23 dec 2011 14:35

Det fanns fler köpare – men ingen som kunde betala mer

Förhandlingarna om att köpa ut Skandia AB från Old Mutual var minst sagt tuffa. Under de nattliga manglingarna hände det flera gånger att parterna reste sig från förhandlingsborden och tågade ut. Till slut lyckades man komma överens och Old Mutual får 22,5 miljarder kr för att släppa aktierna i Skandia AB.

På presskonferensen den 15 december, där köpet offentliggjordes, fick man intrycket av att det här var en affär bara mellan två parter, OM och Skandia Liv, men riktigt så enkelt var det inte. Uppgifter till Pensionsnyheterna gör gällande att det fanns minst två köpare till som bjöd på Skandia, men att ingen kunde matcha det pris som livbolaget kunde betala.
– Vi kom fram till att 22,5 miljarder kr var rimligt ur vår synpunkt sett, förklarade styrelseledamoten och tidigare vd:n Leif Victorin för Pensionsnyheterna på presskonferensen.

Betydligt mer pengar
Om man jämför med de 5,5 miljarder kr som Länsförsäkringsbolagen fick punga ut för att köpa loss fondförsäkringsrörelsen ur ömsesidiga Länsförsäkringar Liv häromveckan handlar Skandiaaffären om betyd­ligt mer pengar, räknat per förvaltad krona.

De omkring 50 miljarder som ligger i LF:s fondförsäkringsbolag är nästan hälften av det kapital som ligger i Skandias linkbolag, vilket innebär att priset borde varit 10 miljarder med den räknestickan. Till det kommer dock värdet av Skandiabanken och de värden som finns i hela den nordiska rörelsen, där framför allt den danska verksamheten går som tåget.
Sen är det, precis som Old Mutual konstaterat, svårt för någon annan köpare att fullt ut dra nytta av de synergier man får i och med att man kan lämna ett heltäckande erbjudande till kunderna med tradliv, fond, sjuk och banktjänster.

Att döma av kommentarerna verkar det också finnas en national­istisk ton och glädjen över att Skandia nu slipper ur Old Mutuals giriga grepp är påtaglig här hemma.

Ingen ny idé
Upplägget på affären med bildandet av en stiftelse som ska fungera som en parkeringsplats för livbolaget och att livbolaget därefter köper upp Old Mutuals aktier är för övrigt ingen ny innovation. Den presenterades av ordföranden i Skandia Liv, Bo Eklöf, för flera år sedan.

Det krävdes dock att Old Mutual kom till insikt om att ombildnings­optionen i Skandia Liv faktiskt var värdelös. Det skulle aldrig gå att ombilda bolaget till vinstutdelande.
I förhandlingarna ska svenskarna, upprepade gånger, ha påpekat att det sitter en livförsäkrings­utredning som har till uppgift att se till att röja upp i hybridbolags­sfären med hjälp av lagstiftning, något som ytterligare kan ha gjort dem villiga att göra affär. En lag på området skulle ju kunna minska värdet ytterligare.

Till saken hör också att Old Mutual lovat sina aktieägare att minska bolagets skuldbörda. Det försökte man göra genom att sälja sin halva av den Sydafrikanska banken Nedbank. Den affären gick dock om intet och då gällde det att se sig omkring efter andra tillgångar som kunde ge snabba cash.

Sent på natten
De sista papperen blev klara sent på natten innan presskonferensen hölls på Lindhagensgatan. Att det blev just då hade att göra med det stundande sommarlovet. I Sydafrika tar man nämligen sommarlov den 16 december och då stänger börsen. Det gjorde att man var tvungen att ha affären klar för att uppfylla börsens krav på information till berörda aktieägare.

Nu återstår att se om det ömsesidiga Skandia blir en bättre ägare till Skandia AB än vad OM varit. Mycket talar för det, men egentligen finns intressekonflikten mellan ägare och ägda kvar.

Nu blir det Skandia Livs ägare, livkunderna, som kan ha intresse av att tjäna så mycket som möjligt på fondförsäkringskunderna och banken. De får ju sin avkastning genom utdelning på aktierna i Skandia AB.

Hur det blir med bolagsstyrningen är ännu inte klart. Enligt Bengt-Åke Fagerman, vd för Skandia Liv, vill man skapa ett aktivt fullmäktige som får till uppgift att se till att tjänste­männen inte härjar fritt i korridorerna. Tjänstemannastyret är annars en vanlig invändning mot de ömsesidiga bolagen.

Tjänstemännen
Om man bara jämför avkastningen i ömsesidiga bolag med vinstut­delande livbolag på senare det ut som om tjänstemän klarar sig hygg­ligt utan ägarpiskor. De ömsesidiga kan också ha ett annat fokus än de som är börsnoterade, något som styrelseledamoten och kunden Leif Victorin uttryckte så här:

– Problemet med vinstutdelande bolag som är börsnoterade är tids­perspektivet. Det har en tendens att bli ganska kort, medan vi som sparare har ett mycket långt perspektiv. Vi har ingen nytta av vinstmaximerandet på kort sikt. Tvärtom. Vi är beredda att ta långsiktiga risker som ofta ger bättre avkastning.

Det ska bli intressant att se hur det går, men spelets regler är rätt enkla. Den som ger mest pension till spararna vinner i slutänden.