Kritiken mot EU-kommissionens förlag som presenterades i form av ett white paper i sommras om att införa en försäkringsgaranti som ska skydda spararna mot bolag som Riksgälden är kritiska på gränsen till raljerande när de recenserar EU-kommissionens förslag om att införa en försäkringsgaranti. Man pekar på att man måste veta om den föreslagna garantin är till för att värna den finansiella stabiliteten eller om den ska ses som ett konsumentskydd, alltså är det bolaget eller försäkringstagarna som ska skyddas. Riksgälden jämför med insättningsgarantin som i första hand är ett konsumentskydd, men som också har en stabiliserande funktion genom att minska risken för stora uttag. Den kopplingen finns inte över huvud taget i ett försäkringsbolag, påpekar Riksgälden. Försäkringsbolagets situation [är] den omvända jämfört med en bank tillgångssidan är likvid medan skuldsidan är illikvid. Inte heller finns samma kopplingar till den finansiella infrastrukturen och betalningssystemet som hos en bank. Det är på det hela taget svårt att se ett fallissemang i ett försäkringsbolag orsaka en finansiell systemkris, skriver Riksgälden i sitt remissvar. Riksgälden menar att det finns ett behov av ett skydd för kunderna eftersom konsekvenserna av att ett bolag går omkull skulle kunna bli väldigt allvarliga för de som drabbas. Men, påpekar man, konsumentskyddet är redan i dag starkt i och med trafikljussystemet och det kommande Solvens II-direktivet. Eftersom Solvens II ska garantera försäkringsbolagens fortlevnad med en säkerhet på 99,5 procent innebär det att ett bolag statistiskt sett borde gå omkull vart 200 år. Dessutom ska tillgångar motsvarande åtagandena mot försäkringstagarna vara åtskild vid en konkurs. Utifrån ovanstående resonemang kan konstateras att behovet av en garantiordning ur stabilitetssynpunkt synes vara obefintligt och ur konsumentskyddssynpunkt relativt begränsat. Riksgälden menar att det politiskt skulle kunna vara svårt att lämna försäkringstagare åt sitt öde vid en konkurs och menar att det kan vara lockande att skaffa finansiering för ett sådant läge i förväg från branschen. Sveriges försäkringsförmedlares förening, SFF, är lika kritiska. Att lägga ett förslag om en försäkringsgaranti medan både Solvens II och den överstatliga tillsynsmyndigheten EIOPA håller på att införas är meningslöst. SFF menar att det är tveklöst så att det blir konsumenterna själva som i slutänden får bekosta skyddet genom högre premier. Man pekar också på att en försäkringsgaranti kan slå olika mot likvärdiga produkter. Enligt vår mening har EU-kommissionen inte angett något tillräckligt skäl till varför försäkringsbranschen är i behov av en garanti, särskilt inte i jämförelse med andra branscher som bedriver verksamhet som innebär behov av konsumentskydd. Liknande garantier finns t.ex. inte när det gäller fastighetsbranschen, vilket är en bransch där många konsumenter är högt belånade och riskerar eller har gjort stora förluster. Svenskt Näringsliv tycker att förslaget är dåligt utrett och ska det analyseras vidare så borde det i så fall under alla omständigheter göras efter Solvens II införts. I Vitboken målas en bild upp av en oreglerad marknad som fått stora problem som en följd av finanskrisen. Detta är svårt att förstå eftersom regelsystemet är väl utvecklat, inte minst som ett skydd för konsumenten, och då kommande lagstiftning kommer att skärpa riskhanteringen i försäkringsbolagen ytterligare. Det kan också konstateras att de svenska försäkringsbolagen klarat krisen bra. Det måste vidare konstateras att de argument som förs fram för förslagen i vitboken innehåller väldigt lite av faktisk analys av behovet och effekterna av att införa en försäkringsgaranti, skriver Svenskt Näringsliv i sitt yttrande. Man passar också på att slå ett slag för modellen med kollektivavtalade försäkringslösningar: Arbetsmarknadens parter har valt att i vissa fall bilda särskilda försäkringsbolag för de kollektivavtalade försäkringarna och i andra fall att utnyttja befintliga försäkringsbolag för dessa anställningsförmåner. I det förstnämnda fallet ger ägandet en viktig möjlighet till insyn och kontroll över att bolagen kan leverera det som kollektivavtalen föreskriver på ett tryggt sätt. I det andra fallet har parterna till stor del använt sig av möjligheten att lägga uppdragen på aktuellt bolag och i samband med detta också ställt särskilda krav för att uppnå erforderlig säkerhet för att kollektivavtalens villkor ska kunna uppfyllas. LO är inne på samma linje. De tycker i och för sig att det är viktigt att konsumentintressena skyddas och att risken för konkurser minimeras, men ser ändå väldigt lite mening med det föreslagna garantisystemet. LO anser att det är fel att skapa ett system som kräver att ett nationellt garantisystem ska stötta ett garantisystem i ett annat land. Inte heller Försäkringsjuridiska föreningen ser någon poäng med att införa ett garantisystem innan Solvens II implementerats. I vitboken framställs det som om försäkringsbranschen haft stora problem som ett resultat av finanskrisen. Enligt föreningens uppfattning har det tvärtom visat sig att försäkringsbolagen överlag klarat sig bra, vilket under alla omständigheter visar att solvens-systemet med skuldtäckningsregister och därtill hörande förmånsrätt i vart fall inte är otillräckligt, skriver de i sitt remissyttrande. De myndigheter som kommit med yttranden, Riksgälden undantagen, är överlag betydligt mycket mer positiva till förslaget än andra remissinstanser. I huvudsak ställer Finansinspektionen sig positiv till de allmänna förslag för utformning av eventuella gemenskapsregler om försäkringsgaranti som framgår av EU-kommissionens vitbok. Det skriver FI på sin webbplats. FI betonar att det är angeläget att obligatoriska försäkringsgarantier införs i samtliga länder i EU/EES, och det bör ske på ett så harmoniserat sätt som möjligt. Det kan dock finnas skäl att ytterligare överväga den exakta utformningen av finansieringslösning så att den motverkar risktagande, uppmuntrar till nationellt ansvarstagande och medför en skälig fördelning av kostnaderna, skriver FI. Konkurrensverket, KKV, är precis som FI i stort sett positiv till förslaget om försäkringsgaranti. KKV menar att införandet av en försäkringsgaranti skulle vara positivt för konkurrensen på den svenska försäkringsmarknaden. Framförallt skulle det göra det lättare för aktörer från andra EES-länder att etablera sig på den svenska marknaden. Detta för att kostnaderna för en etablering hålls nere på grund av ursprungslandsprincipen och att konsumenternas intresse för att välja ett mindre känt bolag borde öka om det finns en garanti som skyddar konsumenten. En nackdel KKV ser är att kostnaderna för garantisystemet skulle kunna försvåra för nya aktörer på försäkringsmarknaden. Kronofogdemyndigheten sällar sig till de övriga myndigheterna och är i stort sett positiv till förslaget. Man är dock kritiska till att en garantifond skulle finansieras med statliga medel. Det kan inte heller uteslutas att vissa typer av försäkringsbolag kan komma att bli mer riskbenägna i sina verksamheter tack vare en statligt finansierad fond som garanterar deras förluster, skriver Kronofogdemyndigheten. Om resten av medlemsstaterna i EU bara är hälften så kritiska till förslaget som många av de svenska remissinstanserna kan kommissionen få verkliga problem att införa ett nytt system för försäkringsgarantier.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 10, 2010