11 okt 2010 09:38

Pensionsgruppens ändring av balanseringen drar ut på eländet till 2012

Under 2009 ändrade Riksdagen beräkningsmodellen för balanseringen av inkomstpensionerna. I huvudsak innebar förändringen att ett glidande treårigt medeltal för AP-fondernas förmögenheter ingår i tillgångarna istället för att räkna med ställningen vid utgången av året. Syftet var att få mer stabilitet i pensionerna och minska de kraftiga effekterna av balanseringen. Med facit i hand visar det sig dock att förändringen fått motsatt effekt och gör att pensionärerna fått en slagigare utveckling än om man låtit saken bero.

Pensionsgruppens motiv för förändringen var att man inte ville få alltför stora slag i pensionsnivåerna till följd av att AP-fondernas tillgångar rörde sig uppåt eller framför allt nedåt i värde. Pensionsgruppens moderate ledamot Mats G Nilsson förklarade sig nöjd med att man ”på det här sättet byggt in en tröghet i systemet”. Och visst ger modellen en tröghet. Men det man inte förutsåg – alternativt valde att bortse ifrån – när man bestämde sig för att ändra i formlerna var att det också skulle ta längre tid att komma tillbaka till den ursprungliga nivån. Det gör att pensionärerna kommer att få vara med och amortera av underskottet under flera år framöver. Pensionsnyheterna har begärt och fått ut underlag från Pensionsmyndigheten som visar att pensionärerna både under 2011 och 2012 skulle ha fått högre pensioner om man hållit kvar vid den ursprungliga modellen. Visserligen skulle inbromsningen ha blivit ännu högre för 2010, minus 4,47 procent istället för -2,95 som det nu blev men för de kommande två åren skulle läget se betydligt bättre ut. 2011 blir balanseringen -4,26 procent medan den gamla modellen ger -3,04 procent. Och 2012 skulle pensionärerna i praktiken ha fått tillbaka den sänkningen med råge. Då blir det nämligen 3,25 procents ökning medan den nu valda metoden bara ger en ökning på 1,67 procent, enligt Pensionsmyndighetens siffror. – I mångt och mycket var det här effekter som Försäkringskassan påtalade i sitt remissvar till förslaget om ändrad balansering, så det är ingen överraskning att vi nu ser de här effekterna, säger Ole Settergren, utredningschef på Pensionsmyndigheten, till Pensionsnyheterna. Men det är inte bara politikerna som haft svårt att förutse balanseringens effekter. Även konstruktörerna underskattade eller tänkte inte på alla parametrar som faktiskt påverkar balanseringsmekanismen. – Vi förutsåg inte att systemets finansiella ställning är så känsligt för snabba förändringar i inkomsterna som det visat sig vara. Skulden i systemet räknas på ett glidande treårsgenomsnitt men inkomsterna får ett mer omedelbart genomslag. När vi får så stora negativa skiften i inkomsttillväxt som vi fick under 2009 fortsatte skulden i systemet att växa medan tillgångssidan stod mer eller mindre still. Det skapade ett betydande underskott som är huvudorsaken till den kraftiga balanseringen, säger Ole Settergren och tillägger att det är lite pinsamt att behöva tillstå att de inte haft full kunskap om den här effekten. – Den nyvunna insikten är att en del av den anpassning till den ekonomiska utvecklingen som vi förväntat oss komma via indexeringen, genom utjämningen i inkomstindex, nu istället sker via balanseringen. Det är inte så att några pengar försvinner för pensionärer och pensionssparare. Utan utjämning av inkomstindex hade pensionernas utveckling blivit negativ redan år 2009 – och då genom den vanliga indexeringen. Balanseringen hade då endera inte behövts alls eller åtminstone blivit mycket mindre 2010 och 2011. Totalt sett över hela perioden hade det inte haft någon större betydelse för pensionens storlek. – Pensionsmyndigheten har i det beräkningsuppdrag man fick av regeringen tidigare i år beskrivit förhållandet och föreslagit att regeringen skulle låta utreda frågan. Det ligger i snart sagt allas intresse att försöka förhindra att volatiliteten i pensionsutbetalningarna hålls nere och det finns ett antal olika sätt att åstadkomma det. Pensionsmyndigheten har tagit fram modeller som gör prognoser över de förväntade inbetalningarna för kommande år och att man även beaktar pensionsskuldens utveckling för kommande år för pensionärerna, vilket man tidigare inte gjort. Den typen av justeringar i systemet skulle kunna ge en mindre volatilitet. Fortfarande är det ändå så att den realekonomiska utvecklingen i kombination med aktieoch räntemarknadens utveckling alltid kommer att synas på pensionsutbetalningarna. Balanseringen 2010 var ju en direkt följd av att AP-fondernas tillgångar krympte på grund av finanskrisen 2008. Den följsamheten är något som politikerna ville bygga in i systemet redan när det skapades. Problemet är bara att man helst vill ha följsamhet när allting går uppåt, inte nedåt. Eftersom de här frågorna hittills har hanterats av ett fåtal experter på Pensionsmyndigheten är det troliga att myndigheten kommer att bli inblandad i den utredningen, om det nu blir någon. Men med hänsyn till att snart sagt alla partier i valrörelsen tävlade om att förbättra den ekonomiska situationen för pensionärerna är en förändring säkert något som många vill ha. I varje fall om den höjer pensionerna.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 9, 2010