31 aug 2010 16:13

Tysklandsmålet kan öppna en gigantisk försäkringsmarknad

EU-domstolens dom i målet mot Tyskland som föll under sommaren kan leda till att minst 3 miljarder kr i årliga premieintäkter konkurrensutsätts i Sverige. Detta eftersom domstolen inte anser att avtalsparter har rätt att peka ut leverantörer till kollektivavtalade försäkringstjänster utan offentlig upphandling. Den 15 juli kom domen i det så kallade Tysklandsmålet som gällde frågan om det var tillåtet för offentliga arbetsgivare att, utan upphandling, peka ut leverantörer av tjänstepensioner för anställda via kollektivavtal i tyska städer. Det system man haft i Tyskland har inneburit att man på lokal och regional nivå i olika kollektivavtal utpekat försäkringsgivare som tar hand om anställdas pensioner, som skapas genom löneväxling där arbetsgivaren fyller i en del av premien. Frågan har setts som så intressant för både Sverige och Danmark att de båda ländernas regeringar intervenerat till stöd för Tyskland. EU-kommissionen, som drog Tyskland inför skranket, har hävdat att de pensionstjänster som de anställa erbjuds ska vara föremål för upphandling. Detta eftersom offentliga myndigheter har skyldighet att handla upp tjänsterna inom unionen i enlighet med reglerna för den inre marknaden. För kommissionen är förverkligandet av den inre marknaden något som alltid finns med i aftonbönerna och här såg man en chans att skapa ytterligare möjligheter för ökad konkurrens inom unionen. I domen, som är lättläst när man väl kommer igenom de första fem eller sex sidorna med avtalshänvisningar, konstaterar domstolen att parterna absolut har rätt att ingå avtal och man ifrågasätter inte rätten att sluta kollektivavtal. Parterna är i det avseendet både skyddade och fridlysta av regelverken i unionen. Men domstolen konstaterar krasst att det faktiskt går att handla upp tjänster i offentlig upphandling utan att man för den skull trampar på parternas möjligheter att teckna avtal genom att de får ställa krav på upphandlingen och kan vara med när anbuden utvärderas. Så här skriver man i domen: ”Domstolen påpekar emellertid att det är möjligt att förena tillämpningen av upphandlingsförfaranden med tillämpningen av mekanismer, hämtade bland annat från tysk socialrätt, vilka säkerställer att arbetstagare eller deras representanter, vid den berörda kommunal a myndigheten eller företaget, deltar i beslutet att välja ut den i n s t i t u t i o n eller de institutioner som ska genomföra löneväxlingen”. Det här betyder i klartext att offentliga arbetsgivare som ingått kollektivavtal med sina fackliga motparter inte kan hävda att man alltid slipper att upphandla, vilket man annars ansett sig ha haft carte blanche för. Om kriterierna för krav på offentlig upphandling är uppfyllda, till exempel beträffande värdet på tjänsten, varaktigheten eller den totala volymen så ska den upphandlas. Punkt. Det här är naturligtvis ett grundskott mot parternas rätt att peka ut leverantörer i avtal och ses av många som ett sätt att inskränka parternas fria förhandlingsrätt. EUdomstolen tycker inte heller att bara de bolag som parterna valt ut kan vara de enda lämpliga för att trygga de anställdas pensioner och skriver: ”Det kan inte heller presumeras att försäkringsinstitutioner och försäkringsbolag som inte nämns i 6§ TV-EUmw/VKA (Kollektivavtalet) generellt skulle sakna erfarenhet och ekonomisk pålitlighet.” Alltså. Avtals- parter kan fatta beslut om vad en offentlig arbetsgivare ska erbjuda anställda för typer av förs äkr ingar och har rätt att ställa rimliga krav på leverantörerna men – man måste handla upp tjänsten. Det här är nu ingen enkel tysk fråga utan den gäller alla avtal och alla offentliga myndigheter i hela EU. Alla måste packa och rätta sig efter vad domstolen kommit fram till och det kräver i de flesta fall inte ens att nationell lagstiftning behöver ändras. Eftersom domstolen tolkar frågan utifrån de principer som gäller i fördragstexterna och de direktiv och tidigare domar som kommit, går det inte att värja sig mot att göra som domstolen säger. Och det gäller alltså redan idag eller egentligen sen fördraget skrevs, även om tolkningen kommer först nu. Pensionsnyheterna har varit i kontakt med flera av de berörda avtalsparterna och det samfällda svaret kan sammanfattas så som Renée Andersson, pensionsansvarig på LO, gör: – Vi är förvånade över utslaget i EU-domstolen men vi har ännu inte analyserat domen i detalj så vi är inte klara över vilka effekter domen kan få för svenska förhållanden, säger hon. Lite grann kan det tolkas som att man nu på alla sätt försöker hitta sätt att slippa anpassa sig till domstolen genom att hänvisa till att svenska förhållanden inte kan jämföras med tyska eller att de pensionslösningar som man där erbjuder anställda skulle skilja sig ifrån de svenska motsvarigheterna. Helt klart är att domen får begränsad räckvidd eftersom den endast gäller offentliga arbetsgivare som till exempel myndigheter, kommuner och landsting eller kommunala bolag. Något krav att privata aktörer skulle tvingas till upphandlingar inom unionen finns ju inte. För ITPområdet eller SAF-LO bör just den här domen inte betyda ett dugg. Och även om många i försäkringsbolagen hoppats att domen skulle innebära att KPA:s ensamrätt på att ta hand om ickeväljarnas premier på den kommunala pensionsmarknaden avskaffas så är det inte säkert att det är helt analogt med domen, även om parterna bara pekat ut leverantör och inte gjort någon upphandling. Domen i Tysklandsmålet kan ändå komma att få mycket stor betydelse på den svenska marknaden och det kommer definitivt att skapas affärschanser för den som vill arbeta med riskförsäkring. Den tjänstegrupplivförsäkring, TGL-KL, som omkring en miljon anställda i landets kommuner och landsting har bör absolut vara upphandlingspliktig. Den erbjuds via avtal av offentliga arbetsgivare och det monopol som KPA Liv har fått av parterna ryker av allt att döma efter domen. Det innebär att parterna måste handla upp försäkringen, något som Skandia väntat länge på och som Mats Friberg, ekonomidirektör i Västra Götalandsregionen länge krävt. Han tror dock inte att det kommer att gå snabbt men är ändå nöjd med att han nu bjudits in till samtal för att diskutera effekterna av domen i Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. – Det kommer nog dröja något eller några år innan förändringarna genomförs men jag tycker att vi nu inlett en bra dialog med SKL. Och jag tror definitivt att det går att få ner premien ytterligare för TGLförsäkringen, även om KPA Liv sänkt premien på senare tid, säger han. Men om man ska vara noga har man inte så mycket tid på sig. Ingen alls faktiskt. Advokat Dan M Öwerström på MAQS Law Firm, som ännu bara läst domen översiktligt, säger att alla bolag som försökt att få komma in och leverera TGL-försäkringar till kommuner och landsting men fått nobben på grund av kollektivavtalet, bör kunna föra skadeståndstalan. – De kan hävda att de lidit skada om avtalet förnyats efter det att de visat intresse och de inte fått vara med och bjuda på affären, säger han. Sammanfattningsvis gäller alltså att Tysklandsmålet kommer att rita om kartan ordentligt när det gäller alla de försäkringar som följer av anställningar i offentlig tjänst. Det är inte längre möjligt för avtalsparter att i avtal ge monopol till de leverantörer som man själv tycker är bäst och billigast. Man måste öppna upp och låta alla bolag i hela unionen vara med och bjuda på affärerna vilket kan sänka priserna eller i vart fall skapa en väldig massa byråkrati. Det handlar i första läget om livförsäkringar till drygt en miljon anställda i kommuner och landsting som då måste handlas upp på begränsad tid och som måste följas av nya upphandlingar när de gamla löpt ut. Och det är bara början…
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 8, 2010