16 dec 2010 11:34

Förmedlarna blir kapitalförvaltare genom ”fondifiering”

– Det här är egentligen bara ett sätt för oss att anpassa oss till de pressade priserna i marknaden. Genom att göra om förvaltningsfonderna till fond-i-fonder så sparar vi momsen åt kunderna, säger Glenn Nilsson, marknadschef på Max Matthiessen till Pensionsnyheterna. Max Matthiessen började redan för 15 år sedan med de så kallade Navigeraportföljerna och syftet var då att se till att fondförsäkringskunderna alltid hade rätt allokering och ”rätt” fonder inom det mandat som följde med portföljen. Tjänsten byggde då på att man gav försäkringsbolaget order om byten bland fonderna på fondtorget i det utvalda fondförsäkringsbolaget. Det man nu gör är att rådgivningstjänsten flyttas till en ny fond som i sin tur köper och säljer andra fonder. I och med den förändringen blir det Max Matthiessens värdepappersbolag som ytterst sköter kapitalförvaltningen. Men inte helt på egen hand. – Vi har Wassum som utvärderar och sätter sin rating på fonderna och Lombard som ger råd om allokeringen. Men sen krävs det att vi har en ansvarig förvaltare hos oss som fattar de praktiska besluten, säger Glenn Nilsson. I den gamla förvaltningsstrukturen betalade kunden först avgift på de underliggande fonderna som valts ut, till det kom kostnaden för förvaltningstjänsten. Det gjorde att totalkostnaden för kunden landade en bit över 2 procent plus ytterligare 1 procent för försäkringen. I fond-i-fondlösningen får förvaltaren möjlighet att handla fonderna till nettopris och i och med att det rör sig om stora volymer får man rätt att handla upp institutionella fonder som säljs till nettopriser. – Vi kan använda oss av ETF:er, indexfonder och en mängd olika instrument i de här fonderna. Det gör att förvaltningen totalt sett blir billigare för kunderna, säger Glenn Nilsson. Försäkringsförmedlarna, som under lång tid haft olika förvaltningstjänster där man bistått kunderna med fondval inom ramen för olika förvaltningsportföljer, tar nu steget fullt ut och startar egna fondi- fonder. Syftet är främst att sänka kostnaderna för kunderna som slipper betala moms för förvaltartjänsten. Samtidigt blir rådgivningsföretagen både formellt och i praktiken kapitalförvaltare och tar därmed ytterligare en länk i värdekedjan. Och frågan är om de i framtiden kan kalla sig oberoende rådgivare. F o n d f ö r s ä k r i n g s b o l a g e n , som tidigare fick kickbacks från fondbolag som kunderna placerade pengar i, går miste om den ersättningen i förmedlarbolagens fond-i-fonder. De får istället ersättning från det som fond-ifonderna betalar för att ställa upp dem på deras respektive fondtorg. – Alla i värdekedjan har fått gå ned i pris, säger Glenn Nilsson. Frågan är dock om det inte, förutom staten som går miste om momsen, är fondförsäkringsbolagen som drar det kortaste strået. – Vi tog initiativet i branschen under 2005 genom att fondifiera de tidigare fondplaceringstjänsterna. Det har ställt stora krav på fortsatt effektivisering, då marginalerna krymper över tiden, säger Peter Säll, vd för Länsförsäkringar Mäklarservice. – Marknaden har förändrats och fondförsäkringsbolagen står inför nya utmaningar och det ska vi inte hymla med, säger Peter Säll, och tillägger att man för närvarande förhandlar om att ta in förmedlarnas fond-i-fonder på Länsförsäkringars fondtorg. Detta eftersom efterfrågan från kunder och försäkringsförmedlare är stor. Han tillägger att förmedlarmarknaden kräver unika produkter som också bidrar till att tillföra värden i form av ökad effektivitet och för kunden lägre kostnader. – Både i PPM och i viss mån i de upphandlade pensionslösningarna har man ju visat att det går att göra affärer utan inblandning av fondförsäkringsbolagen. Den som har den bästa kundrelationen brukar vinna, dock inte alltid den som har det bästa erbjudandet, säger Peter Säll. Peter Säll påpekar dock att förmedlare som ställer upp fondi- fond produkter och profilerar sig som kapitalförvaltare får leva med att kunderna kan ifrågasätta om de är fullt ut oberoende. – Jag tror att det viktigaste skälet till att förmedlarna fondifierar sina portföljer är att de vill profilera sig som förvaltare. Att det skulle vara fråga om att spara pengar i moms är sekundärt. Max Matthiessen har ju byggt upp en egen organisation och rekryterat folk för fondanalys och det är ju för att de vill skapa egna fonder, säger Peter Säll. Även Söderberg & Partners är i full gång med att fondifiera sina förvaltningsportföljer för de kunder som själva inte vill välja fonder på fondtorget. Men där är man noga med att bara välja ut fonder bland de som redan finns inne på torget och tänker inte ge sig ut på den öppna marknaden och söka fonder. Man nöjer sig med det utbud som fondförsäkringsbolaget ställer upp. – Vi omplacerar bara mellan de fonder som de respektive bolagen ställer upp och tar inte in externa fonder, annat än för kortsiktiga taktiska ”bets” i marknaden, maximalt för kanske 10 procent av portföljen, säger Gustaf Rentzhog, vd för Söderberg & Partners. Det här innebär att man inte riktigt ”törs” kliva in och ta hela förvaltningsansvaret för en fond-i-fond. – Vi ser att det är skillnad på hur de olika bolagen klarar av fondselekteringen och det är en viktig parameter för hur hög avkastningen ska bli. Och vi gör en rating av de olika fondtorgen så att kunderna ska ha tillgång till det bästa utbudet vid varje tillfälle, säger han. Stor risk – Om man tar hela förvaltningsansvaret så är man längre ifrån att vara oberoende och det är inte därför kunderna har valt oss, säger Gustaf Rentzhog och tillägger att om man tar hela förvaltningsansvaret så löper man stor risk om resultatet blir dåligt. Genom att hela tiden kunna fronta med försäkringsbolagets utbud så slipper man ta en sådan diskussion med sina kunder. Fast det synsättet innebär i så fall att man tror att fondförsäkringsbolagen alltid har det bästa utbudet på sina torg och att gräset aldrig är grönare på ”den andra sidan”, något som Max Matthiessen alltså verkar anse. Men det händer någonting när rådgivarna i olika utsträckning tar hand om ytterligare led i värdekedjan. De riskerar att förlora sitt oberoende eftersom de kan misstänkas förorda sin egen fond-ifond framför andra fonder, oavsett anledning. Såväl Max Matthiessen som Söderberg & Partners har under de senaste åren arbetat fram egna produkter med hjälp av försäkringsbolagen. Den förändringen har pågått under lång tid. Dessutom har de ju i upphandlingarna valt ut några av bolagen på marknaden. Alla bolag är inte valbara i ITP, så heller inte längre hos försäkringsförmedlarna. Helt klart är att den förändring vi nu ser av värdekedjan gör att den gamla uppdelningen mellan fondförsäkringsbolag, fondbolag, kapitalförvaltare, rådgivare och distributörer helt eroderar. Alla delar i värdekedjan är ständigt utbytbara och de som har bäst relation med kunderna och det bästa erbjudandet kommer att vinna. Samtidigt måste man konstatera att Max Matthiessens upplägg i stor utsträckning liknar den strategi som de gamla tradlivbolagen hade. Kunderna fick hjälp med allt de efterfrågade på ett ställe och behövde bara en kontakt för att hantera hela kedjan av tjänster. Det bör innebära lägre kostnader än hittills för kunderna. Fortfarande är det ett betydligt dyrare sätt än att spara till pensionen i ett bra tradlivbolag, där den årliga förvaltningskostnaden bara blir en fjärdedel av vad det kostar att välja en aktivt förvaltad fond-i-fond. Och att varje år slå de bästa tradbolagen med 1,5 procents högre avkastning blir minst sagt en utmaning.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 11, 2010