är ingen stabil siffra. Börsfallet har kostat en hel del för AP-fonderna. Ser vi en lågkonjunktur komma och arbetslösheten öka kommer det också att påverka inkomstpensionens samlade avgifter och bidra till att minska överskottet.
Av skolboken kan man lära sig att det inte finns några fria luncher, allt kostar något i en annan ände. Att avkastningen i PPM-systemet varit högre än inkomsttillväxten eller räntan på pensionsavgifterna innebär en kostnad som kommer av en höjd risk och större volatilitet. Här man fråga sig om framtida pensionärer vill ha fluktuerande pensioner till följd av oro på aktie- och räntemarknaderna.
Men enligt Pensionsmyndighetens framtidsscenarier kommer avgifterna in till inkomstpensionerna öka i takt med att systemet mognar.
De nya sparare som nu kommer in i systemet kommer ju att ha sina avgifter rullande i systemet i 40-50 år innan de börjar ta ut pension. Så var det inte när systemet fasades in eftersom de äldre inte varit med i systemet från början.
Den effekten bör betyda att det på sikt kommer att uppstå utdelningsbara överskott. Men då får man nog vara försiktig med hur snabbt man marscherar in i ett system som ökar PPM-andelen av avgifterna på bekostnad av inkomstpensionen.