16 dec 2010 11:26

Spararnas bästa vän

Finansmarknadsminister Peter Norman (M) har nu haft sitt jobb i drygt två månader. Under den tiden har han lyckats få ut det nya förslaget om Investeringssparkonton och dessutom påbörjat ett arbete som ska sätta P för massflyttarna i PPM. Han vill förbättra konsumenternas position på den finansiella marknaden eftersom han anser att de nästan alltid hamnar i underläge gentemot säljarna men han tycker ändå inte att han har makt, trots att han nu sitter i den regering som styr Sverige. – Det känns fortfarande märkligt att sitta i regeringen och träffa de människor som jag tidigare bara sett på TV, säger Peter Norman. n Du var ju tidigare vd för Sjunde AP-fonden. Vilka skillnader ser du mellan det jobbet du hade och det du har nu? – Det är inte så stor skillnad, faktiskt. Jag ser mig mer som en expertminister än något slags politiskt djur, om jag ska vara ärlig. För mig som finansarbetare känns det här mer som att göra ett bra eller dåligt jobb, snarare än att det skulle vara partipolitiskt skiljande egentligen. n Du är ny i det politiska facket och har precis blivit medlem i Moderaterna. Är det skillnad på vad du tycker är ”rätt” och vad som är ”politiskt rätt”? – Vi har en koalitionsregering som har en minoritet i riksdagen och då måste man få majoritet för att få igenom de förslag man har. Men på mitt område känner jag inte att det är så stora partipolitiska skiljelinjer. Det är mer ett hederligt finansiellt arbete som ska utföras. n Får du säga vad du vill till mig utan att fråga resten av regeringen i förväg? – Njae, jag vet inte vad jag ska svara på det riktigt. Jag har nog suttit lite för kort tid i regeringen för att fundera över det. Jag brukar svara på de flesta av de frågor som man ställer till mig. n Du är mycket ute för att försvara konsumenterna på finansmarknaden. Vad är det de behöver som de inte har idag? – På finansmarknaderna, vare sig man skaffar sig ett huslån eller vill ha en pensionslösning, anser jag att konsumenterna ofta hamnar i underläge gentemot säljarna. Det underläget är större på just den här marknaden än på många andra för att produkterna ofta är väldigt komplexa och säljarna vet mycket mer om dem än köparna. Många konsumenter tycker att det är obehagligt bara att gå in på ett bankkontor och träffa någon i fin kostym som svänger sig med ord som de aldrig hört förut. Det är ingen bra grund för en affär som båda parter ska bli nöjda med. n Men betyder det att det är institutionerna som ska göra det? Det ska alltså inte ske härifrån Finansdepartementet? – Lagstiftningsmakten finns ju i riksdagen och vi kan lämna förslag. Det vore bra om konsumenterna kunde lära sig mer och föra fram argument som man inte tänkt på tidigare. Gör man det kan man få lite bättre självförtroende när man går till bankkontoret eller försäkringssäljaren och det vore utmärkt. n Har du inte någon gång tidigare, innan du blev minister, tänkt på att det där borde man faktiskt lagstifta om, det här borde man inte få göra… – Jag har inte tänkt så mycket i termer av lagar… Men ett område där jag både tidigare och nu också är engagerad gäller fondavgifternas betydelse för ett långsiktigt sparande. Informationen om vad avgifterna betyder långsiktigt har inte varit tillräckligt bra. Om det är något som man borde lagstifta om är ingenting jag funderat över men jag tycker inte att vi kan vara nöjda med den situation vi har i dag. n Varför är konkurrensen så dålig på fondmarknaden? Fondavgifterna i dag är nästan lika höga som de var på 80-talet? – Det är en jättesvår fråga. Tittar man globalt sett har vi låga fondavgifter, så vi sticker inte ut i ett internationellt perspektiv, möjligen tvärtom. Jag tror att det går tillbaka till att konsumenterna har en ojämlik relation till säljarna när det gäller finansiella tjänster. Säljarna har ett så stort övertag mot kunden, som blir svag när man går in i en förhandling. Men när kunderna lyckas poola ihop sig, så som man gjort på tjänstepensionssidan, då får den här poolen av kunder mycket bättre villkor. Så det går att hitta vägar, men för en enskild konsument tror jag att det är svårt, tyvärr. n Men i de upphandlingarna sker ju villkorsförbättringen genom att man minskar utbudet och man får det som kallas för oligopol för vissa stora aktörer. – Ja, men om man ser på vad som hänt i PPM där det ändå finns 700 fonder att välja mellan så kan man konstatera att staten lyckats få ned priserna genom att införa rabattsystemet som gör att kunderna får tillbaka delar av sina avgifter. Där ser man vilka marginaler det finns och som skulle kunna utnyttjas av kunderna om de kunde agera professionellt tillsammans. n Din företrädare Mats Odell tog initiativ till utredningen om flytträtt som just nu arbetar under Tord Gransbos ledning. Hur ser du på frågan om flytträtt? – För mig är det en mycket komplex fråga, även om jag ännu inte kan den i alla detaljer. Det första är att man måste respektera ingångna avtal. Det andra är att flytträtt, rent allmänt, är utmärkt. Men om man inför flytträtt så måste den som flyttar betala eventuella kostnader för att verkställa flytten så att inte dessa stjälps över på andra sparare. Så det är svårt att bara säga att man är bara för eller bara emot flytträtt. Man måste finna mekanismer så att flyttar kan genomföras på ett legitimt och korrekt sätt. n Avtalsparterna kontrollerar en stor del av tjänstepensionsmarknaden och de brukar hävda att man inte bör lagstifta om flytträtt för att de anser att de kan hantera avtalspensionerna själva, utan inblandning ifrån staten. Vad säger du om det? – Om man har en o l i g o p o l l i k n a n d e marknad, som jag tycker att det är, så ställer det väldigt höga krav på aktörerna. De måste fundera mer än aktörer på en vanlig marknad över hur de ska upprätthålla förtroendet för både nuvarande och framtida försäkringstagare. Det innebär att de måste se på de här frågorna i ett vidare perspektiv än bara egenintressets. Annars kommer aldrig det system vi har kunna upprätthållas. n I början av december släppte du regeringens förslag till de nya Investeringssparkontona. Vad vill du åstadkomma med dem? – Jag tror att de är en mycket efterlängtad produkt av väldigt många. De som i dag sparar i aktier och betalar reavinstskatt när de säljer aktier eller byter fonder, tror jag kan vara intresserade av produkten. I investeringssparkontot är ju tanken att man slår en ring runt instrument som är handlade på etablerade börser och där ska man kunna handla utan att varje transaktion utlöser någon skatt. Skatt utgår bara när man tar ut pengar ur den här ringen. n Är finessen att det blir mer obyråkratiskt för att man slipper deklarera varje försäljning eller är finessen att man totalt sett ska få en lägre skatt? – Det finns flera finesser. Det är mindre byråkratiskt och skatten kommer att bli lägre. Vi räknar med att skatten effektivt blir omkring 22 procent jämfört med sedvanlig reavinstsskatt som ligger omkring 28 procent i dag. Samtidigt så är det tänkt att vi ska ta hand om problemet med den skatteplanering som funnits vid årsskiftena när människor tömt sina kapitalförsäkringar för att undgå skatt. Så det finns ett antal argument för att införa investeringssparkonton. – Men det viktigaste är att normala sparare som går ur en fond och in i en annan ska slippa reavinstbeskattning. Det tror jag kan förbättra konkurrensen på fondmarknaden, eftersom inlåsningen på grund av skatten försvinner. n Det har funnits tankar om att man skulle få möjlighet att flytta över oskattade tillgångar till kontot för att popularisera det men så blir det inte, något som bland annat Fondbolagens förening redan kritiserat er för. – Vi anser att den här lösningen är tillräckligt attraktiv som den är och tror att den kommer att kunna bli populär på egna meriter. Det gör att den inte kräver några skattesubventioner av den art som Fondbolagens förening ville ha. n Hur ser du på att Solvens II kan komma att öka kapitalkraven för institut som ställer ut garantier. Detta kan ju innebära att avkastningen faller vilket bör leda till att pensionskapitalet, allt annat lika, blir lägre. Hur rimmar det med det faktum att vi alla lever allt längre och behöver större pensionskapital snarare än mindre? – Ingen finanskris är den andra lik. Nu var det bankerna som drabbades och till och med en del stater som råkade illa ut. Det kan mycket väl vara så att i nästa finanskris är det försäkringsbolagen som drabbas och får problem. Vi har inte råd med fallerande stora institutioner. Därför tycker jag att det finns anledning att stärka upp både banker och försäkringsbolag. n Apropå risker. Du tog ju fram en produkt i Sjunde AP-fonden, den så kallade SÅFA:n som kunde ta 1,7 gånger aktierisken och i praktiken placera 170 kr i aktier för varje hundralapp. Hur rimmar det med att risktagandet i banker och försäkringsbolag ska minska om de inte tillför mer kapital? – Nu talar vi om lite olika typer av produkter… I Premiepensionen finns ju inkomstpensionen i botten och vid sidan av den även tjänstepensionen. PPM-sparandet i Sjunde AP-fonden är bara en mindre del av sparandet och sammantaget tycker jag att man kan ha en så hög aktieandel i sitt premiepensionssparande. n Vad gillar du PPM-rådgivare? – Det finns 700 fonder i PPMsystemet. Det är väldigt många fonder och det är väl bra att folk kan välja den risk de vill ha. Men om man tycker att det är besvärligt att välja fonder på PPM:s fondtorg så kan man strunta i det och istället ha sina pengar i Sjunde AP-fondens ickevalsalternativ. Under de tio år som systemet har verkat har det varit bättre än det genomsnittliga valet på fondtorget. Därmed anser jag att det inte finns något större behov av PPM-rådgivning så om man tycker det är jobbigt att välja hoppar man in i Sjunde AP-fonden. n Vill du förbjuda PPM-rådgivarna? – Nej, om folk vill köpa PPM-rådgivning så är det ingenting man kan förbjuda. Men man behöver ha koll på kostnaderna. Vanligtvis kostar de här tjänsterna omkring 500 kr om året och en genomsnittlig PPMportfölj rymmer omkring 50 000 kr. Det betyder att kostnaden uppgår till en procent av kapitalet, vilket är högt för ett långsiktigt sparande. Det är svårt att tro att den kan tjänas in genom bra placeringar. – Sen är det ett problem att rådgivarna klumpar ihop väldigt många kunder och gör massköp och massförsäljningar vilket leder till stora kostnader för fonderna. I dag kostar de här massflyttarna ingenting för dem som utför dem. Det betyder att de andra spararna i fonderna får betala. Det gäller inte bara de som sparar via PPM utan även de som sparar i fonderna utanför PPM. Jag tycker inte att det är rimligt att många får betala för att några få gör de här bytena. n Du har gått från att vara myndighetschef till att vara en person med makt i och med att du sitter i regeringen. Känner du att du har makt när du vaknar på morgonen? – Nej. Jag känner mig mer som en generaldirektör än som en regeringsmedlem. De uppgifter jag har är annorlunda, men inte väsensskilda, från de som jag hade förut. Jag har viss kunskap om frågorna efter mina tidigare år i branschen. Jag ser det här jobbet mer som att göra rätt eller fel, snarare än höger eller vänster. Sen är det på något vis ett annat jobb att ingå i regeringen. Det känns fortfarande väldigt märkligt, det måste jag säga. De som ingår i regeringen är ju människor som man sett på TV förut och nu får man träffa dem i verkligheten och det har jag inte riktigt vant mig vid ännu. n Vad är det roligaste som händer på regeringssammanträdena? – Det är extremt hemligt och regeringssammanträdena är till för regeringen och ingen annan.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 11, 2010