1 jul 2010 15:24

Brummer Life blir Sveriges nästa livbolag

Brummer Life har bestämt sig för att satsa på pensionsmarknaden – på allvar. Anledningen är att affären växt över förväntan och nu är det dags att stå på egna ben, utan stöd från Folksams koncession som man hittills utnyttjat. I mitten av juni lämnade man in en ansökan om att få starta livbolag till Finansinspektionen och nu räknar man med att öka flexibiliteten och även möjligheten att delta i framtida upphandlingar där avtalsparterna kräver egen koncession. – Det finns inga särskilda konkurrenter som sticker ut och det finns ju ingen annan aktör som har samma erbjudande som vi, säger Robert Lindblom, vd för Brummer Life, när vi träffar honom och Svante Elfving, en av grundarna som finns efter ”&”-tecknet i bolaget Brummer & Partners. Erbjudandet till pensionskunderna är i första hand möjligheten att slippa bry sig om utvecklingen på världens ränte- och aktiemarknader. Kunder som väljer ”Multistrategifonden” Brummer Multi kan stänga ögon och öron när börsutvecklingen redovisas i A-ekonomi om kvällarna. För värdet på deras pensionsportfölj kan gå upp i värde när börserna går ned – och tvärtom, beroende på de underliggande hedgefondernas strategier. – Jag har alla mina pensionspengar i multistrategifonden. Det innebär att 42 förvaltare tar hand om dem och har ögonen på räntemarknader, aktiemarknader eller råvarumarknader. Det behöver inte jag fundera över, säger Svante Elfving, som därmed själv sitter i samma båt som den han och företaget erbjuder sina kunder. Multistrategifonden är en fond-ifond som består av 10 olika underliggande hedgefonder som alla har som mål att gå plus oavsett hur de finansiella marknaderna utvecklas. Och det man främst fokuserar på är att inte följa med börsen när den rasar. Brummer & Partners förvaltar drygt 65 miljarder kr varav cirka 2 miljarder i försäkringssparande. Majoriteten av bolagets omkring 2 000 försäkringskunder har valt att placera i Multistrategifonden, det är också möjligt att handplocka de underliggande fonder man vill i utbudet och alltså skapa sin egen fondportfölj, även om det inte är så många som gör det. – Pensionskunder är inte särskilt aktiva. De flesta vill att någon annan tar hand om deras kapital och sköter förvaltningen åt dem, säger Robert Lindblom. Kapitalförvaltare brukar prata om att allokering, alltså hur man viktar sitt kapital mellan olika tillgångar, är det viktigaste för det långsiktiga resultatet. Vem som sen förvaltar kapitalet i de olika portföljerna eller fonderna har betydligt mindre betydelse. Det gäller inte för hedgefondförvaltare. Där är det förvaltarens skicklighet – eller tur – som avgör resultatet. Det är de ”bets” som förvaltarna gör som avgör om man kommer att tjäna pengar eller inte. På Brummer & Partners ligger fokus främst på att man inte ska förlora pengar i nedgång. Detta för att det är svårt att hämta nedgångar med uppgångar och att det därför är bättre att hålla sig på land när det stormar på havet, vilket innebär att man lägger sig likvid eller ägnar sig åt blankning, när allt pekar nedåt. n Är en pensionskund som valt er multistrategifond tryggare än en sparare som har sina pengar i till exempel Skandia Livs 300-miljarders portfölj? – Svaret på den frågan är vilken av portföljerna som haft bäst riskjusterad avkastning historiskt. Hur det ser ut i nästa vecka vet vi rätt lite om. Skandia Livs portfölj har en större andel fasta allokeringar än vår multistrategifond. Om börsen går ned så tjänar du inte pengar på att spara i Skandia Liv. Går börsen ned kan vi med rätt stor sannolikhet säga att du inte förlorar lika mycket här. Vår förhoppning är dessutom att både vi och kunderna ska tjäna pengar när börsen går ned, säger Svante Elfving. Hedgefondförvaltare är kända för att tjäna pengar och Brummer & Partners förvaltare är inga undantag. Under 2009 gjorde moderbolaget ett resultat på 350 miljoner kr och ägarna fick 300 miljoner kr i utdelning. Men filosofin bygger på att man bara ska få betalt om man tjänar pengar åt sina kunder om man kan slå index. Dessutom ska man vara ”intellektuellt hederlig” vilket innebär att produkterna ska kunna förklaras och att man ska vara transparent i alla led så att kunderna vet vad de köper och vad de betalar för. För att det ska bli pengar till förvaltarna så krävs det att de levererar avkastning utöver index. Annars blir det ingenting. – Indexförvaltning som sköts av en dator som står i ett hörn ska inte kosta någonting. Den har inget värde som man ska betala för. Men en aktivt bedriven förvaltning där du skapar ett värde för kunden ska kunden vara beredd att betala för, säger Svante Elfving. Inom Brummer Life kan kunder bland annat välja fonden Brummer Multistrategi som har ett helt annat sätt att ta betalt. Investerare i fonden belastas inte med varken fasta eller prestationsbaserade arvoden. Fonden betalar förvaltningsarvoden på investeringar i de underliggande singelstrategifonderna på samma villkor som andra investerare. Singelstrategifonder kostar normalt 1,0 procent i årlig avgift på kapitalet. Till det kommer ett prestationsbaserat arvode, som uppgår till 20 procent av den del av totalavkastningen som överstiger fondens tröskelränta, räknat för varje sparare. Tröskelräntan är räntan på 90-dagars svenska statsskuldväxlar, alltså riskfri kortränta. I det rådande lågränteläget innebär det att det lätt går att komma upp till en nivå som ger möjlighet till en prestationsbaserad ersättning. Fonderna tillämpar den så kallade high watermarkprincipen. Det innebär att om en sparare under någon månad inte når upp till tröskelräntan och det under en senare månad uppstår en positiv avkastning, så behöver kunden ändå inte betala prestationsavgiften, förrän tidigare periods underavkastning har hämtats igen. Hedgefondförvaltare är lite av finansmarknadernas ”pokerstars” som genom att satsa i vissa lägen kan dra nytta av marknadsimperfektioner i form av felprissättningar eller genom att förstärka en underliggande trend i marknaden, till exempel genom att blanka i nedgång. När många förvaltare samtidigt ägnar sig åt blankning kan man till och med ”köra marknaden” och alltså själv bidra till att rasen blir större än vad de annars skulle ha blivit. Greklandskrisen ska ha berott på elaka hedgefonder och ute i Europa funderar man nu hur man ska kunna förbjuda hedgefonder som ägnar sig åt blankning. – Vi kallas både pirayor och hajar men det finns forskning som pekar på att hedgefonder och de möjligheter de skapar faktiskt ökar marknadernas effektivitet. Men den bilden kommer aldrig fram, det heter bara att de här blankarna förstör allting, säger Svante Elfving. Det är inte bara förvaltarna som tjänat pengar på hedgefonderna i Brummer & Partners. Kunder som varit med i Brummer Multi sedan starten 2002 har haft en genomsnittlig årsavkastning på 9,27 procent, räknat fram till maj 2010, vilket gör att man placerar sig i den absoluta toppen bland livbolagen. Länge ägnade man sig åt det som Robert Lindblom kallade ”reaktiv försäljning” vilket ska översättas med att man bara sålde till kunder som knackade på dörren, men sedan 2008 har man bestämt sig för att växa. – Vi började verksamheten 1995 med hedgefonden Zenit och då var det för att vi tyckte att vi verkligen ville förvalta pengar och göra det på ett nytt sätt. Från början gjorde vi det i liten skala och bjöd in en mindre krets att placera sina pengar tillsammans med oss. Det gick bra och innebar att vi kunde växa, säger Svante Elfving. Skillnaden mot många i livförsäkrings- och pensionssvängen är att man inte har några mål när det gäller volym utan bara avkastning. Fast nu blir det lite mer fokus på försäljning. I dagsläget har man åtta säljare på plats, vilket är väldigt blygsamt i pensionsvärldens Mississippi men man har nått – och överträffat – sina mål med försäkringsverksamheten hittills. Men att låta externa distributörer sälja produkterna har man inga planer på. – Nej, inte för närvarande, blir beskedet. Det beror delvis på att man inte tycker om den up-front-modell för ersättningen som många förmedlare använder sig av. Dessutom tycker de inte att det är helt tydligt Om man låser in kunderna genom att inte ha flytträtt så är det oerhört bekvämt för bolagen. Om de visste att kunderna när som helst kunde sticka tror jag att många av dem skulle stå på tå för sina kunder, säger Svante Elving på Brummer & Partners. hur det förhåller sig med förmedlarnas oberoende. – Man ska inte sticka under stol med att marknaden varit väldigt provisionsdriven och kunderna har inte alltid riktigt fått information om hur provisionerna sett ut, även om det funnits informationsplikt. Kunderna har inte riktigt fått kännedom om hur mycket pengar det handlat om, säger Robert Lindblom och tillägger att storleken på ersättningarna i kombination med förskottsbetalningarna gjort att kopplingen mellan försäkringsgivare och förmedlare blivit väldigt ”tajt”. – Man har vårdat ett eget intresse och försäkringsbolagen har inte haft några möjligheter att göra något åt strukturen i ersättningarna utan att förlora stora marknadsandelar, fortsätter han. Robert Lindblom och Svante Elfving skrev i slutet av maj en debattartikel i Dagens Industri där man, i likhet med de flesta nykomlingar på pensionsmarknaden, argumenterade för fri eller friare flytträtt, med adress till den nyligen tillsatta utredningen i ärendet. Där skrev man att man tyckte att det vore rimligt att en kund som vill flytta sin försäkring alltid ska slippa betala sina egna anskaffningskostnader. De ska i sin helhet bekostas av ägarna eller i de ömsesidiga bolagen, av de kvarvarande kunderna. – Om en styrelse bestämmer att bolaget ska växa genom att man säljer mer så är det en marknadsföringskostnad bland alla andra. De har ju möjlighet att välja mål. Ska det vara att vara störst i Sverige eller att ha en stor marknadsandel? Eller är målet att maximera avkastningen för ett befintligt kollektiv? Om man vill växa – vad får det kosta och vem ska betala för det? Om dessa försäljningskostnader alltid ska betalas av bolagets vinst är jag säker på att diskussionerna i styrelserna kommer att bli annorlunda i framtiden, säger Svante Elfving. Om utredaren, Finansdepartementets Tord Gransbo, går på Brummers linje i den här frågan så kan man säga att han löser ett problem som ältats länge. Frågan är bara hur branschen ska hantera de miljarder som ligger i förutbetalda anskaffningskostnader och vad kvarvarande kunder tycker om att stå för flyttarnas nota. – Jag har aldrig hört någon säga att flytträtt är dåligt och att det är bättre att låsa fast kunderna. De problem som nämns är alltid tekniska och de kan lösas, även om man ska ha respekt för komplexiteten säger Robert Lindblom. – Att låsa in kunderna är oerhört bekvämt för bolagen men om de visste att kunderna när som helst kunde ta sina pengar och sticka tror jag att det skulle vara många som började jobba in några luncher och hela tiden såg till att stå på tå för kunderna, säger Svante Elfving. Om 5-6 månader ska man ha sin egen koncession klar och då bryter man samarbetet med Folksam som man haft sedan starten. Men det dröjer till 2013 innan man kan bli ett valbart alternativ på kryssmarknaden, trots att man försökt att få vara med två gånger i Collectums upphandlingar. – Det var en aning oväntat att vi inte fick delta i hela upphandlingsprocessen på grund av att vi saknade egen koncession. Med egen koncession har vi möjlighet att delta i liknande upphandlingar, säger Robert Lindblom. Fram till dess får man fortsätta i den något mindre skalan som i dagsläget främst handlar om tjänstepensioner till anställda i företag som står utanför det kollektivavtalade området och privatpersoner. Sen kan man i sina aftonböner be om att flytträtten införs fullt ut, PPM tillåter fond-i-fond och resultatbaserade avgifter och att Brummer Lifes produkter blir valbara på alla kryssmarknader. Dit är det långt. Men marschen är härmed inledd.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 7, 2010